Sagan om hur IFK Göteborg överraskade hela Europa med sitt höga presspel var nära att aldrig bli av. En ung Sven-Göran Eriksson anställdes av IFK Göteborg 1979. Trots att han förfogade över många klasspelare med svenska mått så började det knackigt.
– Vi förlorade tre raka under 1981 och då gick Sven in till oss spelare och sa att han skulle lämna om vi ville. Ingen ville att han skulle lämna, berättar Torbjörn Nilsson.
Istället fortsatte resan för elektrikerna, rörmokarna, bilmekarna. Att kunna leva helt och hållet på fotbollen fanns inte på kartan för spelarna i IFK Göteborg. Men så, 1982 chockade Sven-Göran Eriksson och hans ”arbetare” hela Europa med ett högt presspel.
På den tiden spelades finalen i Uefa-cupen (nuvarande Europa League) i bäst av två matcher. Inför 42 548 på Ullevi skickade Tord Holmgren in första finalmatchens enda mål mot Hamburg, i returen 14 dagar senare var det inget snack. Dan Corneliusson nätade först innan Torbjörn Nilsson och Stig Fredriksson följde efter. Segern var ett faktum och IFK Göteborg skrev in sig i historieböckerna efter segern mot proffsen i Hamburg.
– Att vinna som första svenska lag det sticker ju ut. Sen på sättet som vi gjorde det. Vi hade en känsla där vi inte var rädda för något lag. Vi kände att vi kunde möta vilket lag som helst. På ett sätt var det nästan lite enklare att spela ute i Europa, säger Nilsson.
Enklare?
– Ja, dels var det man mot man och inte zon-markering som vi var vana vid i Sverige. Sen kunde man ju lura lagen i Europa, säger Nilsson och fortsätter.
– Men det började inte särskilt bra för oss i Europa ska man komma ihåg. Jag minns att vi torskade i början mot både Twente och Arsenal med 5-1 om jag inte minns fel. Det var något som vi i efterhand kan se tillbaka på och inse att vi behövde.
"Tvungen att ta i lite"
En som också minns överkörningen från Arsenal är Glenn Hysén som under karriären fick nästintill ikon-status i Liverpool, en av Arsenals största rivaler.
– Den matchen minns jag väldigt väl. Vi ledde med 1-0 efter 30 minuter eller något sådant. Då tänkte jag att ”helvete, det här var ju inte så svårt”. Sen efter ett tag stod det 5-1 till Arsenal …
– Då insåg man att vi var tvungna att ta i lite. Vi hade alltid respekt för våra motståndare men efter ett tag insåg vi att så märkvärdiga är inte de här lagen egentligen. Under en serie skulle vi fått svårt mot de lagen men sett till två matcher hade vi chansen.
Tänkte ni någon gång, oj här är vi amatörer mot proffs?
– I början kanske tanken slog en, sen försvann det ganska snabbt, säger Nilsson.
Alla matcher som Blåvitt spelade i Europa under det glada 80-talet var inte på arenor av högsta klass. Vissa matcher spelades där flera spelare, däribland Hysén mest längtade bort.
– Förut fanns ju Intertoto-cupen. Där fick vi värdefull erfarenhet att möta massa utländska lag, det var massor av matcher på ruttna planer, hotell som var usla, mat som smakade för jävligt men det var bra att känna på, säger Hysén och fortsätter.
– Ett av de värsta minnena jag har är från någon match i Schweiz tror jag att det var, domaren kom ut i solglasögon och man tänkte ”Vad fan är det här?”. Även om det bara var att gå ut och köra så blev man ju grymt irriterad i det läget.
Det var inte bara livet utanför fotbollsplanerna som saknade glamour och klass för spelarna. Flera av motståndarna var inte direkt några svärmorsdrömmar.
– Värst var Felix Magath. Han var helt galen. En riktig gris. Jag blir galen bara jag tänker på det, säger Hysén.
"Ingen som saknade honom"
IFK Göteborg och lagets profiler blev lika kända för sina practical jokes som sina insatser på plan. En av de bästa historierna är dock inget practical joke. Inför Uefa-cupfinalen 1982 blev Glenn Schiller inlåst på toaletten och kom kraftigt försenad till sin plats på bänken.
– Det var en av materialarna som skulle hämta något minns jag och släppte ut honom, säger Nilsson och skrattar.
– Det var ingen som saknade honom. Men jag blev ju skadad, eller spelade skadad. Schiller bytte av mig så det var en jäkla tur att han kom ut från toan, säger Hysén.
Just Schiller var ofta inblandad i diverse episoder, enligt Hysén som minns tillbaka när han blev jagad över planen.
– Någon match vi spelade så kom det in en helt galen hund på planen och började jaga Schiller. Jag vet inte varför, kanske att Schiller luktade skit. Han hamnade alltid i sådana här situationer.
Practical jokes avlöste varandra
Även svärmorsdrömmen Torbjörn Nilsson var inblandad i flera av de practical jokes som spelarna utsatte varandra för under många år uppe på Kamratgården. Den gamle anfallaren minns tillbaka på tiden med värme.
– Ja, vi hade mycket grejer för oss, det var ingen mobbning eller så. Det var viktigt för oss att ha kul, vi hade en skön inställning utan att vara oseriösa. Vi var alltid allvarliga när det gällde att vinna, säger han innan han berättar om en händelse på en restaurang.
– Vi hade en viss grej för oss, att när vi drack kaffe så tog man skeden och tryckte på någons hals … nu när jag berättar det så låter det så dumt, säger Nilsson och skrattar.
– Men jag minns när jag skulle sluta och Blåvitt skulle värva en ersättare. Då kom Frank Stapleton som hade spelat i Manchester United och var hos klubben. Han följde med när vi åt och jag minns att Hysén satt mitt över och hetsade mig, jag satt bredvid Stapleton. Då tog jag skeden och satte mot hans hals och han for upp och skrek. Han hade aldrig varit med om något liknande.
– Sen kom han aldrig till IFK Göteborg heller …
Det var ditt och Hyséns fel alltså?
– Haha, ja det kanske det var …
Glenn Hysén
Ålder: 56.
I IFK Göteborg: 1978-83 och 1985-87.
Övriga klubbar: PSV, Fiorentina, Liverpool, Gais.
Meriter i urval: Svensk mästare tre gånger, två segrar i Uefa-cupen, engelsk ligamästare.
Torbjörn Nilsson
Ålder: 62.
I IFK Göteborg: 1974-76, 1977-82 och 1984-86.
Övriga klubbar: PSV, FC Kaiserslautern, Jonsered.
Meriter i urval: Svensk mästare två gånger, en seger i Uefa-cupen.
