Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Corneliusson hittade ljuset igen

Vad händer egentligen när ljuset slocknar? Dan Corneliusson, 52, vet. Han har rest helvetet tur – och retur.

– Varför valde du Bernt?

Den äldre damen, som egentligen kommit för att klaga på ett nytt stopp i sopnedkastet, ser nästan förbannad ut.

Fastighetsskötaren Dan Corneliusson ler. Hans insats i miljonprogrammet Mästarnas mästare har fått honom att åter kliva in i rampljuset. Dan åkte ur tävlingen efter nattduellen mot OS-mästaren Bernt Johansson och svor efteråt.

– Det är klart att jag ville vinna när jag väl stod där, säger Dan Corneliusson.

Mannen som nuförtiden är en ikon i IFK Göteborg var riktigt het under de aktiva åren. Han var med att föra Blåvitt till seger i Uefacupen och lyckades även bra i proffslivet. Först tysk mästare med Stuttgart och älskad i italienska Como efter det.

– Jag var bara en läkarkontroll från att skriva på för Roma. Allt var klart, jag hade en match kvar med Como. Och så blev jag nersparkad av Mannini, en back i Sampdoria ... Jag hade spelat från mig bollen, slappnade av. Men han kom in sent, fullföljde och klippte mitt knä.

Dan tar en klunk av det svarta bryggkaffet på den lilla expeditionen.

– Men det som grämer mig mest med karriären är att jag inte fick uppleva ett slutspel med landslaget. Det gick alltid bra för mig i landslaget. Det gick jättebra. När vi tog en poäng mot tyskarna inför Mexiko-VM 1986 trodde vi att det var klart – i och med att Tyskland aldrig förlorat hemma i ett VM-kval ...

Resten är historia. Portugal vann sista matchen med ett skott från 40 meter – och Tyskland lyckades aldrig få in den, för Sverige, nödvändiga kvitteringen.

Men det finns också en mörk sida i Dan Corneliussons liv. För i samband med en hjärtslitande skilsmässa tog också karriären slut. Malmö FF erbjöd 1992 ett nytt kontrakt, men Dan valde att säga nej.

– Jag hade lätt kunnat köra två-tre år till ... men för att ha nån kontakt överhuvudtaget med barnen slutade jag ... Hade jag skrivit på två år till för Malmö hade jag inte träffat barnen alls.

Dan flyttade hem till Göteborg, men äktenskapet gick inte att rädda.

Fiskarsonen från Hönö valde att lösa sin vardag på krogen. Bland ryggdunkare och tillfälliga vänner – och med en massa alkohol.

– Jag satt aldrig hemma och söp, eller på en parkbänk. Jag gick på krogen, nere på stan. Det var där du hittade mig. Och massor skulle fram och tjôta. Det blev en tomhet – jag vet inte vad jag jagade. Till slut var det inte ens tjejer. Fast vem fasen vill ha dig om du sitter ute tre-fyra gånger i veckan?

Vad var värst?

– Det var inte bara att fotbollen försvann. Det var skilsmässan också. Det blev en tomhet. Jag saknade barnen oerhört. De var ju med mig överallt innan. Det var det som tog styggast. Nu var de hos mig varannan helg – och det var inte så jag ville ha det, säger Dan allvarligt.

Han fick problem. Han åkte först dit för rattfylla, två gånger dessutom. 1997 var det så illa att han dömdes till ett år i fängelse.

– Det blir ett slags skam. Jag ville inte visa mig ute. Innan jag åkte dit var det fruktansvärt. Men när jag väl kom dit ... det var ju vanligt folk som satt där. Det fanns läkare och bankdirektörer. Man tror ju att det bara är värstingar.

Mitt emot den öppna anstalten fanns en sluten, med folk som begått strängare brott och i vissa fall satt inne på tio år.

– De hade alltid en fotbollsmatch mellan den öppna och slutna anstalten. Den öppna hade aldrig vunnit – men nu vann vi två gånger om! Det var ändå ett roligt minne från en tråkig tid ...

Men när kände du att det var nog – vad fick dig att vända?

– Den här sorgeperioden, eller om vi ska kalla den tomheten ... du kan inte säga hur djupt det sitter. Det sägs att efter sju år kommer du över allting. Det var där nånstans det låg för mig ... Till slut blir du bara trött på det liv du lever. Det fick vara nog.

Tog du aldrig hjälp av nån behandling?

– Nänä. Jag kommer från öarna. Där sköter du sånt själv. Det är ingen som går till en psykolog. I alla fall ingen som pratar om det.

Och förhållandet till alkoholen i dag?

– Jag vet ju hur man ska leva. Det är inte fel att gå ut och ha skoj. Det händer fortfarande, men det är inte ofta. Inte ens en gång i månaden. Det som är viktigt för mig är att ha något att gå till – för jag är oerhört plikttrogen, säger Dan.

Har du alkolås i bilen nuförtiden?

– Jag håller mig i från det. Dan efter sätter jag mig inte i bilen längre. Jag har ju haft två sådana tråkiga händelser – att jag trott att jag varit spelklar. Det är inte alltid man har marginal, säger Dan.

Dan Corneliusson ler. Han gör ofta det. Han har distans till problemet – och att prata öppet är en del i bearbetningen.

– Det är ju först när du vågar erkänna för dig själv att det faktiskt finns ett problem som det går att lösa.

Hans tränarkarriär har pausats efter säsonger med Hyppeln och Hönö.

Men han är fortfarande en mästare. Det kan ingen ta ifrån honom.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.