Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Balkander: "Nu krävs ett mirakel"

Ingen katastrof, men långt ifrån någon succé. Efter 1-1 mot Irland blir det mycket svårt för Sverige att gå vidare i EM. Närmast ett mirakel krävs. Eller i alla fall seger mot antingen Italien eller Belgien.

Nervöst, avvaktande, andefattigt och krampaktigt. Ja, till och med utspelat. När Irland skapade fyra heta målchanser före paus fick Sverige nöja sig med några inkast. Det var i många stycken klasskillnad, där svenska veteraner och debutanter slogs om att våga minst. Mest osynlig var Oscar Lewicki, mest fel hamnade Sebastian Larsson. Det var därför tur att Andreas Isakssons gubbskada hunnit läka för gud i himmelen vad bra han kan vara och gud i himmelen vilka räddningar han gjorde.

Det svenska anfallsspelet bestod i att Martin Olsson hade bollen på vänsterkanten för att en stund senare inte ha det.

Sverige har under sina tidigare fem EM-slutspel aldrig misslyckats med att göra mål. Det gäller mästerskapen i Sverige, Belgien, Portugal, Österrike och Ukraina. Det gäller tack och lov även Frankrike.

Det var kanske inte rättvist, men var frukten av ett visst forceringssug. Plötsligt kom Kim Källström rättvänd och kunde sticka in bollen i straffområdet.

Att det var Ciaran Clark och inte Sebastian Larsson som stod för den svenska kvitteringen saknar betydelse.

Att Zlatan Ibrahimovic spelade fram och därmed har varit inblandad i Sveriges öppningsmål i fyra raka EM-turneringar är desto mer imponerande.

Irland var turneringens nyckelmatch för Erik Hamréns landslag, ett bra resultat i premiären en förutsättning för att kunna gå vidare. 1-1 är okej, men innebär samtidigt att Sverige sannolikt behöver vinna mot antingen Italien eller Belgien för att bli bland de fyra främsta grupptreorna.

Det är, som ni förstår efter matchen mot Irland, ingen enkel sak.

 

Jag kan inte hjälpa det men fick en känslotår i ögonvrån när Zara Larssons EM-låt dundrade i högtalarna vid inmarschen. Det är något med fotbollsdängor och känslosvall.

 

Jag skäms en smula. Tippade ju Sverige som slutsegrare i den här turneringen, lite eftersom jag såg Emil Forsberg som en möjligt Tomas Brolin eller Emil Forsberg. Men också för att jag trodde på det svenska kantspelet. Av det såg vi inte mycket i en rätt torftigt, men till slut infernaliskt spännande EM-premiär.

 

John Guidetti kom in. Albin Edal kom in. Mot Italien ser jag gärna att Erik Hamrén utnyttjar möjligheten att vädra även Oscar Hiljemark eller Jimmy Durmaz. Oscar Lewicki och Sebstian Larsson bör ha försuttit sina chanser att få starta igen.

 

Plus: Stade de France är en fantastisk arena. Och när den färgas både grön och gul samtidigt var det EM:s vackraste syn hittills. Dessutom helt befriad från bråk.

Minus: Den tolfte spelaren, var höll ni hus i andra halvlek när laget behövde det som bäst?