Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/7

"De visste inte ens att tjejer spelar på stor plan"

Italien är sedan länge ett av fotbollens starkaste nästen. På herrsidan, vill säga. När Lisa Ek lämnade Göteborg för Florens möttes hon av en total okunskap. – De visste inte ens att tjejer spelar på stor plan, säger Ek – som dock ser en ljusare framtid.

När Fiorentinas damlag i mars säkrade guldet så skedde det på herrarnas arena, framför nära 10 000 åskådare. Därmed nåddes en första höjdpunkt i den resa som damfotbollen i Italien inledde när Fiorentina som första Serie A-klubb beslut sig för att satsa på ett damlag två år tidigare. 
Det var då som ett gäng landslagsspelare lockades till klubben – precis som Lisa Ek, som bröt kontraktet med Göteborg FC för att uppfylla sin dröm att bli utlandsproffs.
– Jag visste att jag inte hade lång tid kvar på fotbollsplanen. Så då gav jag upp drömmen om att spela i det här landslaget, för jag insåg att annars hade jag missat drömmen om Italien också. Jag ville inte missa båda, säger Lisa Ek.

"De hade ingen koll över huvud taget"

GP träffar henne i samband med en svensk träning här i Arnhem. Ek är expertkommentator för SVT och lite extra omsvärmad inför Sverige sista gruppspelsmatch mot just Italien. När den före detta mittfältaren kom till Florens för två år sedan möttes hon av en närmast total oförståelse bland italienarna.
– De visste inte ens att tjejer spelar på stor plan. När jag träffade min italienska kille så frågade han, vad gör du? Spelar fotboll, sa jag. Jaha, på femmanna-plan? Så de hade ingen koll över huvud taget.
Knappt två år senare har mycket förändrats och seriefinalen på Artemio Franchi-stadion var ett av många tecken på att italienarnas kärlek för fotboll trots allt sträcker sig över könsgränserna. Lisa Ek, som avslutat sin aktiva karriär, men fortfarande bor i Florens, ser en tydlig framåtrörelse.
– Ja, verkligen. Och det är för att män med muskler har börjat gå i bräschen för damfotbollen. Fiorentina har en president på damsidan som heter Sandro Mencucci som också har jobbat inom herrfotbollen, och han har öppnat så jävla mycket dörrar. Han har tryckt på, uppåt och utåt och i alla sammanhang. Och det är det som krävs. Det kan man tycka vad man vill om, men det krävs att man får med sig makten.

Vad möttes du av för skillnader på planen när du flyttade till Italien?
– Det finns inte att man ska göra varandra bra. Börjar man en match med ett felpass, då börjar de skrika att man är helt värdelös, och sedan skriker de det hela matchen, tills den spelaren har så dåligt självförtroende att hon inte slår en passning rätt. Till och med vår lagkapten som var en buddhistisk, lugn, trygg person – till och med hon blev dålig.
Var det så i alla lag?
– Nja, det beror nog lite på kultur. Fiorentina fick ju in fem spelare som varit i landslaget när jag kom dit, starka symboler för italiensk damfotboll. Så jag tror att det kom in med dem.  På ett sätt var det positivt för min utveckling, men det tog ju ett halvår innan man lärde sig att koppla bort det där. De första fyra månaderna trodde jag att alla som skrek hade rätt. Så det var skitkämpigt i början.

"Fiorentina var smarta, för de var först"

I länder som Spanien, England och Frankrike har damfotbollen tagit stora steg de senaste åren – mycket tack vare att jätteklubbar som Barcelona, PSG och Manchester City börjat satsa på sina damlag. En utveckling som Lisa Ek ser hända även i Italien.
– Nu kommer Juventus, och de gör ingenting halvhjärtat. Det har de inte råd med, med sitt varumärke. Empoli har gått upp, och Sassuolo också. Så nu bara ploppar det upp. Och senast 2018 måste alla herrlag ha någon form av flick- eller damverksamhet. Fiorentina var smarta, för de var först, och då får man uppmärksamheten. Så jag tror det kan bli skitbra.

"Jag blev så jävla förbannad"

Och att attityderna är på väg att förändras bland även de mest traditionella fotbollsfansen är hon helt övertygad om. Det var, om inte annat, den där seriefinalen ett bevis på.
– Herrlagets klack var ju också där. En månad innan hade de stått och skrikit ”come le donne” (som damerna) när herrlaget förlorade med 3–0. Men här vann vi med 2–0, tog guldet och det var en riktigt bra match också. Jag blev så jävla förbannad när jag hörde att de ropat så, men jag kan lova att ingen kommer göra det efter den matchen.

Så hur går det imorgon?
– Det är synd för italiensk damfotboll att de åker ur EM. De fick inte med sig de bästa till EM, för Parisi, bröt ju benet och Bonetti, som har varit överlägset bäst när jag sett henne, blev inte ens uttagen. Och har de ju tappat två till. Jag tycker synd om dem, för de har liksom inte den bredden. Jag tror att det blir 3–1 till Sverige.