Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Balkander: "Kollektiv kollaps släckte drömmen"

Drömmen om Europa finns kvar, men förblir en dröm. Det här var inte IFK Göteborgs dag. Det här blir inte IFK Göteborgs år. Heller.

Det har varit mycket snack om miljoner de senaste dagarna. Vi kan sluta prata om det nu. Sverige blir utan representant i cupspelet hösten 2016. Och om sanningen skall fram var det aldrig riktig nära. 
Karabach var överlägset. Från minut ett.

När vi i efterhand analyserar varför IFK Göteborg inte nådde hela vägen fram nu heller räcker det inte med att peka på skilda ekonomier, det handlar också om att nå sitt max när det verkligen gäller. För ledare såväl som spelare. Precis som vid match ett. Som Malmö FF i Champions League-kvalet 2014 och 2015. Undvika misstag och ändå våga. 

Var fanns djupledsambitionerna? Insikten av behovet att ställa om direkt från matchminut ett för att inte hamna i knäet på Alvbåge? Är det något för Jörgen Lennartsson att ta på sig? Är det en lärdom att utnyttja om ett år?

Jag gillar inte att skylla på enskilda spelare, särskilt inte i lagidrotter där allas insatser vävs samman till en helhet. Nöjer mig därför med en fråga: Vad gjorde John Alvbåge vid Karabach ledningsmål? Eller rättare sagt: Varför gjorde han ingenting? Och vad skulle han ut och göra vid 0-3? 

Förbryllande.

IFK Göteborg var inte chanslöst. Mads Albaek sköt faktiskt ett skott mot mål efter smart chip av Tobias Hysén och hål i luften av Jakob Ankersen med tio minuter kvar av första halvlek. 

IFK Göteborg har forwardsproblem. Jag tänker förstås på Mikael Bomans knäskada, men förbryllas också över Tobias Hyséns status. Just som pressen skulle intensifieras så följdes bytet på Boman av ett på Hysén. Skada? Trött? Taktik? 

Nu säljer jag varken konstgräs eller saluför grus, men vad som helst förutom det som mötte spelarna på Tofig Bahramov Republican Stadium hade varit att föredra. Planens beskaffenhet var undermålig och påminde mer om ett slagfält än fotbollsplan. Samtidigt gällde det båda lagen och är inget man som förlorande lag skall anföra som förklaring. 
Rimligen bör Uefas matchdelegat ge Karabach en ordentlig reprimand för kvaliteten. Sämre än Friends! Då fattar ni …

Som fotbollsspelare kan man sätta sig i respekt – eller bli av med den genom ogenomtänkt agerande. Sebastian Erikssons inledning på matchen, där han först sparkade bort en boll efter avblåsning och sedan knuffade en motståndare med båda armarna, kan inte bara ha handlat om övertändning. 

Att bli varnad i onödan efter åtta minuter i ”klubbens viktigaste match på 19 år” går inte att motivera. Dessutom tyckte jag att Tom Pettersson borde ha fått starta. Vill ha det till protokollet.

Plus: Starkt av Karabach att bemästra den gropiga gräsmattan på det sätt de gjorde. Bra passningsspel hela vägen.

Minus: IFK Göteborg vågade ingenting vid ställningen 0-3. Varför? Vad fanns att förlora?