Ett soldränkt Pornichet välkomnade oss svenska EM-bevakare en måndag som enligt prognosen skulle innebära ihållande regn och åska; just de väderbesked ingen enda fransman ville höra talas om när floder stigit sex meter och inte tålde en droppe till.
I den svenska EM-basen, några mil från vår landning i Nantes, är pizzor döpta efter den svenske lagkaptenen, men när potatis och creme fraiche tillhör ingredienserna blir betyget därefter.
Inte särskilt många fyrar.
Vi landade med förhoppningar, vi tar sats mot succé, vi gör det med måtta och insikt om vår bräcklighet.
I dag gläntar Erik Hamrén på dörren till det svenska EM-boendet, vi skall passera en träningsanläggning och följa en träning, få våra första intryck. Det är frid, det är fröjd och frågorna handlar tack och lov om mjuka saker. Som trötta ljumskar på en vänsterback, som begränsad kondition hos en ryggjusterad mittfältare.
De angenäma problemen är fler än de allvarliga, nyckelspelarna efter Walesmatchen höjda av mål, assists och fina tidningsbetyg.
Sveriges minst scoutade råämne står, när Zlatan Ibrahimovic landslagsframtid skrivs bland stjärnor, redo att ta större del av det offensiva ansvaret.
Det känns fel att jämföra Emil Forsberg med Tomas Brolin och Fredrik Ljungberg ändå har Mini-Foppa samma tempoväxlande karaktär, samma mönsterbrytande spelstil.
Att han ”gömt sig” i Leipzig framstår nu enbart som en fördel.
Frankrike fejar för fest, rustar för krig. På Charles de Gaulle övervakade stram militär i avgångshall, i säkerhetskontrollen lämnades inget åt slumpen. Undertecknad svarade nej på frågan om något flytande fanns i väskan och ertappades efter genomlysning med två halvdruckna vattenflaskor i ryggsäckarna.
Fadäs nummer två – som följdes av kroppsvisitering.
Fadäs nummer ett handlade om felaktigt angiven födelseort vid uthämtandet av ackrediteringen på Stade de France i Paris.
Född i Borås, fast skriven i Östad. Jag kan alltså inte skylla något på staden Borås, Sveriges textil- och postorderhuvudstad, djurparkernas mecka och Oscar Hiljemarks språngbräda.
Misstag Sverige inte har råd med. Sverige har inte råd med några misstag alls. Däremot i behov av nya lösningar.
Vi har ju pratat om det, att Palermo-Oscar som var själva sinnebilden för det svenska U21-guldet i fjol, skulle kunna angripa motståndare från en ytterroll, likt den Klas Ingesson (se där ytterligare en Borås- och Elfsborgskoppling) antog för 22 år sedan i USA.
Experimentera, men aldrig ge avkall på organisationen, det grundläggande. Fundamentet.
Det är säkrast så.
Plus: De angenäma problemen. Martin Olsson eller Ludwig Augustinsson, Marcus Berg eller John Guidetti, Erik Johansson eller Victor Nilsson Lindelöf och Sebastian Larsson eller Jimmy Durmaz. Sådana lyfter rätt angripna.
Minus: Hur mår vår gubbskadade förstemålvakt? Om vi klarar oss utan Andreas Isaksson? Jag skulle inte tro det.