Många undrade nog vad som egentligen höll på att hända den där sommaren 2016, när spelare efter spelare som normalt sett skulle attrahera gott om intresse från europeiska storklubbar plötsligt valde att fortsätta karriären i Kina.
Under övergångsfönstren som följde lämnade Hulk, Ramires, Oscar, Javier Mascherano, Paulinho, Yannick Carrasco, Alexandre Pato, Axel Witsel – och tränare som Fabio Cannavaro och Luiz Felipe Scolari – alla för Kina. Transferrekord efter transferrekord slogs och spelarna erbjöds abnorma lönesummor.
En då 34-årig Carlos Tévez tjänade nästan sju miljoner i veckan när han värvades till Shanghai Shenhua och när han sju månader senare återvände till Boca Juniors hymlade han inte om att han sett vistelsen i öst som en väldigt lönsam semester.
LÄS MER:Simon Thern: ”Hade jättegärna hetat något annat än Thern”
Trots nära 1,4 miljarder invånare är Kinas fotbollsframgångar lätträknade, men planerna och ambitionerna på att göra Kina till en världsmakt inom fotbollen har funnits länge. Redan 2011, innan president Xi Jingpin formellt tagit makten som Kinas högste ledare, hade han stakat ut fotbollsvägen som hans land skulle vandra.
Xi Jingping satte upp tre mål; Kina skulle arrangera ett VM, kvalificera för ett VM och vinna ett VM.
De högt uppsatta målen skulle nås genom en framgångsrik inhemsk liga och det lättaste sättet att snabbt nå framgång var genom att addera stjärnglans. Konglomerat och stora företag bjöds in att investera i fotbollen i utbyte mot politisk gunst och plötsligt flödade pengarna när toppmoderna anläggningar byggdes och stjärnspelare lockades av feta lönekuvert. Tillgångarna och spenderarlustan tycktes omättbar.
Men bubblan skulle spricka.
För snart ett år sedan förklarades Tianjin Tianhai bankrutt och tvingades gå i graven. I slutet av februari meddelade Jiangsu FC, som bara månader tidigare vunnit klubbens första ligatitel någonsin, att klubben upphör att existera med omedelbar verkan. Ägaren Suning – som också äger Serie A-ledaren Inter – drog in alla inhemska fotbollsinvesteringar.
Fakta: Svenskar i Chinese Super League:
Marcus Danielsson, (Dalian Professional), Sam Larsson, (Dalian Professional), Gustav Svensson (Guangzhou City).
Spelarna flyr Kina
När pandemin slog till tvingades de kinesiska företagen att kapa kostnaderna för sidoverksamheter likt fotbollen och utan publikinkomster hade klubbarna ingenting att falla tillbaka på.
Under det senaste året har 16 klubbar i Kinas tre toppdivisioner tvingats upphöra och fler väntas följa. Utan pengarna har spelarna också börjat fly, även om namn som Oscar, Paulinho, Marko Arnautovic och Marouane Fellaini än så länge är kvar.
Bland annat valde Marek Hamsik att bryta sitt kontrakt med Dalian Professional för att i stället skriva ett korttidskontrakt med IFK Göteborg.
LÄS MER:Det är inte för insatser på planen vi kommer minnas Marek Hamsiks tid i IFK Göteborg
LÄS MER:IFK Göteborgs besked: Då är Marek Hamsik tillbaka
Kina har dock inga planer på att ge upp fotbollsprojektet, även om strategin behövt kalibreras. Den ursprungliga satsningen gav helt enkelt inte önskat resultat – Kina är i skrivande stund på plats 75 på världsrankingen, precis före länder som Curaçao, Panama och Oman – och redan innan pandemin lamslog fotbollen hade klubbar börjat tänka om och kapa kostnaderna.
I stället för att låta majoriteten av pengarna hamna i händerna på utländska spelare, likt tidigare, ska Kina nu utnyttja de toppmoderna faciliteter som byggts till att lägga fullt fokus på gräsrotsfotbollen.
Sponsormiljonerna har minskat och företag i klubbnamnen har nyligen förbjudits i ett försök att göra klubbarna mer självförsörjande. Inför säsongen 2021 har också ett lönetak har införts. Utländska spelare tillåts numera tjäna maximalt 30 miljoner om året – lika mycket som Tévez tjänade under en månad under sin Kina-vistelse.
Vad som sker härnäst återstår att se, men när klubb efter klubb kollapsat är rubrikerna om den kinesiska fotbollskrisen berättigade.
Det innebär dock inte att Kinas strävan efter att bli en världsmakt inom fotbollen är över – vägen dit kommer dock av allt att döma se väldigt annorlunda ut än den gjort de senaste åren.
