Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Balkander: Något är komplett galet

Backdebaclet skymmer det verkliga problemet, backarnas agerande; IFK Göteborgs försvarsspel. I fjol släppte laget in 22 mål på 30 matcher, i år är de redan uppe i 38, de tre ”målen” från Malmömatchen borträknade. Bakom detta finns olika förklaringsmodeller.

I kväll coachas IFK Göteborg av Magnus Edlund, skälet är att Jörgen Lennartsson, känslomässigt överlastad av Gefles 3–3-mål på övertid, sparkade till en plastback med vattenflaskor, ett beteende som bedömdes som grovt och därmed per automatik ledde till en matchs avstängning.

Jag tillhör dem som inte kan förfasas över Lennartssons fem sparkar på de stackars plastflaskorna. I sin roll som elittränare, företrädare för Blåvitt och förebild för yngre är det agerandet – helt avskalat från yttre händelser – regelvidrigt och bristfälligt.

Allsvenska fotbollstränare skall inte sparka på vattenflaskor, ens om det är lagets egna och kopplat till misstag begångna av de egna spelarna. Det allsvenska tränare däremot ibland bör är att visa känslor, vara människor och reagera emotionellt på händelser i matchsekvenser.

Jag är inte ute efter att ta Jörgen Lennartsson i försvar och tycker att regler är till för att följas, men omständigheterna i det aktuella fallet måste kunna läsas av av den ansvarige matchledaren. Om förbundet friat? Hade det lett till att allsvenska tränare framöver skulle ha stövlat omkring och sparkat på lösa föremål?

I min värld är Lennartssons avstängning mest penibel för de som inte klarade av att läsa av situationen och i mitt tycke saknar bollkänsla. Vad fick förresten Tobias Sana för straff efter att ha kastat upp en hörnflagga på läktarplats? Det var bollkänsla.

Till saken: IFK Göteborg, som i fjol var allsvenskans försvarsskickligaste lag, har i år släppt in tre mål eller fler vid sex tillfällen. Motsvarande siffra ifjol? Noll. Något är komplett galet.

Personellt är målvakten, som i fjol gjorde sin bästa säsong någonsin, den samma, mittbackarna har med undantag för några av vårmatcherna varit Lennartssons förstaval hela tiden. En sak är att sakna Gustav Svensson, desto viktigare att göra något åt det.

Kanske har Blåvitt i sin iver att utveckla det offensiva spelet i kombination med att Thomas Rogne har genomgått två korsbandsoperationer och därmed inte har samma högstanivå som i fjol, tappat defensivt fokus och förmåga. Både Rogne och Mattias Bjärsmyr var direkt skyldiga till de tre baklängesmålen mot Gefle.

Hur har anfallarna – Mikael Boman, Tobias Hysén, Elias Omarsson, Gustav Engvall och Sören Rieks – hanterat den viktiga förstapressen i jämförelse med det Lasse Vibe stod för? Sådär, om vi skall vara ärliga.

Jag lutar åt en kombination av individuella misstag och kollektiv misspass. Att peka på att Svensson och nu även Haitam Aleesami lämnat är att göra det för enkelt.

Det är heller inte särskilt fruktbart.

I fjol höll Blåvitt nollan och gjorde tre framåt när AIK var på besök. Mittback då och i vårens 3–3-möte: Hjalmar Jonsson.