Sverige hanterade Turkiets aggressiva återerövringspress bra. Janne Anderssons landslag är bolltryggt. Den som letar efter träben får söka någon annanstans. Det gäller även sylvassa forwards. Marcus Bergs måltorka är numer grundlagsskyddad. Halvchanserna finns där, liksom slitet och tron att det snart lossnar. Det finns inget annat sätt att tänka, det finns inga andra spelare att välja.
LÄS MER: "Därför är det viktigt att vinna i kväll"
Viktor Claesson är Sveriges bästa mittfältare. Omställningen till forward var lovande, kan följas av fler försök, men kommer att ta tid. Insatsen mot Turkiet gav i alla fall mersmak. Framför allt uppskattar jag hans förmåga att falla ned, vara spelbar, släppa tillbaka till mittfältare på ett tillslag och sedan löpa rättvänd i djupled. Det skapar dynamik och ger alternativ.
Jakob Johansson är en besynnerligt skicklig fotbollsspelare. Besynnerlig för att han redan i comebacken var tillbaka på den nivå han höll när han lämnade. Det här var VM-kvalnivå, det var tunga skott, bra positionsspel, höga bollvinster och tydlig kommunikation med mittfältskollegan Albin Ekdal.
Briljant, modig och offensiv
Därmed har Janne Andersson fyra centrala mittfältare (Johansson, Ekdal, Svensson och Larsson) som aldrig viker en tum – och en påläggskalv (Kristoffer Olsson) som snart pockar på uppmärksamhet.
Turkiet är skickligt, ganska trevligt, men också ett slarvigt fotbollslag. Sverige var bra på att utnyttja de bristerna, Robin Olsen enorm i målet. Han är en av landslagsspelarna som har fortsatt att utvecklas efter VM. Räddningarna mot Turkiet var helt avgörande, särskilt den när Hakan Calhanoglu sköt från nära håll i första halvlekens sista minut. Victor Nilsson Lindelöf är en annan. Briljant. Modig. Och offensiv. Det som gladde extra i Nations League-mötet med Turkiet var att Filip Helander, som ersatte ”Vigge” i andra halvlek, har en liknande kurva och troligen gjorde sin bästa A-landskamp.
Janne Andersson har alternativ lite varstans.
Ett annat är till vänster på mittfältet.
Tar jag i om jag påstår att Martin Olsson på sätt och vis var Sveriges nyttigaste spelare på lördagskvällen? Hur han pressade, överlappade, kom till avslut och var aktiv hela vägen.
VM-mättnad minne blott
Jag säger inte att Emil Forsberg inte saknades, men jag menar att Olsson löste uppgiften som ersättare mycket väl.
Plötsligt talar ingen illa om Uefa Nations League.
Plötsligt står Sverige inför en ren gruppfinal mot Ryssland där seger räcker för att nå slutspel i vår och redan där ha en möjlighet att säkra EM-spel 2020.
Det skall lottas ett kval 2 december, den här segern innebär att Sverige seedas i pott 2.
Det innebär också extra intäkter, ett ökat biljettryck på tisdag, självförtroendet tillbaka – och eventuell VM-mättnad ett minne blott.
Det här var en mycket bra kväll för svensk landslagsfotboll.
Plus:
Laginsatsen. Stark. Som vanligt. Sjutton vet om inte anfallsspelet dessutom har utvecklats sedan VM. En kul match, helt enkelt.
Minus:
Den kräsna fotbollsåskådaren. Jag sällar mig själv till den gruppen, där tålamodet är begränsat, där vi glömmer fort. Tänk, nu har vi Nations League-feber!
