Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Elin Rubensson om OS-dramat: "Vi var faktiskt lite oseriösa"

I Elin Rubensson har Kopparbergs Göteborg FC – och landslaget – en av svensk fotbolls stora framtidsprofiler. Nya målet efter OS-silvret? – 100 landskamper och Champions League med Göteborg, säger 23-åringen.

När vi träffas, 20 minuter före utsatt tid, är Elin en smula disträ. Det pågår en landslagsuttagning. Pia Sundhage har kommit till försvarsspelarna, Elin Rubenssons namn saknas.

– Då blir jag inte uttagen som back i alla fall, säger hon.

Alla ni följt landslaget en tid vet att Pia Sundhage och Stefan Rehn använt Elin Rubensson lite olika. Alltid mittfältare i klubblaget, ofta högerback i landslaget.

Till OS tog Sundhage ut Rubensson som mittfältare, men lät henne starta som vänsterback tre gånger, både i kvartsfinalen mot USA, semifinalen mot Brasilien och i finalen mot Tyskland.

– Jag vill vara på mittfältet. Sedan hade jag ställt in mig på att det kunde bli högerback också, men vänsterback var det ingen som hade trott. Inte jag själv heller.

– Det spelet vi hade i OS handlade om att ta bort motståndarnas bästa spelare. Hon (Pia) sade att ”du får ta den för laget den här gången”.

Det gjorde Elin Rubensson verkligen. Hon deltog i samtliga matcher och var starkt bidragande till att Sverige vann ett silver.

Laguttagningen, som vi fortsatt följer i den ljumma sensommareftermiddagen, närmar sig slutet.

Ännu ingen Elin Rubensson. Spelarna får aldrig några förhandsbesked, inte den här gången heller. Elin håller skenet uppe. Det vankas viktigt EM-kval mot Slovakien på Gamla Ullevi 15 september.

– Jag hoppas och tror att de kommer ta tillvara på den matchen, göra något stort och hylla laget. Här i Göteborg finns ett jätteintresse för damfotboll, det har dragit jättemycket folk till Ullevi.

Och så plötsligt, inte särskilt oväntat, läser Pia Sundhage upp Elin Rubenssons namn. För säkerhets skull två gånger.

– Ska man få ut det bästa av henne skall hon spela på mittfältet. Jag tror hon kommer ta steget och vara en av de viktigaste spelarna på mittfältet i landslaget i framtiden, säger Sundhage och Elin ser nöjd ut.

Intervjun kan börja.

Så hur var OS?

– Jättehäftigt. Jag visste inte riktigt vad jag skulle ha för förväntningar innan jag åkte dit eftersom jag inte har varit med innan, men det var verkligen häftigt; att gå ut och spela på Maracana inför 60-70 000 läktarna. Man var lite nervös …

Vad sticker ut bland allt ni uppnådde?

– Första riktiga wow-momentet var nog Brasilienmatchen i gruppspelet. Även om vi förlorade med 5-1. Men när vi skulle gå in där, man såg bara läktaren och mobilerna var tända i mörkret. Jag fick rysningar. Sedan är det alla straffavgörandena, när vi gick vidare och knäppte alla på näsan.

Var befann du dig i sinnestillstånd och position under straffarna?

– Första gången hade jag blivit utbytt, då stod jag vid sidan. Där var det väldigt nervöst. Andra gången, när jag var med inne på planen, var det så lugnt. Jag skulle ha slaget straff nummer åtta. Brasilianskorna darrade och hade inte ett leende på läpparna. Vi skämtade och var faktiskt lite oseriösa. Jag tror att det hjälpte oss väldigt mycket.

Vad tänker du kring den fotbollsmässiga resa ni gjorde rent taktiskt?

– Vi började med vinst, vilket såklart var bra. Spelet hade vi kunnat önska mer av. Det visade sig mot Brasilien. Det var en riktig hårtork vi åkte på. Efter den matchen sade Pia att vi kommer behöva ändra något, men visste inte riktigt vad. Sedan bestämde oss för att ligga lägre. Det visade sig vara rätt.

Samtidigt gick det stick i stäv med den spelmässiga ambition ni hade från början?

– På lång sikt är det kanske inte någon fotboll vi vill spela, men det var ett mästerskap, ett OS och vi hittade en vinnande väg. Det är klart att vi skulle fortsätta på det. Det är ingen som kommer ihåg hur vi vann om ett par år. Vi är historiska och har tagit medalj. Hur vi gjorde spelar ingen roll.

Runt halsen hänger Elin Rubenssons 900 gram tunga silvermedalj.

Trodde du på medalj före turneringen?

– Innerst inne visste vi att vi kunde. När gruppspelet började och spelet inte funkade tvivlade vi. När vi slog ut USA kände vi att om vi kan slå ut den regerande OS-mästaren kan vi gå hur långt som helst.

Vad betyder OS-silvret för svensk damfotboll och svensk fotboll i stort?

– Jättemycket, speciellt för damfotbollen. Sedan vet jag inte hur mycket det betyder för klubbarna, om det kommer mycket mer folk och sådär. Jag tror att många har fått upp ögonen för damfotbollen, att vi kan. Det gäller att ta vara på de här chanserna, ut och synas och locka folk.

Och för dig personligen?

– Väldigt mycket. Det är det här man har drömt om. Jag satte som mål som tioåring att spela ett stort mästerskap när jag ”blev stor”. Det gjorde jag förra året. Att ta en medalj … ingen har gjort det tidigare. Vi är historiska. Det är svårt att förstå.

Känslan att bara få uppleva ett OS på plats var speciell, erkänner Elin Rubensson.

– Det var häftigt, inne i OS-byn. Det fanns alltid något att göra. Tiden gick så himla snabbt, man sprang in i världsstjärnor vart man än gick.

Vilka träffade du på?

– Serena Williams och Novak Djokovic. Sedan många svenskar. Stefan Holm var där. Och Sanna Kallur. De pratade man med på ett sätt som man aldrig gjort tidigare.

70 000 på Maracana, inte riktigt lika många mot Mallbacken i morgon, hur blir den omställningen?

– Jag kommer hem med mycket självförtroende och ser bara fram emot det. Det gäller att vara professionell.

Nya målet är Champions League.

– Jag har ju redan varit där med Malmö, men att vinna Champions League hade varit något.

Vinna Champions League med Göteborg?

– Ja! Men först och främst SPELA Champions League med Göteborg.