På Gaisgården skiner solen och under ett pass med fotbollstennis blandas jubel, skratt och retsamma skämt bland spelarna. Man kan nästan tro att det är ett lag som är klart för uppflyttning som tränar – men verkligheten ser helt annorlunda ut.
Efter en svag vår fick tränare Benjamin Westman sparken. Bosko Orovic, som länge varit en omtalad profil inom Fotbollsgöteborg, tog över och lämnade med kort varsel Utsikten. Två dagar efter att han skrivit på blev han påkörd av en bil när han körde vespa, och den vänstra fotleden trasades sönder fullständigt.
Det var en allvarlig skada som krävde flera, komplicerade operationer där bland annat vävnad transplanterades. Men trots läkarnas rekommendationer om vila och återhämtning var Orovic snabbt tillbaka på Gaisgården efter att han fått lämna sjukhuset. Först i rullstol, numera med kryckor. Under tiden har Gais fortsatt att tappa mark i Superettan, lovande insatser har blandats med platta fall, och med en match kvar riskerar laget som inför säsongen talade om topp-placering att behöva kvala för att hålla sig kvar.
När GP frågar Bosko Orovic hur hösten egentligen varit skrattar han uppgivet.
– Vill du se den?
Han drar upp ena byxbenet och visar en fotled som snarare ser ut som en inflammerad handboll.
– Så här ser min höst ut.
Orovic sätter sig på en trappa, skakar på huvudet och utvecklar:
– Det har varit en jobbig höst. Jävligt jobbig. Jag försöker hålla ihop det här samtidigt som jag måste fokusera på att bli frisk. Så det har varit ett mentalt spel. Jag försöker lägga all energi när jag är här och sedan så kraschar jag när jag inte är här.
Vad händer då?
– Jag går och lägger mig. Helt slut. Jag lägger mig och sover. Jag har inte gjort någonting förutom fotbollen och det här med skadan.
Det är knappast hållbart i längden?
– Nej, men jag försöker fokusera på att klara kontraktet. Det har varit tufft. Vi har haft missflyt och så har vi varit för dåliga på bortaplan. Det har varit mycket jobb på olika sätt. Den här hösten har nog varit den tuffaste i mitt liv.
Jobbat med mental träning
Det märks att mycket står på spel nu. Vid ett tillfälle under träningen pekar Orovic med sin krycka upp mot ett par figurer som sitter på en bänk vid Gaisgården.
– Är det där gaisare?
Någon pinnar iväg för att undersöka saken och återkommer med lugnande besked: ”bara gaisare”. Det är dock tydligt att Orovic inte vill bjuda några eventuella spioner på inblick i taktik eller spelaruttagningar. Ändå ser han de bitarna som underordnade i dagens ödesmatch mot Varberg.
– Det blir nog ett defensivt anpassat Varberg och vi måste våga tro på det vi håller på med. Det handlar mer om det än någon taktik, att vi vågar hela tiden. Klarar vi det så tror jag att vi tar tre poäng. Men om vi fegar ur, då får vi det svårt.
Utifrån ser det ut att vara god stämning i truppen, trots det utsatta läget?
– Vi har försökt jobba mycket med det mentala. När jag kom hit så var det lite … ja, neråt. Det är ett prekärt läge, men vi har det i våra egna händer. Så det blir en rolig lördag.
Hur har du och den mentale tränaren jobbat för att lyfta spelarna?
– Det har varit mycket snack. Mycket om att tro på oss själva. Vi har ju haft ett dilemma under hösten och det är att vi förlorar ofta matchen sista 30 minuterna. Jag tror det är en match av 14 som vi vunnit sista 30. Så det är också en grej vi har jobbat med.
– Men nyckeln, det är att våga. Gör vi det så löser vi det. Vi måste ta bort deras omställningsspel, och då handlar det om att ta död på anfallen, att skjuta istället för att hålla på och passa som vi gjorde här i dag.
Och ni vill ha mycket boll?
– Ja, det vill vi alltid ha. Vi vill hela tiden diktera, men det krävs ju sin träning där också och jag har väl inte direkt kunnat vara med på planen som jag velat.
Har ni en plan för om det blir kval?
– Nej, vi tar det om så det blir så. Det är klart att vi har förplanerat, men det är fullt fokus på lördag och att undvika kval.
Du verkar nära någon slags gräns –klarar du ett kval uppå allt?
– Ja, det måste jag ju. Det finns inga diskussioner.
Och om ni klarar kontraktet mot Varberg, hur firar du?
– Jag går och lägger mig och sover. Jag driver inte med dig, jag kommer att stänga av min lur och inte vara anträffbar på tre dagar. Om det finns någon där uppe så kommer han se till att jag får vila. Jag är riktigt trött. Men det är som min fru säger, fotbollen är min största sjukdom. Läkarna säger att jag måste ta det lugnt och vara hemma, men det går inte. Vad fan ska jag göra där?
Och foten då, blir det bättre?
– Nu får jag ju gå på den i alla fall lite. Men de säger att jag kommer få artros. Sedan när det blir vet vi inte, det kan ta tre dagar eller sju veckor. Vi får se. Det kan bli en protes eller en steloperation kanske, jag har ingen aning.
Bosko Orovic reser sig mödosamt från trappan och haltar iväg mot omklädningsrummet. Vi seger i dag kan han börja planera för en ny säsong, där han får chansen att sätta sin prägel redan från start. Vi förlust fortsätter den långa, plågsamma hösten ett litet tag till.
Matchen mot Varberg spelas på Gamla Ullevi med start 16.00.
