Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Balkander: "Landslaget har gjort många besvikna"

Nya vindar blåser in, framtiden kommer närmare. Epoker är på väg att avslutas och nya startas upp. Men först Belgien. Det omöjliga uppdraget. Det om möjligt omöjligaste uppdraget Erik Hamrén ställts inför. Om vi tror? Vad tror ni?

Det är inte alltid lätt att se skillnad på Zlatan Ibrahimovic och Erik Johansson. Hårknut som hårknut, liksom. På Stade Léo Lagrange en söndag i juni fick den gamle Gais-stjärnan ikläda sig rollen som svensk supporterfavorit, nu när originalet låg i poolen på hotellet i stället för att träna. De förväntansfulla barnen (de var många) ropade, när de fick syn på Erik Johansson, efter Zlatan. Zlatan, Zlatan. Och allt var på sätt och vis därmed frid och fröjd, om det inte vore för besvikelsen.

Det svenska fotbollslandslaget har gjort många besvikna under EM. Det är inget att knussla med. Hur lokalbefolkningen i Pornichet, som i veckor klätts med fler svenska flaggor än vårt svenska slott en nationaldag, kommer minnas denna tid är oklart.

Men de är inte mer än människor och hade så klart gärna fått en skymt av Ibrahimovic.

Det var ju därför de kom.

Vi är också här för Zlatan. I kväll åker vi till Nice för Zlatans skull. Hans planerade korståg över det land han i fyra år regerat från Paris har dock utvecklats till något annat.

Ord, men inga visor, utfästelser, men inga resultat. Däremot en himla massa offside, en himla massa frågor om skott som inte skjutits och drösvis med försök att förklara vad som inte fungerat.

Ändå står vi här utan plan.

Det som inte bet mot Irland, bet inte mot Italien heller och kommer inte bita mot Belgien. Sverige är ett mycket begränsat fotbollslag. Insikten är smärtsam och har kommit smygande. En del går att rädda med taktik, genom att springa mer än motståndaren, genom att hoppas på stolpe in. Annat är som det är. Vi har en världsstjärna som tappat formen för första gången sedan i höstas. Vi har en spelartrupp som överrumplats med byxorna nere. Snack utan verkstad. Drömmar utan substans.

Framtiden är nu bara dagar bort. Vi lever i en bubbla. Landslagschefen planerar att stanna till 10 juli. Det är då EM-finalen spelas. Att det inte kommer bli så är uppenbart.

Oavsett om Jimmy Durmaz spelar till höger, Oscar Hiljemark går in centralt och Emil Forsberg får upp den fart vi sett att han har.

Klyschor är klyschor för att de innehåller substans. Att Sverige slår bäst ur underläge är en klyscha. Den är också sann.

Tyvärr för Erik Hamrén, Andreas Isaksson och Kim Källström struntar Belgien blankt i klyschor.

Därmed tar deras tid i A-landslaget slut på onsdag.

Kanske även Zlatans.

Jo, en sak till: Jag har ingenting emot att blir överbevisad. En sista magi, en sista triumf. Som vid 4-4 mot Tyskland, invigningen av Friends och ingenvinkelalls-målet mot Ungern.

Plus
Glenn Hysén vill ha in Pontus Wernbloom i laget. Det är bara ett problem. Pontus Wernbloom visar aldrig när han får chansen i landslaget det vi vill ha ut av Pontus Wernbloom. Överbevisa mig gärna här med.

Minus
Lag där spelare prickar form går långt. Lag där spelare inte prickar form åker ur. Dessvärre, för svenskt vidkommande.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.