Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Foto: Bildbyrån/GP

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

En demoraliserande kväll – nu vill jag ha Danmark

Det finns olika sätt att avsluta ett kval på. Hur gärna vi än vill tänka att resultatet inte spelade någon gjorde insatsen det. Det blev en demoraliserande kväll i Amsterdam, men VM-drömmen lever. Ge oss Danmark. Please!

Det var ingen tvekan om att bollen tog på Victor Nilsson Lindelöfs hand. Det var heller ingen tvekan om att den ryske domaren gjorde rätt som blåste straff. En minut senare hade Nederländerna fått precis den start de önskade, en rätt kass straff av Arjen Robben, men 0-1. Tio minuter därefter gjorde Antoine Griezmanns 1-0 för Frankrike. Och sedan rullade det på. 2-0 i Amsterdam, 2-0 i Paris – och vad Sverige ägnade sig åt var högst oklart.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Det var långa bollar på Berg, ännu längre på Toivonen. Det var lågt försvarsspel och otäcka studsar på dåligt holländskt gräs. Det kunde, hör och häpna, stått 0-4 redan i paus.

Den nederländska läktardevisen ”Roar like a lion, fight like a beast” stämde bra in på ett osedvanligt hånat landslag, som nu missar sitt andra mästerskap i rad, men som under en period av första halvlek fått vittring och gav precis allt.

Jag beundrar dem för det. Det var en fröjd att se Arjen Robben. Med boll. När han utmanade. I duellspelet lurar han domare så fort chansen ges. Det svärtar tyvärr helhetsbilden av den 33-årige överlevaren.

Janne Anderssons landslag är inte det första svenska att krampa i Amsterdam. På sju försök har Sverige faktiskt aldrig vunnit och nu väntar playoff med stukat självförtroende.

Oavsett lottning finns inga lätta lag kvar att drömma om. Mitt förstaval, om man ändå skall önska, är Danmark. Igen. Kroatien är en mardröm, Schweiz på otäck uppgång och Italien är Italien.

Danmarks norske förbundskapten Åge Hareide har på kort tid skapat en fungerande enhet av ett danskt landslag som behövde tid att resa sig efter playoff-plumpen mot Sverige för två år sedan. Generationsväxling. Återfå tron. Nå resultat. Nu är de där, men ändå mänskliga. Christian Eriksen undantagen.

För två år sedan lutade vi oss mot Zlatan Ibrahimovic, en defensivt hårt arbetande Marcus Berg och ett rakare försvarsspel. Det var en förändring i grevens tid. Nu är vi i grunden tryggare, trots plumpen i Amsterdam. Sverige har en månad att slicka sår. Det krävs en rejäl analys av det här.

Vi oroade oss för varningarna, för avstängningarna i playoff och fick vad vi tålde. Det är inget konstigt att ta tid på sig vid fasta situationer i ett resultatmässigt läge som Sveriges, men att maska som Mikael Lustig, vid ett inkast, och därmed missa playoff 1 är bara dumt. Emil Krafth är tack och lov en bra ersättare.

Speakern önskade Sverige lycka till i det fortsatta kvalspelet till VM. Vackert.

Plus:
Man måste ändå uppskatta världsartister som Arjen Robben. Som sätter dit bollen om läge ges, som vid 2-0.

Minus:
Sverige. Fick. Aldrig. Tag. I. Bollen.