På lördag går flyget till nya klubben Al Ain i Dubai i Förenade Arabemiraten. För att förbereda sig tränar 30-åringen en del på Kamratgården.
Vi börjar den tionde. Det här var första träningen jag var med för fullt. Det känns bra att komma igång så att man kan vara så bra förberedd som möjligt.
Hur vågar du? Inte rätt för att bli skadad?
– Det är lugnt. Jag tar det lugnt. Jag är bara med för att komma igång och komma så bra förberedd som möjligt.
Marcus Berg är given i Janne Anderssons landslag och har varit ledig sedan VM-kvalet mot Frankrike i början av juni.
Senaste säsongen vann Torsbysonen skytteligan i Grekland och gjorde nyligen klart med Al Ain efter en utdragen process.
– Det känns jättebra. Framför allt nu när allt är klart. Det var lite turbulens innan allt blev klart.
Vad i bestod turbulensen, om du skall sammanfatta kort?
– Det är inget jag vill gå in på med respekt för Panathinaikos. De ligger mig varmt om hjärtat. Det var vissa grejor som hände där som inte var snyggt. Det har jag lagt bakom mig och tänker bara på det positiva jag har varit med om där.
Det är en stor fotbollsutmaning för dig, men det talas också en del om pengarna när man går till denna liga. Hur ser du på det?
– Nej, men det blir väl alltid så. Om man skall vara ärlig har man väl inte jättekoll på den asiatiska ligan, eller asiatiska delen, men som sagt, det är kvartsfinal i första matchen i Champions League. Det skall bli jäkligt häftigt att vara med om det.
Hur påverkar detta din möjlighet att behålla din plats i landslaget?
– Det får väl framtiden utvisa. För mig är det inga konstigheter. Jag har pratat med dem (landslagsledningen) och sagt att jag satsar vidare och kör på. Sedan är det upp till dem vilka de vill ta ut. Som jag sade tror jag inte folk har riktigt koll på nivån heller. Jag har kommit till ett jättebra lag. Motståndarlagen har jag ingen jättekoll på, men spelarna man i ett bra lag är det det viktigaste.
Hur ser du på det sportliga trappsteget? Ett steg uppåt?
– För mig är det ett steg uppåt. Med all respekt för Panathinaikos och den grekiska ligan, det är många matcher och bra lag där, men även mindre lag som man har mött. Det är ändå viktigast att få spela och göra det bra.
Hur skulle du bedöma din form och kvalitet som fotbollsspelare jämfört med när du lämnade IFK?
– Just nu i dag är den efter semestern är den sådär. Det känns som att man har utvecklats ganska mycket. Jag är en spelare som spelar ganska enkelt. Och försöker leva på mina löpningar och vara smart och spela med få tillslag. Det är väl det som är min styrka. Sedan tycker jag att jag har utvecklat spelet med boll, försöka håll i boll och vara lite mer target. Framför allt att hota i djupled. Det är väl det jag är starkast på.
Vad ser du som den stora skillnaden i landslaget jämfört med när Erik Hamrén var tränare och Zlatan var med i laget med det ni har skapat nu?
– Hur skall man jämföra? Det är klart att det är ett lag utan en riktigt stor stjärna. Det är väl det framför allt som är den största skillnaden. Vi har haft en spelare som har kunnat avgöra varenda match för oss, även när vi har haft en dålig dag. Nu lever vi mer på att varenda en gör det jobbet som krävs offensivt och defensivt. Innan kunde det vara att flera skulle ta jobbet för Zlatan. Det tycker jag har varit rätt taktik också. Att ha honom i det offensiva. Och spara sig där. Nu är det en annan dynamik när vi inte har en sådan som man kan luta sig tillbaka på.
Du har fått mycket beröm för ditt defensiva arbete i kombination med anfallarens roll?
– Det var väl därför jag fick spela med Zlatan i slutet. Jag accepterade den rollen jag fick. Det kändes bra det jag gjorde. Sedan vill man alltid göra 100 procent i varje match. Det gick bättre och sämre då också. Det var en roll jag fick ta. Det kändes bra. Det är samma nu. Det är ungefär samma.
Det är en spännande höst vi står inför, med hyggliga möjligheter att nå VM?
– Det är tuffa matcher borta, mot Vitryssland och Bulgarien. Full pott där är det helt öppet. Går vi rent är det klart. Det skall bli jättetufft. Sedan hoppas man att det blir finaler på sista samlingen.
Blåvitts vårsäsong har kanske har inte varit riktigt som förväntat?
– De är väl ett höstlag? Det har det alltid varit!
Vad tänker du kring kvaliteten på den här truppen när du är här och tränar?
– Kvaliteten på den här truppen tycker jag är bra. Många duktiga spelare. Bra coacher. Förutsättningarna här är topp. Det är bättre än många klubbar utomlands också. Jag tycker att de har alla möjligheter. Sedan är det tufft. Det är mycket grejor som händer runt om i klubben också. Som spelare får man inte låta det påverka en för mycket. Det blir så när många kontrakt går ut. Det blir mycket snack om vad som händer sedan, om ett par månader. Som spelare får man försöka slå undan alla sådana tankar.
Hur skall man hantera en sådan sak?
– Det är väl det. Och tänka på laget. Sedan är det upp till klubben vad de vill. Det är ett beslut de får ta.
Kort om laget du går till?
– Jag har kollat lite grand. Det känns bra. De har en fantastisk spelare i Omar Abdulrahman. Han är fantastisk och en av Asiens bästa spelare. Som anfallare kan det var grymt att spela med honom.
Vilka förväntningar blir det på dig?
– Det blir väl stora förväntningar. Det är klart. Det är någonting jag har på mig själv också. Det är därför jag har kört igång här också. Det är klart att jag sätter press på mig själv, det är även press därifrån. Det vet man att det kan gå snabbt om de vill göra något nytt i truppen där. Så är det överallt. Det får man leva med. För mig är det bara att prestera.
