Balkander: Så nära ett paradigmskifte man kan komma

ANNONS
|

Begreppet rolig fotboll är vanskligt. Enligt Jörgen Lennartsson är det synonymt med att vinna. Det är roligt att vinna, tråkigt att förlora. Lätt som en plätt och enkelt att förstå.

Under alla år Peter Gerhardsson var allsmäktig fader på Gothia Park Academy frodades bilden av BK Häcken som Sveriges roligaste fotbollslag, tekniskt välutvecklat, där anfallsspel prioriterades framför försvarsspel och där målen trillade in i mängd.

Resultatmässigt bar teorin delvis frukt. BK Häcken, som fram till 2009 bara lyckats hänga kvar i allsvenskan två år i sträck, var 2012 en hårsmån från allsvenskt guld och vann 2016 sin första titel, Svenska cupen, efter finalseger i och mot självaste Malmö.

ANNONS

I Häcken gnagde dock känslan av att den dåvarande lagledningen visserligen fortsatt att mellan varven briljera, men också närmat sig vägs ände. Det uppstod en begynnande mättnad.

Uppfattningen var ömsesidig. Peter Gerhardsson, som etablerat klubben på allsvensk nivå, gick vidare till damlandslaget och ersattes av Mikael Stahre.

Vi brukar lite slentrianmässigt hävda att de flesta svenska fotbollstränare är stöpta i liknande former, bygger lag på liknande sätt och i grunden – för att vinna titlar – är mer beroende av individuell förmåga än egen, taktiskt genialitet.

Så. Kom. Stahre.

Jag vågar påstå att till och med han är förvånad av utfallet. Hur laget anammat det kompakta grundtänket, det lojala grovjobbet och uppoffrande slitet. Bäst exemplifierat av den ytterst märkliga kvällen i förra veckan, då nästan allt (skadorna) gick dem emot och nästan alla bytte position eller fick ändrat uppdrag.

Och hur organisationen ändå höll tätt.

Det finns mycket att säga om Häckens anfallsspel i inledningen av 2017, men det var inte Häcken som förlorade poäng i matchen mot AIK i premiären och det var inte Djurgården som avslutade matchen med tre halta spelare i söndags.

Efter 180 minuters allsvensk fotboll 2017 har Häcken baklängesnollan intakt. De har seriens bästa allround-spelare i Rasmus Lindgren, de har en evighetsmaskin i Erik Friberg och de kan sätta Paulinho på vänsterbacken utan att krackelera.

ANNONS

Sådana lag vinner i slutändan ofta framgång, även om målen uteblir emellanåt.

2016 slutade totalt elva allsvenska matcher 0-0. BK Häcken var inblandat i två av dem, bland annat bortamatchen mot Gif Sundsvall. Men inte skall det väl bli en tredje mållös match i rad för Hisingsgänget bara för att just Sundsvall väntar i kväll?

För övrigt tror jag på initiativ som det BK Häcken är inblandat i på fredagskvällarna framöver. Football Friday riktar sig till ungdomar i åldrarna 13 till 20 år och arrangeras av Hisingen FC och Ungdomssatsningen Hisingen på Bravida varje fredag med start 28 april. Lag såväl som enskilda individer är välkomna att kostnadsfritt sparka boll och dela lag under tre timmar. Relationsskapande, spontant och organiserat. Finns säkert fler liknande aktiviteter på annat håll. De är viktiga. Mer sådant.

Plus

Christoffer Källqvist. Man måste imponeras av insatserna. Även om han själv blev närmast chockad av alla räddningar; flest i allsvenskan.

Minus

Jasmin Sudic korsbandsskada och Alexander Faltsetas ledbandsskada. De kommer på sikt få konsekvenser för det här laget. Vissa spelare är svårare att ersätta än andra.

ANNONS