Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Balkander: Portugal – maken till smygare får man leta efter

Är det dags för Portugal? En hel del talar för det.

Portugal är i sin fjärde semifinal sedan 2000. Det kan inget landslag, inte ens det tyska konkurrera med. Däremot har Tyskland tre raka semifinaler och jagar sin första EM-titel sedan 1996. Det intressanta med Portugal är att de både 2000, 2004 och 2012 åkte ut mot de blivande Europamästarna. Mot Frankrike i semifinal 2000, mot Grekland i final 2004 och mot Spanien i semifinal 2012. Skall den trenden hålla i sig krävs att Wales besegrar antingen Tyskland eller Frankrike i finalen på söndag.

Den andra, närmast sensationella noteringen gällande Portugals lag i årets EM är att de ännu inte vunnit en enda match. Tre oavgjorda i gruppspelet (Island, Österrike och Ungern) har följts av förlängningsseger mot Kroatien i åttondelsfinalen och straffvinst mot Belgien i kvartsfinalen nu senast.

Maken till smygare får man leta efter – och maken till guldläge i en stor turnering kommer lagets stora profil Cristiano Ronaldo, 31, sannolikt aldrig få uppleva.

Han och mittbacken Ricardo Carvalho är ensamma kvar från det lag som nådde final i hemma-EM 2004. Nu ställs de mot Wales där två av nyckelspelarna, försvararen Ben Davies och mittfältaren Aaron Ramsey, är avstängda och sannolikt ersätts av James Collins och Jonny Williams.

EM i Frankrike har mellan varven fått benämningen uppstickarnas mästerskap. Det beror delvis på att fler länder än tidigare har deltagit och att chansen för skrällar rent matematiskt därmed ökat. Dock: Undantaget Wales är tre av de största förhandsfavoriterna fortfarande kvar i turneringen. Och den enda riktiga skrällen Islands seger mot England.

EM-historien historiens största överraskning är fortfarande Danmarks turneringsseger i Sverige 1992, där ett gäng semesterlediga danskar drog på sig benskydd och fotbollsskor på kort varsel när Jugoslavien uteslöts.

Och som de gjorde det. Den finalen på Ullevi har Tyskland inte glömt än.

Tätt följt av Grekland 2004.

Kan Wales göra något liknande?

Med den frågan ställd skall vi ha klart för oss att motståndet i kvartsfinalen, Belgien, aldrig fick någon ordning på sitt försvarsspel. Marc Wilmots hittade aldrig rätt i överflödet av skickliga mittfältsspelare och backlinjens agerande mot Wales lämnade en del i övrigt att önska. Det utnyttjade Gareth Bale, Ashley Williams, Hal Robson-Kanu och Aaron Ramsey med maximal precision.

Det är alltså, precis som med Island, svårt att göra en korrekt bedömning av Wales förmåga efter vad de uppvisat hittills. Motståndet i åttondelsfinalen (Nordirland) var heller inte det starkaste.

Den islossning Frankrike fick till mot Island ger å ena sidan självförtroende, å andra sidan ökad risk för arrogans och övermod. Tyskland, utan skadade Khedira/Gomez och avstängde Hummels, har varit turneringens jämnaste lag. Och så länge Derek Boateng är på planen går varken Antoine Griezmann, Dimitri Payet eller Olivier Giroud säker.

Den semifinalen kan, som man säger, sluta lite hur som helst.

Jag tror ändå att vi får en final mellan Portugal och Frankrike.

De vinner ju alltid sina egna mästerskap, fransmännen.

Nu i första hand utmanade av Portugal. 

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.