Fredrik Björck har kämpat med skadeproblem i stort sett hela säsongen. I somras valde han att lägga spelarkarriären åt sidan för att i stället kliva in i rollen som assisterande tränare i Öis fullt ut. Men under senhösten har mittbacken gjort blixtcomeback. Och när Sällskapet, efter sanslös dramatik och ett förlängningsavgörande säkrade superettan-kontraktet, fanns Björck med på planen – en sista gång.
–Nu i efterhand kunde det nog inte sluta bättre,inte med tanke på hur förutsättningarna var inför matchen, säger 38-åringen, som i och med insatsen mot Mjällby gjorde sin tredje match på drygt en vecka.
–Kroppen är fullständigt åt helvete nu. Det går inte att gå från att i princip ha varit i pension till att spela tre och en halv matchpå en vecka.Rehabiliteringen blev ju inte som jag hade tänkt, i och med att jag blev assisterande tränare. Då tyckte jag att det viktigaste var att fokusera på laget och killarna.Jag har kanske sammanlagt joggat sju kilometer sedan i maj och sen går man in och kör här, det funkar inte, haha.
Och 120 minuters fotboll på Gamla Ullevi slet hårt.
–Jag är bara jävligt glad att jag orkade det här någorlunda. Men från den 70:e minutenoch framåt gjordejag inte mycket nytta, haha.Jag vet inte hur många gånger tanken slog mig att ”Det här är det sista du gör, så du har fan i mig lite till i dig. Du har nästa boll, du har två meter till". Det är märkligt hur man fungerar, men det går alltid, man stannar inte.
"Brutet ben eller i rullstol, jag skiter i vilket"
Men någon öppning för att spelarkarriären ska fortsätta även efter det här finns inte.
– Den är över nu. Tyvärr. Det går inte längre.
Hur är det nu, när du står här och det är slut, vad känner du?
– Det har varit riktigt jobbigt i dag, även innan matchen. Det har varit känslosamt. Man visstehur viktig den här matchen var för oss, att detvarmiljoner på spel och att flera människors jobb hängdepå vår prestation. I sådana lägen har jag aldrig backat, och det gjorde jag inte den gångenheller. Vill tränaren ha mig, så är jag där. Brutet ben eller i rullstol, jag skiter fullständigt i vilket. Jag bara kör. Sedan är det troligtvis väldigt dumt mot kroppen, men Öis betyder så jävla mycket för mig och jag har blivit så väl behandlad av alla i den här klubben sedan första dagen jag kom hit. Inte bara som fotbollsspelare, utan även som människa. När det är så, då tänker jag inte på min egen karriär i första hand – utan på Öis.
Han fortsätter:
–Det har varit en jävla ära att få ha dragit på sig Öis-tröjan. Jag kom hit från allsvenskanoch klev ner till Söderettan. Det är ett rejält steg. Sedan är kanske konstigt att det är min sista klubb som väcker så starka känslor, men så är det.
"Årskort blir det första jag köper"
Efter slutsignalen mot Mjällby passade Björck på att tacka fansen.
–Vinst eller förlust, jag har alltid köpt deras versioner. Jag ville bara tacka supportrarnaför den här tiden, för deras stöd.
Men det är långt ifrån säkert att insatsen mot Mjällby blir det sista som Björck gör för Öis. Med största sannolikhet kommer försvarsbjässen ingå i klubbens ledarstab nästa år.
–Förhoppningsvis blir jag kvar. Men blir jag inte det så är årskort det första jag köper.
Han fortsätter:
– Vi vill hitta en lösning. Sedan om vi gör det eller inte, det återstår att se. Men jag vill inget hellre än att kliva av som spelare och in som ledare och lyfta spelarna som kommer vara kvar. För mig ska Öis upp i allsvenskan.Min dying wish är att få se Öis klubbmärke med iallsvenskan. Det finns inget annat. Jag kommer fortsätta tills det händer.
