Peter Gerhardsson kände störst nervositet när han ställdes öga mot öga mot en tupp.
Peter Gerhardsson kände störst nervositet när han ställdes öga mot öga mot en tupp. Bild: SIMON HASTEGÅRD

”Enda gången under VM då jag var riktigt rädd”

Fotbollsdramatiken har varit stor för svensk del under VM. Men allra mest nervöst tycker Peter Gerhardsson att det blev när han och tränarkollegan Magnus Wikman utanför Rennes mötte – en tupp.
– Den såg helt livsfarlig ut, säger han och skrattar.

ANNONS
|

VM-slutade i svensk bronsfirande efter flera rafflande uppgörelser på vägen fram till 2–1-segern mot England i matchen om tredje pris.

Tyskland slogs ut. Kanada likaså.

Men när Peter Gerhardsson fick frågan om han, utöver bronsmatchen, kunde lyfta ett speciellt ögonblick under VM som han aldrig kommer att glömma fastnade han på ett minst sagt udda tillfälle.

När Sverige bodde i Rennes inför kvartsfinalmatchen mot Tyskland hade laget ett slott på landsbyggden utanför Rennes som sin bas. I den natursköna miljön tog Gerhardsson och assisterande tränaren Magnus Wikman en promenad när de på vägen mötte – en tupp.

Som satte ordentlig skräck i förbundskapten.

ANNONS

– Tuppen såg helt livsfarlig ut och som att den skulle attackera. Vi gick på vägen och jag sa till Magnus ”Vågar vi verkligen gå förbi?”. Tuppen började visa att det här kommer bli farligt, säger Gerhardsson och fortsätter:

– Vi fegade ur. Vi vågade inte, vi gick iväg. Det är en grej som jag aldrig kommer glömma. Det finns fotbollsögonblick, men den där tuppen...

"Enda gången som jag varit rädd"

Han menar också att ögonblicket var den enda gången under mästerskapet som han var riktigt, riktigt rädd.

– Det var nog enda gången under VM som jag har varit rädd och så var det för en, som jag upplevde, livsfarlig tupp, säger han och skrattar.

– Det finns så många roliga saker som har hänt.

Utöver tupphistorien ville han också lyfta fram Hedvig Lindahls straffräddning i åttondelsfinalen mot Kanada.

– Fotbollsmässigt … Hedvigs straffräddning, som jag inte såg men som jag har sett i efterhand var helt makalös, framför allt när man ser den på stillbild. Den borde bli frimärke om PostNord fortfarande finns kvar.

ANNONS