Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/2

Elfsborg vägrar tala om kris: "Ett jäkla dåligt ord"

På söndag möts IFK Göteborg och IF Elfsborg på Gamla Ullevi – och Boråslagets klubbchef är tydlig. – Blåvitt kan jag inte svara för, men i Elfsborg är det inte kris eftersom man känner att årets allsvenska kan bli den jämnaste någonsin, säger Stefan Andreasson.

Solen skiner, det är klämdag, Stefan Andreasson bjuder in till sitt hörnkontor med utsikt över Ryavallen och Borås Arena och samtalsämnet väljs av reportern. Dagens första: Hur mår egentligen Elfsborg som klubb?

– Hade du frågat mig innan året hade jag svarat ”väldigt bra”. Och så kunde du ha frågat mitt under förlusterna, då kunde vi inte säga att vi mådde jättebra. Nu har vi plötsligt vunnit två. När jag sitter här är jag tillbaka till att det känns bra i föreningen. Det är dock inte sagt utifrån vad A-laget ligger i den allsvenska tabellen.

IF Elfsborg, som enligt Stefan Andreassons whiteboard är den klubb som har samlat flest allsvenska poäng de senaste fem säsongerna, har mycket på gång.

– Inte minst att vi får en fullstor inomhushall för 1 500 åskådare. Det tror jag blir ett lyft för fotbollen i stort, men även för vår verksamhet, ungdomar och talangutveckling. Och A-laget kan spela träningsmatcher och cupmatcher i en fullsatt inomhushall på vinterhalvåret.

– Sedan står vi inför en utveckling av Borås Arena. Det jobbar vi för fullt med. Att uppdatera vår arena för 2018 och framåt. Den var först i sitt slag 2005. Det har hänt mycket sedan dess. Vi skall försöka att göra samma reptrick en gång till. Rätt saker, med rätt pengar – för att få lite hausse igen.

Uppgiften känns igen från andra elitföreningar i fotboll.

– Det handlar om fasiliteter och att få publik att komma tidigare och stanna längre; större samlingsytor, restaurang med möjlighet att ha 2 000 matgäster i samband med match. Långsidan skall öppnas upp i mitten för restaurang. Kortsidan vid Elfsborgsläktaren skall höjas med 1000-1500 platser. Det skall se hyfsat fullt ut även när det är 8 000.

Ekonomin i föreningen är under kontroll.

– Vi har ungefär 40 miljoner i eget kapital, vilket ger en viss trygghet.  Vi har fortfarande ett starkt stöd från näringslivet. Publiksiffrorna kan jag inte säga är skitbra eftersom vi har haft en nedgång. Det är väl den stora utmaningen. Det gäller att hitta sin identitet, kravbild och förväntningar utifrån rätt ekonomisk grund. Det tror jag är utmaningen för alla klubbar; att hitta den rätta känslan och förmedla den på rätt sätt. Annars blir kraven orimliga.

– När vi 2006 gick ut och sade främsta utmanaren till storstadsklubbarna var det tufft. Då hade vi en ekonomi utifrån en ny arena som gjorde att vi kunde vara med fullt ut. Sedan dess har det hänt mycket i storstäderna, exempelvis i Malmö. Vi har inte samma ekonomiska muskler jämfört med de andra. Det är fler som vill ta utmanarrollen, som Kalmar och Örebro.

– Vi är kvar och har hittat tillbaka till den identiteten. Vi skall vara den främsta utmanaren. Känslan är att vi är på väg att lyfta igen. Vi behöver gå till jobbet varje dag och överprestera. Allihop. Utifrån den ekonomi vi har.

– Sportsligt har vi ett intressant lag, även om de har förlorat någon match. Spetsspelare och en hel del unga som är på väg uppåt. Hade vi vunnit mot Blåvitt i U21 häromdagen hade vi tabellerna i U21, U19, U17 och U16. Det ser väldigt bra ut underifrån.

Vad är framgångsreceptet där? Det är ju inte första året ni ligger med i toppen i ungdomsserierna?

– Man blir förvånad varje år. Något gör vi bra. Som Tony (Lundqvist, sportchef ungdom) brukar säga. ”Jag vet inte vad det är, men det är bra.” Vi har jobbat på ett visst sätt i många år. Det är en fördel att många har jobbat ihop i många år. Det är först då du kan prata värderingar, strategier och identitet. Är du inne i ett, två eller tre år är det som att börja om på noll varenda gång.

Vad är kontinuitet för dig?

– Det är lätt att säga antal år. Så enkelt är det inte. Det är väl när vi har förlorat lite matcher man ser hur långt vi har kommit. Det är när vi ligger tia, elva vi testas. Jag säger inte att vi är där nu, men lite åt det hållet. Hur långt har vi kommit? Finns det falanger? Vilka står upp när det går dåligt? Vilka gör det inte? Vilka är med? Och vilka skall vara med? Det är utveckling också. Man behöver det. Sedan är det det här med att aldrig vara nöjd. Det är hemskt egentligen. Vi är ju inte nöjda. Vi vill mer hela tiden.

Hur lyckas ni behålla ”brinnet”?

– Jargongen. Högt i tak. Tydliga ansvarsområden. Man glömmer att vi bara har haft proffsfotboll i Sverige i 20 år. Organisationerna har bara hängt med till viss del. Vad är modellen för ett svenskt elitlag i fotboll? Hur skall det organiseras? Det tror jag fortfarande många funderar på.

– Vi har kommit ganska långt med att hitta rätt miljö, ansvar och tydlighet i våra roller. Det är inte ett sju till fyra-jobb att jobba i Elfsborg. Det är en livsstil. Man jobbar över gränser. Behöver man dela ut glögg en gång får man göra det.

Hur uppfattas ni i Borås just nu?

– Det var några jobbiga veckor när vi förlorade och det var skriverier. Då kan man bli arg och tycka att det är hemskt att folk skriver saker. Det är ett oerhört engagemang runt Elfsborg som lag. Vi påverkar vår bygd. Det är det som är grejen. Kan man vända på det och få det positiva finns det en oerhörd kraft. Att resan skulle vara slut? Den har bara börjat. Det finns så oerhört mycket mer att göra.

Vilka är nycklarna?

– Till viss del faciliteter. En inomhusarena och en arena som blir uppdaterad. Sedan är det mer mjuka värden. Alla områden har sin utveckling. Det här med unga spelare. Hur tar man hand om dem på bästa sätt? Och försöka göra alla till allsvenska, höll jag på att säga. Jo, vara väldigt försiktig innan man säger nej.

– Det är lätt att döma ut 17- och 18-åringars möjlighet att bli allsvenska spelare. Det tror jag absolut inte på. Det har vi många exempel på. Vi har Holmén och Rohdén. Det är några som har varit med i U-trupp tills de var 20 år och först därefter slagit igenom. Det är lite utmaningen, att hålla många unga bra spelare vid liv, trots att de inte är med i en A-trupp fullt ut eller ens spelar i U21. Att få fram ännu fler spelare än tidigare. Det finns möjligheter till det. Det är en stor utmaning i ledarskapet för våra ledare.

Hur gör man det rent praktiskt?

– Man pratar mycket om det, med spelarna. Vi har startat ett nytt Ingesson-projekt. Där Janne Mian är ansvarig och en idrottspsyklog jobbar lite extra med våra fem yngsta i A-truppen plus tre lärlingar. Möten, samtal och käkar ihop.

Känner du att Elfsborg är en hel klubb i dag?

– Man märker absolut att vi är en helhet, om du pratar styrelse, tjänstemän, ledare och spelare. Sedan kan man bli bättre på allt. Den stora utmaningen när jag började 1999 var att ena föreningen. Då kämpade vi för att överleva i allsvenskan. 2004 blåste det ordentligt. Då handlade det om styrelse och årsmöte; vem skall leda klubben? Efter det kom vissa människor in och jobbade med identiteten, vågade säga ”främsta utmanaren”, även om vi visserligen fick en ny arena. Sedan fick vi sportslig framgång.

– Var sak har sin tid. Vi har inte behövt stanna upp för att det är kaos och för dåliga, att man måste byta ut folk. Vi har i lugn och ro kunnat jobba i sportslig framgång.

– Är det något vi brukar prioritera är det relationen med våra supportrar. Det finns en oerhörd kraft att få med dem och att de är positiva. Den kraften slår allt. Sedan gäller det att hitta en gränsdragning. De känner att de är med, men att det är vi som fattar besluten.

Hur ser ditt Elfsborgshjärta ut?

– Det är stort, gult och slôr varje dag. Tills det stannar. Bara det inte stannar upp än! Vi har människor här som man ibland undrar om de håller mer på Liverpool än Elfsborg. För mig är det bara Elfsborg. Det finns inte plats i hjärtat för något annat lag. Man är hysterisk elfsborgare.

Att du har varit med ett tag, hur ser du på det? Det är inte så många kollegor kvar. Hur ser du på hela den här perioden?

– Jag ser väl som jag känner, att det är jäkligt svårt att ena en förening, vilket gör att roller byts ut. Styrelse. Ordförande. Sportchefer. Klubbchefer. Tränare. Tränaren är kanske lite en annan grej, även om vi försöker skapa kontinuitet där också. Det är tråkigt. Det är där man har vänner och kompisar. Jag brukar skoja om att jag inte har några kompisar kvar. Det blir de man har i fotbollen. Elfsborg till viss del. Och kollegor i samma roll i andra klubbar.

Det finns en allvarligare botten i det här, att man som klubbchef bara sitter i snitt i 1,5 år, att den här rollen – att ena och driva en förening framåt – är väldigt energikrävande och klubbchefsslukande.

– Den som har varit näst längt efter mig har suttit i 2,5 år. Frågan är hur är du organiserad och vem som har ansvar? Vi har försökt och hittat en modell med manager. Vi har ingen sportchef. Vi är sex sportchefer, om du pratar uppgifter som skall göras. Vem bestämde att alla allsvenska klubbar skall ha sportchefer? I Sverige blev det bara så. Visst, vi kan ha det. Det är bara titel. Det är uppgifter som skall göras.

– Vi vill ha en A-lagstränare som tar ett stort ansvar. Det tror vi på. Ur många aspekter. Det kan vara svårt att hitta den typen av person som vill ta ansvar. Det är inte alla helt bekväma med. Magnus Haglund vill och tar ansvar. Sportsligt resultat är Magnus Haglunds ansvar. Det är ingen annans. Det är inte mitt. Jag tar ansvar för ekonomi och långsiktig rekrytering av tränare. Det blir tydligt.

– I min roll handlar det om vilket förtroende jag känner från styrelsen. Det behövs ett jäkla förtroende och förmåga att hålla ut. Vi gick en utbildning på Handelshögskolan. Han som skötte den konstaterade att klubbchefsjobbet i en elitklubb i fotboll är det i särklass mest komplexa och svåraste jobbet i Sverige. Det var lättare att vara börs-VD. Nu sitter jag i lilla Borås och Elfsborg. Det är ett helt annat tryck i storstäderna.

Vad tänker du när du hör en sådan sak?

– Jag känner igen det. Det har man väl tyckt själv. Framför allt kollegor i andra klubbar; hur jäkla tufft, svårt och orättvist det kan vara.

– Vilka är de tuffaste bitarna?

– Jag är tillbaka till vilka långsiktiga förväntningar du säljer in varje år. Vår ”den främsta utmanaren till storstadsklubbarna” är tuff, men ändå realistisk. Du kan vinna, men även bli sexa, sjua. Den är viktig eftersom vi säljer drömmar. Då vill man inte höra att vi skall ”försöka hänga kvar”. Då är vi för fega. Nu säger jag inte vilka, men det är säkert många som fortfarande pratar om guld.

– I min värld är det bara Malmö som kan prata guld. När jag började kunde folk inte jobba på en vecka om vi hade förlorat.

Det är väl det som är ”livsnerven”?

– Jo, det är det det är. Men som klubbchef krävs det en förmåga att absorbera ångesten istället för att förmedla den. Säger du fel mening i media är det en storm. Säger du fel saker på ett medlemsmöte samma sak.

Väldigt snabbt nuförtiden blir det kris. I IFK Göteborg blev det ”kris” under våren, samma sak hos er. Är det kris i Elfsborg och Blåvitt?

– Blåvitt kan jag inte svara för, men i Elfsborg är det inte kris eftersom man känner att årets allsvenska kan bli den jämnaste någonsin, eftersom många satsar. Första tio omgångarna kommer någon ha kris och vinna guld i varje omgång. Vi har redan ”vunnit guld” efter segern i premiären och haft ”kris”. Det är så det är. Kris är ett jäkla dåligt ord. Du förmedlar ångesten till hela bygden och på folks jobb om du skriver kris. Först är det kris, sedan katastrof och därefter måste alla sparkas.

Du var väldigt tydlig med att försvara Magnus Haglund under den här perioden. Vilken är ledarens roll när det går dåligt?

– Där är det viktigt att ha tydliga roller. Vilken är min roll? Jo, det är att stötta Magnus. Nu skall vi inte överdramatisera det. Vi har inte gjort det. Lokaltidningen kör på, man hittar något med spelarnas kritik. Sådant kan du alltid hitta.

– Vi har en jäkla bra spelargrupp, men en spelargrupp har också sin roll. Du får inte glömma att de inte bara spelar fotboll. Vi vill inte ha det så. Vår konkurrensfördel har varit att spelarna skall trivas och känna sig delaktiga.

– Det spelar ingen roll hur mycket jag tjötar, när man vill värva en spelare kommer han att ringa till spelare i Elfsborg. Därför är de våra viktigaste ambassadörer. Sedan tycker någon kanske att vi skämmer bort dem när svärmor får blommor eller hämtas på Landvetter.

– När du får mer i plånboken är det lätt att du skiter i utbildnings- och bostadsfrågor. Det har vi aldrig gjort. Det får vi aldrig göra. Man skall trivas oerhört bra i Elfsborg. Utifrån trivsel skall man känna att man kan vara med och påverka.

– Det är klart att jag har diskussion med spelarna om hur det fungerar i gruppen. När det går dåligt är det klart att det finns kritik i en spelargrupp.

Skall man vara rädd för det eller uppskatta att de bryr sig?

– Det är ju härligt! Högt i tak som fasen. Sedan måste man veta sina roller. Vem bestämmer?

Behöver du som klubbchef gå in och markera?

– Frågan är vad jag i min roll kan göra för att få det här att lyfta, när det inte går som det var tänkt? Det är då man testas. Vad gör jag då? Det är klart att jag pratar med Magnus och ledarteamet om hur de ser på detta. Om det är något vi bör ta i direkt. Och med spelargruppen, hur de känner. Det har vi jobbat med.

Har ni gjort någon korrigering för att få det i den riktning ni önskar?

– Det går inte att hitta en guru som kan allt längre. Det gäller att skapa ett team. Om du frågar mig vad vi har satsat pengar på sista åren är det organisationen runt A-laget. Det är lite nya människor som är inne i en process att hitta varandra. Den kan ta lite tid innan man hittar rätt. Likadant med laget. Hur skall vi spela? Bara man håller fast vid vart vi är på väg.

Har det hela tiden varit självklart att vara kvar?

– Ja. Det är som jag brukar säga: Varje dag är som ett nytt jobb. Det händer så mycket. Sedan har jag bytt roller. Jag var spelande sportchef, sedan sportchef och nu klubbchef. Jag har inte lika mycket med fotbollen att göra längre. Det är A-lagskontrakt. Köpa och sälja spelare. Det har gjort att jag har ett annat fokus och ett annat arbete.

– Det finns alltid att göra. Vad skall vi satsa på? På spelare? En ny hemsida till? Skall vi ha två ungdomsledare? Sedan vill man vinna igen. Har man vunnit en gång och två gånger vill man vinna en tredje.

2006, 2012 – det blir 2018 om ni skall hålla tempot?

– Sjutton hellre! Nämen, du skulle snarare tröttna om du inte kände stöd och förtroende. Att det är för mycket, att det spretar för mycket. Man vet att det är en resa på tre, fyra, fem år att ena klubben. Nu har vi gjort det. Då kan vi lägga fokus på rätt saker.

Finns det något enskilt beslut från de här åren som du känner var extra viktigt?

– Att vi tog hem Anders Svensson. De som var kloka och driva en ny arena när det inte gick så bra, det var fantastiskt.

Vilken är den stora framtidsfrågan för svensk fotboll utifrån ett klubbperspektiv?

– Det var ju lite halleluja-stämning när vi skrev på nya tv-avtalet. 2020 kommer det nya pengar. Det är att skapa intäkter på matchdagen. Jag vet inte om det finns någon förening i fotbollen som vet det i dag. Hur skall vi göra kommers på arenan, när vi har match? Där kan man snegla lite avundsjukt på hockeyn. Arenaidrott har en vikande trend. Hur skall vi i fotbollen kunna vända det? Hur skall vi hitta upplägget?