GP har varit i kontakt med många spelare som har gått igenom akademin uppe på Kamratgården. Spelare som varit ungdomsspelare från 2006 ända fram tills idag. Den gemensamma bilden är ganska klar. Anledningen till att man inte får chansen är att man inte varit tillräckligt bra, inte för att man har en annan bakgrund än någon annan.
– Jag har inte upplevt Blåvitt som rasister, säger förre akademispelaren Martin Johansson-Zanjanchi och fortsätter.
– Men när jag inte fick nytt kontrakt så sa alla till mig att det är bara för att de är rasister. Det var deras första reflektion. Jag tycker det är tråkigt att ungdomarna ute i förorterna har den bilden.
Varför fick du inget kontrakt?
– Jag tränade mycket med A-laget och fick spela en del. Men det handlar inte om att man kommer från Bosnien, Ghana, Nigeria eller något annat land. Den enda anledningen är att man inte är tillräckligt bra.
"Förortsungarna kollar mer på AIK, på Malmö"
För tio år sedan var Vladimir Majdanzic på väg att slå sig in i A-laget uppe hos IFK Göteborg. Då blev det inget kontrakt och året efter vann klubben SM-guld med Mattias Bjärsmyr och Ragnar Sigurdsson som mittbackar.
– Jag har ju spelat i Blåvitt och kan den verksamheten. Det som Frank (Andersson, ordförande i IFK) och de andra säger är inte helt fel. Men förortsungarna idag kollar mer på AIK, på Malmö. För dem är inte Blåvitt den klubben, säger han och fortsätter.
– De har svårt att identifiera sig med spelarna i Blåvitt idag. De har lättare att kolla på spelare som Alexander Isak i AIK eller Erdal Rakip i Malmö. Blåvitt har ju två spelare från Ghana men de har ingen relation till de här spelarna. Sen handlar det om kvalité, är du tillräckligt bra så får du chansen oavsett.
Tillbaka till Martin Johansson-Zanjanchi som förbereder sig för en ny säsong i Utsikten. Trots att det inte blev någon långvarig sejour i A-laget för IFK Göteborg så är han extremt tacksam för tiden i klubbens akademi.
– Jag vet att jag inte hade fått någon bättre utbildning än den jag fick i Blåvitt. Självklart har alla bra grejer även något dåligt. Jag hade inte kunnat önska mig bättre tränare. Sen är problemet och jag förstår, att det är svårt för Eijlert Björkman eller Thomas Olsson att förstå hur en tonåring i Angered eller Biskopsgården har det. De kanske bor i en tvåa i Hjällbo, delar den med tre syskon och en ensamstående mamma som har två jobb. Det är ingen kritik men de vet kanske inte hur det är att komma till träningen och tampas på allvar. De kanske har någon storebror som blivit skjuten. Det är svårt att sätta sig in i den situationen.
Vad säger du om Blåvitts drag att plocka in Frankie Boakye och Vladimir Majandzic från Angered MBIK till akademin?
– Jag tycker att det är jättebra! Sen får det inte bara bli ett statement att ”Kolla här! Nu satsar vi på förorten”. Det måste komma naturligt.
"Inte den känslan vi har själva"
IFK Göteborgs sportchef Mats Gren har också på nära håll fått uppleva hur synen är på klubben ute i förorterna. Synen som finns där delas dock inte av honom och andra uppe på Kamratgården.
– Det är viktigt att säga att det inte är den känslan vi har själva, men det är den bilden vi fått i vissa förorter. Vi vill ha fram bra fotbollsspelare. Då spelar det ingen roll om du är vit, mörk, från Asien, Europa eller någon annan världsdel, som Afrika. Nu har vi fått en sådan bild ute i vissa förorter i Göteborg.
– Sen är det inte riktigt den bilden man har fått av vår akademi. Bilden man har fått är att det är väldigt svårt att ta sig upp till A-laget via vår akademi.
Hur tvättar man bort en stämpel man inte ens bedömer är sann?
– Den är inte så lätt. Vi måste rannsaka oss själva och det enda vi kan göra är att arbeta för att vi verkligen får fram några fler spelare, satsa mer på scouting i närområdet, öka dialogen med lokala föreningar och personer som bor och verkar i förorterna. Detta gäller även vid rekrytering till andra roller inom föreningen.
– Vi vet att det finns otroligt mycket talang i de här områdena. Vi måste bli bättre på att fånga upp den. Vi vill ju att de i första hand skall tänka att de vill till IFK Göteborg, för att det är en så pass bra klubb och ”där har jag chansen att komma upp i A-laget”.
– Jag skall inte sitta här och säga att bilden är rätt eller fel. Den kommer någonstans ifrån. Det är något vi får ta till oss och acceptera. Den synen har vi fått på oss. Den måste vi rätta till.
"Största drömmen är inte att komma till IFK"
Ordföranden i IFK Göteborg, Frank Andersson:
– Jag kan känna, och då kommer jag från ett Gunnilse- och Angeredsperspektiv, att om du är en riktigt duktig fotbollsspelare i Angeredsområdet så är inte den största drömmen att komma till IFK:s akademi. Det är det inte.
– Jag har träffat ledare, inte bara i Gunnilse, utan i Angeredsområdet, som har berättat det här för mig. Där man tittar både på Malmö, där man har ett annat "case, och samma med AIK, som man tycker är häftigt. Där tycker jag att vi i IFK måste bli mycket bättre på att jobba med de ledarna och spelarna som finns i vårt närområde. Det tror jag är viktigt, inte bara för IFK utan för hela Göteborg.
