IFK Göteborg fick bästa tänkbara start på finalen, när Tobias Hysén forcerade in 1–0 redan efter fem minuter.
Därefter bytte den här cupfinalen skepnad flera gånger. Att det stod 1–1 efter både full tid och förlängning var därför logiskt.
Blåvitt hade två gyllene chanser i slutet av förlängningen att avgöra. Philip Haglund nickade i ribban och David Moberg-Karlsson sköt i stolpen.
– När det blev straffar så hade vi ett bättre kroppsspråk. Det kändes som om vi gillade läget mer, säger IFK-tränaren Mikael Stahre.
– Jag tror att vi hade nytta av vad som hänt i vår. Vi har varit ett lag i medgång medan Djurgården haft det kämpigt. De verkade mer nervösa än vi, och jag tror att det avgjorde, säger Tobias Hysén.
Djurgårdarna prickade stolpen med en straff, ribban med en annan och John Alvbåges famn med en tredje.
Samtidigt satte alla göteborgare, utom Mattias Bjärsmyr, sin straff.
– Det var första gången i livet som jag slog en straff på seniornivå. Det var egentligen Adam Johansson som skulle slå den, men han ville inte. Jag tänkte inte så mycket och hann inte bli så nervös – utan försökte bara göra som jag gör på träningarna, säger Mikael Dyrestam.
Därmed var IFK Göteborgs första titel på tre och ett halvt år ett faktum.
– Det känns oerhört stort. Jag har varit med hela vägen, jag har varit lagkapten och gjort många mål och varit delaktig hela tiden. Dessutom är detta en klubb med tradition och historia av att vinna, därför är det extra speciellt att ha tagit en titel till, säger Tobias Hysén, och fortsätter:
– Nu är vi bara så otroligt glada över det här, och man har knappt hunnit tänka på att vi ska ut i Europa. Men det är väl kval redan om två månader till Europa League, eller? Det ska bli skitkul. Nu ska vi först fira det här guldet, och sedan ladda om batterierna. Tre tunga år för klubben är äntligen över!
