Ryssland överraskade ju många när man besegrade Italien. Deras utveckling på damsidan har de senaste åren snarare verkat gå bakåt – men uppenbarligen har man nu fått ihop det igen. Det är dåliga nyheter för Sverige, men självklart bra nyheter för sporten. Att de lag som kommer till mästerskapen också bjuder upp till dans, och att vi får lite skrällar då och då, gör att varje match blir lite mer oviss och därmed lite mer spännande att följa.
Och det har varit jämna matcher så här långt. Undantaget är Skottlands stjärnsmäll mot England (som för övrigt ser ut att kunna gå hur långt som helst här) men annars har det varit målsnålt, tajt och välspelat – trots att EM alltså utökats till 16 lag i år.
Det är bra. Men det är lite otäckt.
För Sverige brukar kunna spela nästan hur dåligt som helst och ändå krångla sig vidare från gruppspelet. Det skedde både i OS, som ju slutade med succé, och i VM 2015 där Tyskland sedan blev för svårt i åttondelen. Den tiden kan snart vara förbi, för när konkurrensen tätnar gäller det att vara på hugget från start. Annars åker man ut. Och om Sverige förlorar eller spelar oavgjort i dag hamnar man plötsligt i ett väldigt obehagligt läge där Ryssland har fyra eller sex poäng medan Sverige har en eller två poäng. Då kan vi plötsligt stå inför Sundhage största fiasko som landslagstränare.
Men nu ska vi inte måla fan på väggen. Faktum är att jag är ganska övertygad om att Sverige löser detta. Inte minst med tanke på att Sundhage verkar vara inne på att sätta Schelin på en kant och ge Blackstenuis och Rolfö chansen ihop. Därmed får Sverige en offensiv trio som jag tror att de flesta lag i världen skulle få svårt att försvara sig mot.
Om jag får önska en sak till så blir det att Kosovare Asllani, som gjorde en tapper insats defensivt i premiären, kommer loss lite mer. Hon är en av alldeles för få svenska spelare som kan slå den oväntade, öppnande passningen och mot ett Ryssland som kan komma att backa hem är det precis sådana inspel som lär behövas.
Slutligen. Jag frågade ju mig i går var alla 17 miljoner holländare håller hus, med tanke på att det inte finns några särskilt stora städer i landet. Signaturen Bertil mejlade och menade att ”de bor i små byar bakom kanalerna”.
Det tycker jag var en fin beskrivning. Frågan är dock om inte mejlaren Karl-Gustafs analys är mer fakta-anstruken: ”De bor överallt, precis överallt. I varje fall i det så kallade Randstadområdet, området runt de tre-fyra största städerna, dvs Amsterdam, Rotterdam, Haag och Utrecht. Där hittar du inte många tomma fläckar.”
Då vet vi.
