Balkander: "Vi ställer aldrig in – hopp om fantastisk söndag"

ANNONS
|

Några av mina starkaste idrottsminnen är kopplade till nationella trauman. Hur vi, en grupp 15-åringar, i februari 1986 övernattade i en lägenhet i stadsdelen Råslätt i Jönköping, vaknade till beskedet att statsministern Olof Palme var död och gick ut och spelade cupmatch i Tipshallen på chockade och skakiga ben. Hur det gick i matchen kommer jag inte ihåg, men att det var rätt att spela är jag fortfarande säker på.

Det dygnet och den tiden förändrade oss alla. För alltid.

I september 2003 blandades himmel och helvete på ett säreget vis när en gränslös rapporteringsiver från polska Chorzow efter säkrat EM-avancemang blandades med otäcka och allt tätare uppdateringar om hälsoläget för vår knivstuckna utrikesminister Anna Lindh, som bara timmar tidigare attackerats i centrala Stockholm. Ännu ett uppvaknande. Sverige. En del av världen och inte en skonad ö i sagornas utkant.

ANNONS

Under Parisattackerna hösten 2015 byttes uppladdningen inför ”årets match” mot Danmark på Friends mot fasa, vrede, oro – och match mot Danmark på Friends. En seger bara det.

Några dagar senare satt vi i pressrummet på Parken i Köpenhamn när uppgifter om en sprängladdning på HDI-Arena i Hannover kom och kort därefter ställde in mötet mellan Tyskland och Holland. Europa darrade då, men åtgärden förblev ett undantag.

Hela fotbolls-EM 2016, som jag följde på plats från start till mål, gick i genomförandets tecken. Militär och polis i klasar, men stor beslutsamhet att inte vika sig för våldet och terrorn.

På årsdagen av Parisattackerna var vi tillbaka på Stade de France, nationalarenan där fyra personer fick sätta livet till under vänskapsmatchen Frankrike-Tyskland, men som nu blev scen för samförstånd, beslutsamhet och framåtanda. Ett beteende som växt fram; underifrån, inifrån och till slut … alldeles självklart. Den marseljäsen. Wow!

Ungefär som samförståndet nu, efter lastbilsattacken på Drottninggatan. Vi håller vår fotboll i handen, söker tröst med bollen under armen, förenas i idrottens namn och försöker förstå med sporten som stöd.

I eftermiddag tänker jag fördjupa mig i laguppställningar, sidledsförflyttningar och andrabollar. Tänka tankar om IFK Göteborgs första allsvenska besök på Studenternas IP sedan 1969, hänga min allsvenska pressbricka runt halsen och skriva omKimKällströmsförsta match på Hisingen sedan 2001.

ANNONS

Jag är rätt säker på att han kommer få värmande och välkomnande applåder av sin tidigare hemmapublik – och stygga tacklingar av en tidigare djurgårdare.

Det här kan mycket väl bli Alexander Faltsetas match.

Att vi kommer till spel är en seger större än någon, ett bevis på att det fria samhället, som visserligen är satt under attack, är starkare och mer beslutsamt än på länge.

Plus: BK Häckens varma och välkomnande skrivelse till alla djurgårdare på sin webbplats med anledning av fredagens händelser i Stockholm. Bra jobbat, Malin Jonson & Co.

Minus: Fredag 7 april 2017 förändrade Sverige. Med ond bråd död som följd. På sikt förhoppningsvis till det bättre. Ta hand om er där ute.

ANNONS