Jag blandar och ger. Precis som Sverige. I fredags kunde jag ta gift på att Zlatan Ibrahimovic inte var offside efter Albin Ekdals fina djupledsskärare i andra halvlek. I går fick jag SMS från Sverige med frågor om hur jag mår och hur giftet verkar. Jotack, jag lever, men sjunger, precis som Sverige, på sista versen (nästa gång blir det en utgång om att äta en hatt i stället).
Jag får också mejl och synpunkter om vår svenske förbundskaptens byten i andra halvlek mot Italien. I grova drag: Det var galet, riktigt galet, att byta in Oscar Lewicki, som enligt brevskrivare, fått och inte tagit chansen mot Irland.
Nu är tid för andra och det går att hålla med om det.
Eftersom det var marknad i Pornichet på lördagen var hela centrum packat med folk. Bilar överallt, stånd till förbannelse och svårt att få parkering.
Det gällde dock inte oss svenska journalister, som fått en förbokad parkeringsplats för uppemot 100 bilar reserverad för oss.
DE blickarna från cirkulerande fransoser när bara tio platser användes!
Av många franska upplevelser är de nattliga bilresorna efter matcherna hem till basen i La Baule med glada och trötta kollegor de kanske mest minnesvärda.
Nästan inget lämpar sig i tryck, men om hälften av de idéer som bollats av slitna journalisthjärnor skulle bli verklighet vore världen en lyckligare plats.
Nu på förmiddagen blir det fotboll. En svensk journalistmatch. Jag har redan paxat att spela i samma lag som Pontus Farnerud och han såg inte glad över beskedet. Mitt mål är att få iväg ett skott på mål. Så kan jag skryta om det i memoarerna sedan.
Andra spörsmål som dimper in är att Zlatan Ibrahimovic inte verkar göra sitt bästa. Och jag kan inte släppa tanken att han är splittrad. Det är väldigt mycket Zlatan på EM. I reklamen. I rubrikerna. I framtidsspekulationerna. Och i kraven. Är tanken verkligen där den skall? Vi vet alla att frustration sliter, att alla offsidelöpningar till slut sätter sig i huvudet, att nollan i skottkolumnen irriterar.
Förslag: Skit i det och använd kritiken till tändvätska. Du kan bättre, Ibra!
Som utsänd på ett mästerskap med rapporteringsfokus på ett lag (Sverige i mitt fall) är det svårt se allt. Därför vågar jag inte ta gift på eller ens slå vad om en hattmiddag att årets EM är det sämsta på länge. Men jag hör vad ni säger. Och jag hoppas att det vänder.
Sen träning i dag. Först skall fruar och barn vinkas av efter dygnslång samvaro. Ger det draget nödvändig energi mot Belgien? Vi kan väl säga det.
