Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Balkander: Jag saknar modet och jokern

Den svenska EM-truppen var ingen modig uttagning. Det var lång och trogen tjänst, befriad från jokrar och mönsterbrytare; ett stabilt dagsverke, inte mer, skriver GP:s fotbollskrönikör Mattias Balkander.

Om jag är orolig? Nej, men för att vinna krävs att man vågar, för att våga krävs mod. Den svenska EM-truppen var ingen modig uttagning. Det var lång och trogen tjänst, befriad från jokrar och mönsterbrytare; ett stabilt dagsverke, inte mer.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Ni får scrolla ordentligt för att hitta någon enda överraskning på listan över spelare i Erik Hamréns nyuttagna EM-trupp. Tar man i går det att hävda att Patrik Carlgren, Pontus Jansson och Oscar Hiljemark klassar in i den kategorin, i min värld är Sebastian Larsson och Erkan Zengin ännu större.

Där snackar vi skrällar. Och det är därför jag pratar om mod. 

Sebastian Larsson har en bra frisparksfot, han slår fina hörnor, lyfter en del hyggliga inlägg, men saknar det grundläggande: Speltid och matchform, ork och tajming nog att ge Mikael Lustig understöd mot Irland i premiären och i sekvensen efter starta en kontring och fylla på via väggspel och sedan inlägg. 

Att Sebastian Larsson, som ingått i merparten av Erik Hamréns landslagstrupper sedan 2009, trots uteslutande inhopp under våren tas ut förbryllar.  

Jag skall inte säga att det är fegt, men i alla fall extremt tryggt. Payback för lång och trogen tjänst. Tar jag i? En enda 90-minutersmatch för Sunderland i ligan talar sitt tydliga språk. 

För mig har Larsson utvecklats till en spelare som kritiserar domslut, som slår ut med armarna, som inte riktigt hinner med och har passerat bäst-före-datum. 

Och är han uttagen som högerback vore en högerback att föredra. 

Att Erkan Zengin är med överraskar minst lika mycket. Här hade Erik Hamrén en möjlighet att ge en framtidsman chansen, någon som på allvar kan lyfta Sverige både i det kommande VM-kvalet och framtida EM-slutspel. 

Erkan Zengin är inte den spelaren. 

Jag saknar framför allt en Sam Larsson. Bland de bästa i Holland, udda, avig och en ändra-matchbild-spelare. 

I somras vann U21-landslaget EM-guld i Tjeckien. Att sex av dem är med här är bra. Samtliga, möjligen med undantag av Patrik Carlgren, har möjlighet att få rejält med speltid i Frankrike. 

Albin Ekdals nattklubbsskada blir Erik Hamréns stora huvudvärk den närmaste perioden. I nuläget är det troligt att Hamburgmittfältaren missar EM. Det öppnar för en spelare som Gustav Svensson, som ju kastades in i ett sent skede även i höstens playoff. 

Tre spelare från allsvenskan känns totalt sett lagom, även om jag gärna hade sett en fjärde i Emil Salomonsson. 

Med trupputtagningen bakom oss kan spekulationerna i stället glida över i startelvesnack. 

Jag skulle säga att Andreas Isaksson, Mikael Lustig, Andreas Granqvist, Kim Källström, Emil Forsberg och Zlatan Ibrahimovic är givna. 

Fem platser återstår därmed att slåss om. Jag väljer Erik Johansson framför Victor Nilsson Lindelöf som mittförsvarare, i utgångsläget Martin Olsson framför Ludwig Augustinsson (som hade det jobbigt mot Turkiet), Oscar Lewicki centralt, Jimmy Durmaz till höger och Marcus Berg intill Zlatan Ibrahimovic. 

När det gäller själva spelet och taktiken mot Irland, Italien och Belgien är rådet: Make it simple. Utgå från vad som var bra mot Danmark och konstla inte till det. 

Då når vi minst åttondelsfinal.

Plus:

Låt oss drömma. Låt oss göra det ihop med Isaksson – Lustig, Granqvist, Johansson, Olsson – Durmaz, Lewicki, Källström, Forsberg – Ibrahimovic, Berg.

Minus:

De svenska yttrarna. Varför så få och så begränsade? Vad hände där?