Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Balkander: "Vilken allsvensk klubb matchar det här?"

Mikael Stahre och BK Häcken har något på gång. Efter en (1) seger mot AIK på 17 försök kom den andra nu – och en tredje cupsemifinal på raken. Det är bäst i Sverige, precis som anfallstrion; vilken klubb kan konkurrera med Farnerud, Kamara och Paulinho?

Insatser skall bedömas utifrån motstånd, matchers betydelse och egna prestationer. AIK är i nuvarande skick inget färdigt lag, men startelvan på Bravida arena på söndagskvällen innehåller rakt igenom kvalitet: Simon Thern, Johan Blomberg, Eero Markkanen, Stipe Vrdoljak och Kristoffer Olsson. Korta perioder glänste AIK med spänstigt passningsspel i närheten av Peter Abrahamssons straffområde, dessutom kryddat med ett och annat rejält avslut.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Häckenmålvakten hade långt ifrån en lugn afton. Efter 0-0 i paus startade andra halvlek som den första, med visst bollinnehav för hemmalaget, men sedan tog AIK över igen.

Fram tills frisparken.

En genialitet.

En projektil.

Det avgörande momentet.

Vissa saker gör du bara en gång i en karriär. Jag vågar påstå att Rasmus Lindgren, hur många gånger han än försöker, aldrig kommer lyckas sätta bollen i krysset från 40 meter. Dessutom, som AIK-tränaren Rikard Norling konstaterade, otagbart.

Därefter anade vi det som är det nya med årets BK Häcken. Den defensiva stabiliteten. Mohammed Abubakari var i fjol skicklig på att ”skydda sin backlinje”, frågan är om inte Alexander Faltsetas – årets balansspelare på mitten – gör det ännu bättre. Precis som mot Örebro i den avslutande gruppspelsmatchen placerade Häcken Abubakari och Erik Friberg i ytan där motståndaren bygger sitt anfallsspel; på nytt ett framgångsrecept.

Försvarsspelet andas lugn, metodik och positionstrygghet.

Jag försökte få Mikael Stahre att säga just detta på presskonferensen, men fick svaret ”helheten” när frågan handlade om vilken del han var mest nöjd med.

Och visst, med ett anfallsspel som med Paulinho på planen sista kvarten innebar två mål och ytterligare finesser är absolut Sverigetopp.

Förra våren gjordes liknande utspel. Häcken hyllades, särskilt anfallsspelet, där Alexander Jeremejeff och Paulinho skapade försäsongsförvirring hos motståndare som sedan avtog.

Jag tänker inte gå i samma fälla igen, men vågar i alla fall påstå att knappast något lag har mer fantasirika och kompetenta ”yttrar” än vad Häcken har i Alexander Farnerud och Paulinho.

2-0-målet, som dödade matchen, är av sådan kaliber att åskådare ler och motståndare applåderar. Paulinho till Farnerud till Kamara – och semifinal nästa.

IFK Norrköping mot BP och BK Häcken mot Östersund. Det är fyra spelande lag som alla klarar konststycket att kombinera stort bollinnehav med fart och solitt försvar.

Plus: Anfallstrion Alexander Farnerud, Alhassan Kamara och Paulinho (förlåt Nasiru Mohammed) är allsvenskans fräckaste. Endast skador kan hindra trion från artisteri 2017.

Minus: Publiksiffrorna under helgens ”cupfester” lämnar en del i övrigt att önska. Totalt drygt 4 000 på två matcher är förstås för dåligt. Avsparkstid 18.30 eller korrekt avspegling av intresset?