Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: Bildbyrån

Balkander: "Hyséns form ger Lennartsson huvudbry"

Rikard Norling hade hoppats på medvinden i andra halvlek. Är det så AIK bygger sitt spel 2017 bör få IFK-växlar dras på segern i Dubai. Ett gigantiskt spelövertag skickar ändå signaler.

IFK tar kliv och kan glädjas åt att 18-årige August Erlingmark stod upp bra även i en central mittfältsroll, att laget var ett mål från att vinna hela Dubaicupen och att det etablerade anfallsspelet blir allt tryggare. 

Samtidigt satt Simon Thern, Kristoffer Olsson, Stefan Ishizaki, Denni Avdic, Eero Markkanen och Johan Blomberg kvar på AIK-bänken så maktdemonstrationen vid en första anblick förblir lite av en chimär. 

Positivt ur ett IFK-perspektiv: Få tillsläppta chanser, 80-20 i bollinnehav och allt tryggare spelare.

För Jörgen Lennartsson återstår att bestämma sig för målvakt, högerytter och anfallspar. Fjolårets mantra att Sören Rieks och Elias Omarsson har egenskaper som skapar bättre balans än Tobias Hysén/Omarsson har fått sig en törn. 

Att IFK-tränaren vid ett par tillfällen har testat islänningen som högermittfältare går att tolka som att Lennartsson för närvarande umgås med tanken att satsa på Hysén ihop med Mikael Boman där framme, och i stället utnyttja Omarssons snabbhet i en ytterroll. Tre saker har förändrat bilden i den riktningen. Dels att Jakob Ankersen har flyttat till Belgien, dels att arbetet med att söka hans ersättare har gått trögare än väntat – samt att Tobias Hysén är bättre än vad väntat. 

Fyra mål på fyra matcher, trots begränsad speltid och kanske tack vare att försäsongen varit skadefri och innehållit en del extraträningar på egen hand.

Tobias Hysén, som har ett bevisat stort IFK-hjärta, led sannolikt mer än supportrarna av begränsade insatser i fjol. 2017 vill han inget hellre än att återta en plats i startelvan och därifrån nå fler än fjolårets tio allsvenska mål. 

Det blir också en nyckel för IFK Göteborgs säsong. Rimligtvis kan både Elias Omarsson (sex mål på 13 matcher) och Mikael Boman (fyra mål på 15 matcher) bidra med mer än 2016.

Trots att IFK Göteborg via Svenska cupen strävar efter Europakval i sommar blir just det en av de andra nycklarna i en allt svettigare allsvensk konkurrens.

Jag vet inte hur många gånger Liverpoolsupporter Lennartsson har förklarat för Arsenalanhängare Balkander att Chelseas överlägsenhet i årets Premier League är direkt relaterat till uteblivit Europaspel. 

Självklart spelar fler saker in, men ett år med begränsat budgetutrymme för externa förstärkningar bör Blåvitt välja.

Allsvenskan framför Europa League, egna framtidsspelare framför etablerat på bänken. 

Tanken kittlar, men är lättare sagd än gjord.

Plus: Zlatan Ibrahimovic och Manchester United svarade mot Watford för en av säsongens häftigaste halvlekar (den första). Kraven är fortsatt enorma, men spelglädjen och passformen har troligen inte varit bättre än nu.

Minus: Jag har inte koll på hur heta IFK har varit på Amin Affane, men att se den tidigare Lärje-Angeredspelaren slå in frisparkar för AIK smärtar rimligtvis för Blåvitts ledning.