Balkander: Jag tror knappt att det jag sett är sant

ANNONS
|

Vi fick dem dit vi ville, styrde ut dem på kanterna, satte press på bollförararen, låg tätt i boxen. Enligt lagen om en fotbollsplans storlek uppstår då ytor någon annanstans. Där man minst anar det, exempelvis 15 meter utanför det egna straffområdet, på fötterna på Olivier Giroud, som näst efter Cristiano Ronaldo behöver minst minuter på en fotbollsplan för att göra viktiga mål.

Det är så det har sett ut i Arsenal, det är så det ser ut i landslaget.

Som nu. Vi var några stycken på pressläktaren som satt i linje, som såg bågen, som tappade andan och tänkte samma tanke.

ANNONS

Åt sådana fotbollsmål går inget att göra. Mer än att applådera. Ungefär samtidigt knöt Jimmy Durmaz näven i fickan.

Han är ihop med Ola Toivonen, Jakob Johansson och Mikael Lustig de spelare i dagens svenska landslag som genom åren har fått ta emot mest skit från folket, media och övriga fotbollskännare.

Jimmy Durmaz kanske mest än andra. Under Erik Hamrén-eran var han ”bara med för att han var kompis med Zlatan Ibrahimovic”, när Janne Andersson tog över ”borde han sluta”. Det är inte riktigt så han fungerar. Och tack och lov för det.

Det här var de skruvade vänsterskottens kväll, en kväll där Frankrike var favoriter, men där Sverige hade en idé, idén om att göra vad man kan, när man skall, när man borde.

Jimmy Durmaz stod nästan lika fri som Olivier Giroud och sköt ett nästan lika otagbart skott.

Det är så det här landslaget fungerar. De tror på sin sak och ger aldrig upp. Om jag före avspark hade fått gissa tio gånger vem som skulle göra det första svenska målet hade den tionde gissningen varit på Jimmy Durmaz och den elfte på Robin Olsen.

Om jag hade fått gissa när en gång till när matchklockan passerade 90 hade min allra sista gissning varit Ola Toivonen. Jag har aldrig tidigare ställt mig upp och spontanjublat på en pressläktaren i tjänsten. Nu gjorde jag det och jag ångrar ingenting.

ANNONS

Det var ju precis så här Janne Andersson ville ha det. Spelare som vill göra skillnad. Som följer en defensiv plan och slår till när chansen kommer. Målet och segern hade aldrig blivit verklig om det inte vore för Sebastian Larssons knäppa Sebastian Larsson-löpning. En sådan där som går över hela planen. Till synes meningslös, men i det här fallet tillräckligt aggressiv för att Hugo Lloris skulle tappa fattningen. Misspass. Och där stod Ola Toivonen.

Jag tror att han hann sikta. Ställa in foten. Och trycka av. Effekten var maximal. Friends exploderade, Sverige besegrade Frankrike och Ryssland känns plötsligt inte särskilt långt borta.

Vad är det han har gjort med vårt landslag, Janne Andersson?

Tack för en underbar kväll!

En av de bästa jag har varit med om.

Och då har vi inte ens pratat om Jakob Johansson.

Plus:

Ola Toivonen. Mannen som avgör mot svåra kvalmotståndare i Solna. Det har hänt förr. Nu skrev han in sig i historieböckerna med ett mål som konkurrerar med Zlatans som arenans häftigaste. Någonsin.

Minus:

Det finns ingenting att klaga på. Inte publiksiffran, stämningen, resultatet, insatsen eller fotbollskvällen. Tack alla!

ANNONS