06.43 Daggen tynger ner löven runt Kamratgården. I ett fönster på övervåningen rör sig en crosstrainer, dunkelt upplyst av morgonljuset utanför. Pedalerna går fram och tillbaka. Förutom fåglarna som sjunger in dagen är det knäpptyst.
En vit bil svänger upp på den tomma parkeringen. Assisterande tränaren Magnus Edlund öppnar dörren och kliver ut. Han ser pigg ut. För fyra dagar sedan besegrade IFK Göteborg Sirius med 2–0 på bortaplan. Taktiken satt perfekt. Två snabba kontringar. Två mål. Tre poäng. En bra dag på jobbet. Magnus Edlund låser upp entrédörren och går med beslutsamma steg till kaffemaskinen i matsalens bortre ände. Han prasslar med ett kaffefilter stort som en fotboll. Snart puttrar ett välbekant ljud i hela Kamratgårdens matsal.
– Man är luttrad föreningsmänniska. Sätter man inte på kaffet är man död, säger han.
Snart ryker det ur en plastmugg på bordet framför honom. Han hinner inte sitta ner länge. Innan spelarna kommer vid nio måste han ha valt ut, sorterat och färdigställt klipp på åtminstone två spelares insats mot Sirius.
I dag ska Mix Diskerud få sin första individuella genomgång sedan han anslöt för en månad sedan.
– Åh, vad härligt att kaffet är på!
Renee Persson kommer in i matsalen klädd i en vit rock. Hon jobbar i köket och ansvarar för att frukosten dukas fram i tid.
Snart får Magnus och Renee sällskap av sjukgymnast Fredrik Larsson. Han kan Kamratgården väl. Efter sju år i IFK Göteborg är han den person som jobbar sportsligt inom klubben som varit här längst. En ny kopp kaffe i plastmugg, sedan börjar arbetet för dagen.
07.44 Magnus Edlund knäpper på datorskärmen på sitt kontor på övervåningen. Några musklick senare lyser 16 allsvenska klubbmärken upp hans ansikte. Programmet Wyscout används av klubbar över hela världen och har en databas med mer eller mindre varenda spelare som är verksam på elitnivå. Här kategoriseras varje match och klipps ner till korta sekvenser perfekta för videoanalys. Antingen av en viss spelare eller en matchsituation. För Magnus Edlund, som har ansvar för individuell feedback och fasta situationer, är det som ett virtuellt El Dorado. Han strävar efter att ge 80 procent positiv kritik och 20 procent negativ kritik till spelarna.
07.50 Rolf Gustavssons träningskläder går runt, runt i tvättmaskinen. Det var han som, ensam i mörkret, svettades i gymmet kvart i sju. Han är alltid här strax efter klockan sex. Då är gymmet tyst och tomt och han hinner träna innan de dagliga sysslorna tar över. Vid den tiden är det ”Perfekt och man hör fåglarna på fina dagar”. Han sitter på en plaststol i rummet han kommer spendera runt tio timmar i i dag. I en av de fyra stora tvättmaskiner som står längs med väggen fylls hans kläder med vatten och tvättmedel. Den andra långsidans vägg är fylld till taket av hyllor med tejp, fleecetröjor, vattenflaskor och burkar med sportdryck med skogsbärssmak. Här tvättar han runt 15 maskiner kläder dagligen.
Det vilar ett ok av ansvar över rollen som materialare i Blåvitt. Bertil ”Berra” Lundqvist var ensamt ansvarig för materialet i klubben i 25 säsonger. De senaste åren har Rolf Gustavsson och Ruben ”Röde-Ruben” Svensson tagit över. Röde-Ruben försvann efter sex månaders provanställning 2014. Sedan dess är det ”Roffe” som för ”Berras” tradition vidare, även om ”Berra” kommer in två dagar i veckan och ser till att allt är som det ska.
– Jag följer fortfarande ”Berras” packningslista vid varje bortamatch. Jag har klarat mig utan några större missar de här tre åren. Men det gäller att gå igenom allt noggrant. När alla tröjor hänger på sin plats kan man slappna av, säger ”Roffe”.Träningskläderna är färdigtvättade. Han plockar vant ut högen och slänger in den i en av de två torktumlarna bredvid. Han smörjer noggrant händerna med handsprit. Har man inte missat en dag på tre år på grund av sjukdom vore det dumt att börja nu.
08.23 Glasdörren till korridoren utanför tvättrummet öppnas. David Boo Wiklander, i tajt kostym och moderiktiga glasögon kliver in som förste spelare. Han går upp för trappan och sätter sig på en massagebädd på Fredrik Larssons rum. Mittbacken snörar av sig höger sko och drar av sig strumpan.
Fredrik Larsson börjar klämma och känna på vristen.
– Det är nästan inget svullet, säger Boo Wiklander.
Fredrik Larsson fortsätter att stretcha och massera högerfoten på alla sätt som går att komma på.
– Vi får nog köra en gymsväng i dag. Vi måste kasta in handduken, säger han och fortsätter trycka på foten.
– Ja, mest för att jag inte ska få en smäll till, nickar Boo Wiklander.
Från korridoren utanför massagebänken hörs kommentatorerna från Sirius–Göteborg. Magnus Edlunds arbete fortsätter.
Gustav Hessfelt, som dyker upp lite överallt, kommer in på Fredrik Larssons rum.
– Är det någon här inne som sitter inne på en blå Peugeot?
– Det är nog jag det, svarar Fredrik Larsson med ett pillemariskt leende.
– Jag har ju sagt att du inte får stå där! Jag får dina nycklar…
På parkering utanför fönstret i korridoren börjar det strax skjuta upp gnistor i luften. En grävmaskin omringad av tre män i neongula arbetskläder har börjat såga upp asfalten. Några minuter tidigare stod en blå Peugeot just på den parkeringen. En sten har fastnat i ett dräneringsrör, vilket gör att regnvattnet stannar på planen. Det ska nu åtgärdas.
08.56 IFK Göteborgs ledarteam sitter runt ett vitt bord på Jörgen Lennartssons kontor. De assisterande tränarna Alf Westerberg och Magnus Edlund har slagit sig ner med varsina plastmuggar kaffe. Lennartsson själv står upp och viftar med händerna.
– Juve! Vilken prestation, säger han engagerat och slår sin knytnäve i en öppen hand tre gånger.
Kvällen innan har Juventus besegrat Barcelona med 3–0. Någon mumlar något till svar om att Juventus spelade väldigt bra.
– Frölunda! Vilken match det var! Game seven! Det är mäktigt!
Lennartsson fortsätter:
– Okej! Medical report, Larsson!
– Det är inga förändringar kring det vi pratade om i går. David kör gym i dag. Där ser det klart till halvklart ut inför i morgon. Edvin är krasslig. Och Dahlin är magsjuk.
Det dagliga ledarmötet pågår i drygt 20 minuter. Här diskuteras vilka som ska spela tillsammans på dagens träning, vilka övningar som passar för de tillgängliga spelarna och andra tankar inför dagen.
09.01 IFK Göteborgs trupp sitter vid två långbord i matsalen. Klockan 09.00 ska alla varar på plats. Det doftar gröt och ägg. Pontus Dahlberg tuggar på en banan. Skedar skramlar. På dagens frukostmeny finns Yoghurt, knäckebröd, grova frallor, paprika, skinka, ost, keso, leverpastej, saltgurka, kalkon, prickig korv, fruktsallad, blåbär och frysta jordgubbar.
Doften av frukostbuffén blandas med den lax som kocken Jonas Hellöre skär filéer av i köket. Jonas kom till Kamratgården i höstas som en del i ett sponsoravtal med Rasta. Det verkar Jörgen Lennartsson väldigt nöjd över.
– Han fick erbjudande om att laga mat på nobelfesten, men vi hade träning då så det gick inte, skrockar tränaren över frukostbuffén.
När den ekonomiska situationen var som värst inför förra säsongen fick den förre kocken Fredric Bergstrand lämna Kamratgården. Först anlitades en catering-firma som levererade mat från ett storkök. Det uppskattades inte av spelarna som gick miste om mat direkt från spisen. Nu kan de njuta av Jonas Hellöres yrkesskicklighet dagligen. Vid en av bordsändarna sitter Patrik Karlsson Lagemyr, Benjamin Zalo, Elias Omarsson och Henrik Björdal. De skrattar åt ett videoklipp med en komiker som skämtar om språkliga skillnader mellan de nordiska språken.
9.41 I ett rum som starkt påminner om ett lågstadieklassrum sitter IFK Göteborgs spelare på stolar i fina rader. Väggarna är nakna och vitmålade. Det enda som bryter den enkla inredningen är en stor bild på spelare som firar Uefa cup-segern från 1982. Utanför dörren står en liten svårt tygkorg med texten Telefondagis på. Här råder, precis som i omklädningsrummet telefonförbud. Längst fram i rummet står magister Lennartsson. Den kollektiva insatsen mot Sirius ska analyseras och diskuteras. De äldre spelarna sitter i främsta bänkraden. Bakom Jörgen Lennartsson visar en storbild klipp från matchen på Studenternas.
– Okej gubbar! Är alla här?
Jörgen Lennartsson fortsätter att leva ut rollen som lågstadielärare och räknar in alla spelare.
– Okej, vi kör!
Han riktar blicken mot Abdul Razak. Ivorianen är tillbaka på Kamratgården igen efter att ha varit hemma i Elfenbenskusten i en vecka. Han har besökt sin familj och sörjt sin syster som nyligen gick bort.
– Razak, welcome back, säger Jörgen Lennartsson. We support you, you know that.
Han tar ett andetag och laddar om.
– En väldigt bra match! Vi ska njuta av serieledning! Vi var ödmjuka inför utmaningarna som fanns inför matchen. Det kollektiva försvarsspelet: briljant! De hade inte en målchans!
IFK Göteborg går normalt igenom helgens match på måndagar. Men då flera spelare var aktiva i U21-matchen mot Kalmar flyttades genomgången till onsdag. Under mötet, som pågår i en dryg halvtimme, visar Jörgen Lennartsson mellan 20 och 30 klipp som kan vara allt från 15 sekunder till en minut långa.
– Vi har högt i tak. Vårt arbetssätt bygger på att spelarna är aktiva och att det finns en prestigelös hierarki. Vi går igenom både kollektiva och individuella detaljer, säger han.
10.11 Magnus Edlund öppnar baracken ett par meter från Kamratgårdens gräsplan. Han går i sin ensamhet med fåglarnas kvitter som kraftig ljudkuliss och sprider koner över gräset. Några minuter senare är spelarmötet klart och spikskornas dubbar ekar i trappan ner till omklädningsrummet.Innan de gör Magnus Edlund sällskap på gräset värms muskler och leder upp i gymmet. David Boo Wiklander cyklar, August Erlingmark speglar sig och Sebastian Eriksson snurrar något som ser ut som en brödkavel över höger lår. I massagerummet bredvid ligger Patrik Karlsson Lagemyr och sträcker ut sitt skadade knä. 20-åringen grinar illa och lägger en handduk över ansiktet.
10.40 Elias Omarsson trär på ett vitt hårband över sin isländska hårman och tittar sig i spegeln innan han går ut från omklädningsrummet. Bakom honom, i det kvadratiska omklädningsrummet står ett pingisbord modell mindre som en centercourt mitt i rummet. Spelarnas kläder hänger i små bås längs med väggarna. Rummet går helt i blått med klubbemblemet som en lysande sol i taket. En klase bananer och en låda frukt sätter färg på bänkarna runt pingisbordet.Vid dörren in till rummet står de ledord som truppen gemensamt på försäsongslägret kom överens om skulle gälla säsongen 2017.
Abdul Razak går som siste spelare ut i den smala korridor som skiljer omklädningsrummet från världen utanför. Längs ena väggen står en hylla som erbjuder fotbollsskor i alla färgkombinationer och storlekar. Ivorianen släntrar ut i solskenet. Den daggvåta planen fylls av studsande bollar.
10.46 Jörgen Lennartsson står tillsammans med den nytillträdde planskötaren Simon Williams vid målområdet närmast klubbhuset. Lennartsson viftar och ser ut att visa vilka områden på planen som är slitna. Han går i en rak linje över hela planen med den timide walesaren i släptåg. Simon Williams har jobbat för bland annat Manchester City och tagit hand om gräset på Etihad Stadium med plats för 55 000 åskådare. Nu är hans huvudansvar att få den allt mer spirande hybridgräsplanen på Kamratgården att stå i blom till sommaren.
– Den här planen kan bli lika fin som Etihad, säger han på en engelska som kräver att man spetsar öronen. Jag tror den är det till sommaren.
Runt honom pågår träningen. Innanför klubbhusets träfasad pågår annat viktigt arbete.
– Jag tar på mig benskydd och tar ett gult kort.
– Du kanske ska ta på dig munskydd istället.
Donald Nicklasson, SM-guldvinnare från 1969, skrattar åt Renee Perssons skämt. Nicklasson är här för att kolla på träningen och passar på att munhuggas med kökspersonalen. Jonas Hellöre hör Renee och Donald över kitteln med fem liter puttrande paprikasås som ska serveras till kycklingen. Han hackar lök till den ljumna salladen.
– Vad ska vi ha för sås till det här då, säger han och kliar sig i huvudet.
Kreativiteten sätts ständigt på prov i Kamratgårdens kök.
– Spelarna gillar det asiatiska köket, säger han. Ris, kyckling och curry är populärt. Fisk, däremot är ingen hit. Det blir en gång varannan vecka ungefär.
Det piper. Jonas går med raska steg in i mot ugnen.
– Den kallade på mig. I dag blir det potatis, kyckling, lax och en ljummen potatissallad.
Vem äter mest av spelarna?
– Pontus Dahlberg är stor i maten. Han är inte svår att bjuda.
Renee Persson, som började jobba här för ett år sedan plockar fram en rostfri form.
– Nu ska vi göra lite räksallad till laxen här, säger hon och går i väg mot frysen.
11.21 Renee tillhör de senaste tillskotten till organisationen runt IFK Göteborg. Den som har varit här längst sitter i vid ett skrivbord i ett inglasat kontor en våning upp. Anna Landberg kom hit 2002 eller ”Samtidigt som Hjalmar Jonsson” som det heter på blåvittska.
– När jag började här var det ett klassiskt kansli. Alla gjorde allt och det var väldigt ideellt. Nu har vi avdelningar med på tydligare fokus på varje område, säger hon.
Hon delar kontor med tre andra i den administration som sköter kontakten med företagen som verkar med och kring IFK Göteborg. Ett arbete som utåt är nästan osynligt, men som när den sista raden på årsresultatet summeras är vitalt. Trots att 30 övergångsfönster passerat sedan hon kom till Blåvitt har hon blivit kvar på Kamratgården.
– Jag sade att jag aldrig skulle jobba längre än fem år på en och samma arbetsplats. Den dagen jag får söndagsångest är det dags att byta jobb. Jag har inte haft det en enda gång än. Jag kan bli nostalgisk när jag tänker på det. 15 år… Det är otroligt!
Nära Anna Landberg klev in på kontoret 2002 var det både ett annat Kamratgården och en annan fotbollsvärld hon kom till.
– Nuförtiden vill företag att en satsad krona ska bli två. Sponsorer ger inte längre en krona hit och en krona dit. Nu ställer man andra krav på vad klubbarna, säger hon.
På en hylla bakom henne står ett svartvitt fotografi på den gamle IFK:aren Knut Herbert ”Murren” Karlsson i en högt knäppt matchtröja.
– Han stod på min plats på min första dag. Han har fått följa med hela vägen, säger Anna Landberg.
Ett par kontor bort sitter sportchefen Mats Gren i ett möte med scouten Olle Sultan. I dag är ett av få tillfällen Olle Sultan finns på plats på Kamratgården, lejonparten av sin tid spenderar han på resande fot. Ofta i något av de nordiska grannländerna, alltid i jakt på spelare till nästa övergångsfönster.
Mats Grens förmiddag har fyllts med den han gör mest: möten. Sedan han kom in imorse har han följt upp ett möte om supporterupplevelsen av Malmö-matchen, jobbat med utlöpande avtal med partners och varit med på ett informationsmöte om den tillträdande kommersiella chefen Mats Palmgren.
12.15 Mikkel ”Mix” Diskerud och David Boo Wiklander sköljer av gräset från skorna utanför omklädningsrummet. Dörren står öppen och ett larm piper. Boo Wiklander och Mix går in och larmet dör. Den rutinerade duon är först av dagens träning. Sist att lämna planen är Elias Omarsson som tränar straffar in i det längsta. Simon Williams går och påtar i hybridgräset i bakgrunden.
12.39 Rolf Gustavssons mest hektiska tid på dagen börjar. Alla spelare har hängt på sin smutstvätt på ett band som ”Roffe” nu slänger in i de hungrigt gapande tvättmaskinerna. Klädhögen i den lilla kärran han precis hämtat i omklädningsrummet är snart försvunnen. Med ett par vana knapptryckningar börjar tvättmaskinen brumma och displayen visar att det återstår 36 minuter tills nästa del i proceduren ska ta vid.
– Svårare än så är det inte, säger ”Roffe” och går bort till pumpen med handsprit och spritar in händerna.
Precis ovanför tvättrummets värme får Mikael Boman, Mads Albaek och Mattias Bjärsmyr massage. De pratar om svensken Samuel Armenteros proffsäventyr i azeriska Qarabag.
– Varje match de vann fick de 5000 euro i handen. De vann 30 av sina 34 matcher. Han hade det hur bra som helst, säger Boman.
12.50 David Boo Wiklander, klädd i kostym eftersom han snart ska i väg och jobba mellan träningarna, Abdul Razak och Sabah Lawson är först att slå sig ner vid lunchen.
Sebastian Ohlsson, som snart gör dem sällskap, läser från skärmen på sin mobil om explosionen som drabbade Borussia Dortmund kvällen innan.
På en utskriven A4-lapp framgår dagens lunchmeny.
Ugnsbakad laxfilé med spenat och citron, samt en ljummen potatissallad med grönkål & dillfrö. Cremé fraiche med kapris och dill
Parmesanstekt kycklingfilé med sås på rostad paprika & vitlök, serveras med kryddigt basmatiris
Den norske U21-förbundskaptenen Leif Gunnar Smerud, som tog sällskap med Henrik Björdal upp från planen, slår sig ner bredvid Jörgen Lennartsson och Alf Westerberg. Snart är han och Jörgen Lennartsson inne i ett samtal om norska tränarkårens förmåga att utbilda sig bättre än deras svenska kollegor. Lennartsson visar prov på sina kunskaper i norska och använder hvis istället för om.
13.31 Mikael Boman och Pontus Dahlberg lämnar matsalen och tar sikte på omklädningsrummets pingisbord. Det enda som hörs när de kommit fram är bollens plastiga studs mot det lilla bordet. De matar slag i doften av banan och svettiga träningskläder. Ovanför Mikael Bomans bås står en silvrig pokal som förkunnar att han är regerande pingismästare. Jörgen Lennartsson, som visar Leif Gunnar Smerud runt sticker in huvudet genom dörren.
– Krossar du Dahlberg, Boman?
– Det gäller att inse sina brister, flinar Pontus Dahlberg tillbaka.
I korridoren utanför den pågående pingismatchen visar Emil Salomonsson in ett filmteam från Mag- och tarmförbundet i U19-lagets omklädningsrum. Blåvitts högerback lider av den kroniska tarmsjukdomen ulcerös kolit och är en av de unga förebilder som ska filmas. Nu får han, i intensivt blixtljus, snöra sina blåvita skor framför en kamera.
13.51 I ett nedsläckt rum på våningen ovanför ligger Sabah Lawson på en saccosäck och vilar. August Erlingmark lutar huvudet bakåt mot en soffas ryggstöd och ser ut att sova. Gardinerna är fördragna och Mix Diskeruds mobilskärm är det enda som lyser upp återhämtningsrummets mörker. Samtidigt har Jörgen Lennartsson berättat om Henrik Björdals verklighet i Göteborg för hans förbundskapten i U21-landslaget Leif Gunnar Smerud. Det verkar ständigt pågå flera möten parallellt i Kamratgårdens katakomber. Den ende som känner till varenda ett är IFK Göteborgs koordinator Gustav Hessfelt. Han har varit här länge och har med årens lopp blivit mer eller mindre anläggningsansvarig på Kamratgården. Här passerar 70 personer om dagen och då gäller det att någon har koll på vart alla ska någonstans.
Hans stora hjärtefråga just nu är den hybridgräsplan som växer sig tätare för varje minut två utsparkar utanför fönstren i matsalen. Några minuter tidigare tackade han av en representant från förbundet som har varit med och bidragit ekonomiskt i byggandet av planen. Blåvitt är en av sju klubbar runt om i landet som börjat bygga en hybridgräsplan och fått stöd från SvFF.
Han knackar ett ägg mot bordskivan och börjar skala det. De sista skivorna sitter kvar när Mads Albaek sätter sig vid vårt bord. Han plockar fram ett kuvert från Skatteverket och räcker över pappren till Gustav Hessfelt. Danskens dotter har blivit tilldelad fel efternamn och nu vill paret Winther Albaek byta.
– Fyll i förnamnet där och Winther Albaek där, säger Gustav Hessfelt mellan äggtuggorna och pekar på blanketten från Skatteverket.
– Det är sådana här grejer jag är bra på. Det är viktigt att alla som reser härifrån ska säga att om du kommer hit så mår du bra!
14.48 Tobias Hysén lämnar gymmet först. Han skyndar sig hemåt. Barnen kallar. Samtidigt ligger David Boo Wiklander på knä med fingrarna runt en skivstång som han rullar ut framför sig. Hög hip-hop dundrar ut från högtalarna.
Can we get much higher? So high, sjunger kören bakom Kanye West i låten Dark Fantasy.
Sebastian Erikssons tatueringsfyllda armar tar över skivstången som gnisslar högt när han rullar ut på plastgolvet. Han blir röd i ansiktet av ansträngning. Några minuter senare utbrister han, i besvikelse över sin egen insats i gymmet:
– Jag ska fan sluta med fotboll!
15.00 Torktumlarna i ”Roffes” rum står och maler. Om Kamratgården som helhet är IFK Göteborgs hjärta är tvättrummet lungorna, där liv blåses in i den process som pågår varje timme, varje dag.
August Erlingmark kommer in i rummet med en vattenflaska i handen. Av fystränare Kalle Olsson får han energidryck med smak av skogsbär och talangen går iväg för att fylla på blandningen med isbitar.
– Han är inte riktigt redo muskelmässigt så vi trycker i honom lite mer protein medan de andra vill ha mer kolhydrater istället, säger Kalle Olsson.
Sabah Lawson går förbi dörren.
– Shoot, säger ghananen till ”Roffe” innan han går upp för trappan i receptionen och börjar sin lektion i svenska.
– Shoot, svarar ”Roffe”.
– Han säger shoot när han går. Jag vet inte vad det betyder, säger han och skakar på huvudet.
15.49 Sören Rieks öppnar glasdörren till gräset utanför omklädningsrummet och kliver ut med ett brett leende. Jörgen Lennartsson som står utanför säger hejdå och följer dansken med blicken till bilen som snart kör i väg.
– Sådana spelare skulle man ha många av. Han är aldrig sur Sören, aldrig.
Rieks bil svänger runt skogsbrynet bortanför gräsplanen och lugnet sänker sig över Kamratgården. Några timmar i tystnad till, sedan sjuder IFK Göteborgs hjärta åter av det dagliga liv som för föreningen vidare.
