Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Balkander: "Trupper – inte lag – går långt i mästerskap"

Sverige beskrivs ibland som landet lagom. En del mellanmjölk, några delar jante och så fokus på det kollektiva. Inför kvällens match mot Wales och bara dagar kvar till EM-premiären känns väldigt lite just lagom.

På väg till OS-invigningen i Peking 2008 tittade vi nyfiket mot skyn och följde helikoptrarnas envetna hovrande över ett fågelbo som var mittpunkten för tidernas största säkerhetspådrag i samband med ett idrottsevenemang. Jag minns att det var närmast osannolikt hett och att inget hände. Utanför mediecentret några dagar senare stod en pansarvagn parkerad, militären vakade över spelen och i vanligt ordning flyttades fokus rätt omgående till det idrottsliga.

Att följa rapporteringen inför sommarens fotbolls-EM i Frankrike är som att sitta bänkad fram vilken Hollywoodproducerad katastroffilm som helst. Det är terrorhot, undantagstillstånd, sedan översvämningarna även katastroftillstånd, det är strejkhot – samtidigt som det förbereds för årets största fest.

Bara ytterligheter, varandras motpoler – och känslorna hos oss som är på väg till Frankrike är ”all over the place”.

Det är svårt att ta in. Svårt att ge någon klokt svar när frågorna handlar om hur jag ser på saken och om jag rentav är rädd. Nej, jag är inte rädd, heller inte naiv. Jag anlägger Zlatan Ibrahimovic syn på saken och hoppas vid gud att inget händer. Jag vet också att minsta lite incident riskerar att utlösa panik, både bland besökare, arrangör och polis.

Apropå lagom. Bevakningen av det svenska landslaget i Pornichet har alla förutsättningar att bli allt annat än lagom. Mot bakgrund av vad Ibrahimovic åstadkommit i Paris och övriga Frankrike är det ingen överdrift att påstå att han är mästerskapets klarast lysande stjärna.

Erik Hamrén väljer Erik Johansson och Sebastian Larsson framför Victor Nilsson Lindelöf och Jimmy Durmaz mot Wales. Bra, eftersom det är trupper, inte lag, som går långt i mästerskap.

Ingen gaisare har uppträtt inför större publik. Ingen som heter Håkan heller. Det har talats mycket om 7-0 mot Ängelholm, jag tror siffrorna för Hellström blir större i kväll. Tur att vi har ett Ullevi i Göteborg ändå. Folkligt, festligt, fullsatt – och helt jäkla underbart.

7 augusti kommer Arsenal till Göteborg, om jag inte har räknat fel för första gången 36 år. 0-0 i returen på Ullevi räckte inte för blåvitt avancemang i Cupvinnarcupen efter 0-5 på Highbury i match 1. På Ullevis reservbänk satt Reine Almqvist, nu landslagets Irlandsspion, och fick därifrån se fyra av den irländska fotbollshistoriens allra största: Liam Brady, Frank Stapleton, David O’Leary och John Divine. Tider det. Och minst lika bra som Shane Long och John O’Shea…

Drömscenariot är följande: Först gör hon hattrick mot Moldavien, sedan berättar hon om det nya kontraktet med Kopparbergs Göteborg FC. Att Lotta Schelin skulle välja spel för Rosengård är ungefär som att Zlatan Ibrahimovic skulle gå till Blåvitt. Kom igen nu, Bronsman!

Mohammad Ali har somnat in. Boxningen har förlorat sin störste, världen en av de modigaste.

• • •

Plus
Peter Gerhardsson. Oj, vad du har betytt mycket för BK Häcken. Precis som i fallet med IFK Norrköping efter Janne Andersson beslut att lämna och med landslaget efter Erik Hamréns besked att gå vidare finns nu bara en väg: Full fart framåt.

Minus
Jag är kluven, men förstår beslutet. Häcken släpper inga spelare till OS och det är trist för de drabbade, de som inte får åka.