Blåvitt skulle vara ett sämre lag utan Joel Alme

"Rätt låt kan lyfta laget både på planen och i tabellen."

ANNONS
|

En av alla fina grejer med att gå på fotboll är att man aldrig kan fejka stämningen. Det går ju i nästa alla andra sammanhang.

Det är rimligt att hålla humöret uppe under det alldeles för långa föräldramötet på dagis och det funkar att hålla ihop även den segaste släktmiddag med bibehållen värdighet. I nästan alla situationer kan man göra en tyst överenskommelse om att hjälpas åt att ha trevligt tillsammans.

Men inte på en fotbollsmatch. Där sätts nivån redan när lagen går in och radar upp sig för spelarpresentationen.

LÄS MER: Starfelt hyllar publiken

Mycket handlar om hemmalagets inmarschlåt. När den funkar, och alla på läktarna sjunger för full hals, är det omedelbar gåshud. Fråga bara de senaste årens Blåvitt-debutanter om hur det känns att första gången komma in till hemmamatch när publiken skrålar om kastade glas och en skinande Poseidon. Redan där har man ett övertag på motståndarlaget. IFK Göteborg skulle vara ett lite sämre fotbollslag utan Joel Alme och hans låt.

ANNONS

Men. När låten inte funkar. Då är det omedelbar pyspunka och det som var tänkt att elda på stämningen blir bara besvärande. Både publik och spelare skruvar på sig istället för att bli taggade och peppade. Och handen på hjärtat - en genomlyssning av de allsvenska lagens inmarschlåtar visar att de lyckade inmarschlåtarna utgör undantagen.

Det är lätt att förstå att föreningarnas marknadsansvariga vill hitta den där kampsången som omedelbart omfamnas av publiken. För det är ju så att klubbledningen kan bestämma vilken låt som ska användas, men det är supportrarna som i praktiken godkänner den.

Jag uppskattar hur Östersund fick Annika Norlin att specialskriva Rött & svart pumpar hjärtat som dessutom spelades in med klacken som kör. Men när supportrarna kom till Emirates läktare var det ändå Jämtlandssången man sjöng.

I Borås har man sedan flera år försökt med "Stå upp för Elfsborg", en sämre pastisch på Snart skiner Poseidon, och även om publiken faktiskt ställer sig upp blir det sällan något tryck i sången. Häcken, som jobbat ihärdigt med att försöka bygga identitet och tradition kring sitt lag och sitt Hisingen, kapar sig själv när man Youtube-värvar en stockholmare som sångare.

Det går alltså inte att fuskbygga förankring och identifikation. Den kommer från läktaren, och det måste finnas en grund att bygga på. Se på Hammarby som sjunger Kentas Just idag är jag stark. Melodin är som gjord för klacksång och temat passar perfekt till bilden av Bajen som de lite trasiga lirarnas lag. Att man vinner allt i seriens inledning spelar ingen roll, man är ändå underdogs. Och om inte annat påminner inmarschlåtens text om det. Vilket ju i sin tur kan hjälpa spelarna att undvika hybris och istället fortsätta prestera.

ANNONS

Så ja, rätt låt kan lyfta laget både på planen och i tabellen. Fel låt kan bidra till att självbilden av att man aldrig blir någon vinnare också blir verklighet.

ANNONS