Balkander: Låt er inspireras av damlandslaget, Blåvitt

Att besegra övermäktiga motståndare är ingen omöjlighet, det kräver bara lite mer. Av allt. Och alla.

ANNONS
|

Det är en sådan dag i dag. En vattendelare. Till vänster: Framgång, berömmelse, gröna skogar och gruppspel i Europa League. Höger: Nollat, förödmjukat och med en evighetsresa till ett land som heter Azerbajdzjan om en vecka.

Det är inget alternativ.

Det är i alla fall min känsla efter första besöket på Kamratgården efter en sommar fylld av EM-fotboll, familjesemestrande, batteriladdande och OS-tristess.

Eller tristess … det var vad jag trodde att det skulle bli. Alla misstankar om dopning, all oro kring zikavirusets effekter och alla funderingar kring hur ett land så kapitalt kan misslyckas att kapitalisera och vinna humanistiska fördelar på ett olympiskt värdskap.

ANNONS

Arenorna står visserligen halvtomma och friidrottspubliken gjorde häromdagen sitt bästa för att skämma ut sig när ett franskt stavess slogs om guldet mot en duktig hemmafavorit, men vilka prestationer vi har fått se.

Sarah Sjöströms simmedaljer, Henrik Stenson golfdrama, Emma Johanssons urkraft och i två raka matcher damfotbollslandslaget.

Sådant inspirerar och visar på betydelsen av att inte lämna något åt slumpen.

Det är en sådan dag i dag. En dag av möjligheter.

IFK Göteborg får inte lämna något åt slumpen, inte bli för defensivt, inte öppna sig för kontringar, men tro på att det går och visa mod.

I närtid har jag sett Island med Lars Lagerbäck som ledarebesegra Österrike och England och få Roy Hodgson att förskriva avskedstal. Jag har sett samma Island gå in till en match mot Frankrike med tro på att det utan hundraprocentigt hemjobb skulle gå att överraska en gång till.

Att Pia Sundhages landslag nu är framme i en historisk OS-final handlar förstås väldigt mycket om stolpe in och små marginaler. Straffsparkar är ALLTID ett lotteri. Det handlar lika mycket om att hålla sig till en plan, höja varandra, utnyttja chanserna och sätta försvarsspelet.

Både under Mikael Stahre och Jörgen Lennartsson har IFK Göteborg i Europakvalet uppträtt väl försiktigt i offensiven vid hemmamatcherna, förlitat sig på ett balanserat försvarsspel, livrädda att öppna sig för kontringar och därmed utan tillräcklig anfallskraft.

ANNONS

Det är inget alternativ i kväll.

Alla blåvita måste orka, våga, löpa, täcka, passa och skjuta bättre än de någonsin täckt, passat och skjutit.

Jag ser fram emot en kväll där IFK Göteborg ger sig självt en någorlunda förutsättning att nå ett första gruppspel i Europafotbollen sedan 1997.

Det är dags nu och skall det ske är det i så fall i kväll.

Är Blåvittspelarna tillräckligt skickliga? Jag tror det. Även om Karabach på pappret är ett bättre fotbollslag.

Som tur är för IFK avgörs inte heller den här matchen på papper utan på gräs.

Plus: Vinnare höjer sig med uppgiften. Frölunda trodde på vad de gjorde och blev bäst i Europa. Tar IFK rygg?

Minus: Läser att föreningens ekonomi ännu inte är i balans, att mer information skall presenteras på ett medlemsmöte i september och inser att EL-miljonerna (cirka 20 vid avancemang till ett gruppspel) är mer än bara bonus. Det är en överlevnadsfråga.

ANNONS