Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Balkander: Vad mer kan vi begära?

Jag klagar inte. Janne Andersson tar ett steg i taget. Poäng och stabil defensiv i premiären mot Nederländerna, första segern på bortaplan mot Luxemburg. Målfattigt, men chansrikt. Vad mer kan vi begära?

En hel del förstås. Men att gapa efter för mycket tjänar inget till. Det här ger arbetsro. Tre poäng. Och en känsla av att vi är med. VM-kval handlar om poäng där har vi lika många som Frankrike och Nederländerna. Så check på Luxemburg borta.

Sedan vill man alltid ha mer.

Jag hade velat se fler ytterbacksaktioner, en större delaktighet och noggrannhet av de centrala mittfältarna, men kan inte klaga på antalet heta målchanser.

Vi klagade en del på Emil Forsberg under EM-slutspelet. Inget gnäll, mer förvåning över hur blek och osynlig han var. Sedan dess har han tagit kliv. Rollen i Janne Anderssons landslag är en annan än i Erik Hamréns; ännu mer frihet, något mer central och både frisparksskytt och avslutare i de ytor Zlatan Ibrahimovic tidigare tog skott ifrån.

Han kommer fortsätta att utvecklas och gör det bäst från vänsterinnerpositionen, även om han fungerar bra också till höger.

Det som skulle öppna ännu fler ytor och möjligheter i det svenska anfallsspelet är en djupledsgående och ännu modigare Martin Olsson.

Det skulle även öppna upp centralt för Marcus Berg och John Guidetti, som nu togs hårt i ytan runt straffområdsgränsen.

Marcus Berg slog förmodligen nytt personligt rekord i antal målchanser i en och samma landskamp.

Nu fick han framspelarens roll istället för matchhjältens när han bredsidade fram bollen till Mikael Lustig på Emil Forsbergs överlånga vänsterhörna.

Luxemburg är längre inget blåbär, men det är ett fotbollslag Sverige skall besegra alla dagar i veckan.

Nu blev det ”bara” 1-0 och det är samma resultat som Sverige fick med sig senast länderna möttes i kvalspel, 1999.

Efteråt låg rödklädda hemmaspelare spridda över gräset, besvikna över förlusten. Med rätta. Det här kunde mycket väl slutat med ett kryss. Mer än så skiljer inte Sverige från poängtapp mot gruppens lägst rankade lag.

Jag kikade på Celtics poängstöld mot Manchester City i förra veckan. Mikael Lustig är en av skottarnas viktigaste byggstenar. Han är sedan länge helt given i ett svensk landslag och har blivit en mästare på att värdera. Varje gång (jag hade gärna sett att det skedde oftare) Lustig kliver med upp i anfallet gör han det med kvalitet.

Först målet, sedan cykelsparken och dessutom ett par fina kombinationer.

Janne Andersson ville se ett bättre anfallsspel än mot Nederländerna.

Det fick han, men det finns mer att plocka. Som kvaliteten i avslutningarna.

Å andra sidan var en av planens bästa spelare Luxemburgs målvakt.

Plus: Som vi redan har konstaterat. Janne Anderssons landslag är ett lag. Ingen spelare höjer sig över mängden även om rollerna är olika. Den här gången var det Mikael Lustig som klev fram, senast var det Robin Olsen. Det gillar jag.

Minus: Det kändes inte jättebra att Luxemburg tilläts kontra sååå många gånger. Mycket nära 1-1 i slutet. Bättring mot Bulgarien på måndag, tack!