Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Balkander: Frankrike kan sluta prata om VM 1982

Det är över nu. Frankrike kan sluta prata om VM 1982 – och i stället ladda för ännu en final på hemmaplan, den tredje på tre försök.

Frankrike lyckades trots en elektrisk inledning inte skapa mer än tafatta kontringsförsök. Olivier Giroud rörde i princip inte bollen, men blixtrade till. Som när han bestämde sig för att gå upp i nickduell med Jérôme Boateng – och vann. Endast heoriskt hemjobb av Benedikt Höwedes räddade Tyskland från ett baklängesmål den gången. 
Halvleken var annars Tysklands och de tillresta supportrarna blev så exalterade över det att de bjöd på en spontan vulkan i första halvlek. 

Så kom straffen, den tyska kallduschen; första halvlekens sista spark, Antoine Griezmanns femte mål i turneringen. 

Thomas Müller kramade om Bastian Schweinsteiger på vägen ut till pausvilan, men ”Schweini” ville inte bli tröstad och var förbannad. På sig själv, på domslutet. Lika knapp som själva handsen i duellen med Patrice Evra på Antoine Griezmann hörna var, lika onödig kändes hörnan som Jonas Hector valde att ta. Kanske påverkad av ljudnivån och inte medveten om möjligheterna att rensa. Jag vet inte, men Frankrike har visat att de är ett lag som spelar klart halvlekarna. Som i första mot Island, som i andra mot Rumänien och Albanien. Och Jogi Löw gjorde nog rätt som stoppade en uppretad Mario Gomez från ett personligt kvartssamtal med domaren Nicola Rizzoli.

Bastian Schweinsteiger kom till Frankrike med fem raka mästerskapsmedaljer och ingick inte i Jogi Löws ursprungsplan. Att det skulle sluta så här kunde ingen tro. 
Efter en timme slog Jérôme Boateng en crossboll mot Jonas Hector. Sedan var hans EM över, med en sträckt baksida som följd. Enligt lagen om alltings jävlighet slog några minuter senare Joshua Kimmich en felpass utav guds nåde, världsettan Manuel Neuer missbedömde Paul Pogbas lyftning och Bastian Schweinsteiger brydde sig inte om Antoine Griezmann. 

Då går det som det går. Att hans sjätte mål i turneringen tog vägen mellan Neuers ben förstärker bara den bilden. 

Frankrike är inget färdigt lag och uppträdde, möjligen taget av stundens allvar, länge stressat. Som idrottsman kan du aldrig göra mer än ditt bästa, ge allt för ditt lag, för ditt land och för dina lagkamrater. De franska spelarna hade så mycket mer att spela för än en finalplats; i ländernas 28:e möte, det femte i mästerskapssammanhang, i en jakt på första segern sedan VM 1958 – och revansch för förlusten i Sevilla 1982.

På torsdagskvällen var det 21 194 dagar sedan Maxime Bossis missade den avgörande straffen i VM-semifinalen mot Västtyskland i spanska Sevilla. 
21 194 dagar av smärta, 21 194 dagar av repriseringar och längtan efter revansch.
Nästan på dagen 34 år senare kom den. Revanschen. Lättnaden.

Frankrike har stött på Portugal i ett hemmamästerskap tidigare, i en av EM-historiens mäktigaste och mest svängiga matcher. 3-2 i semifinal den gången, 1984. Och på vägen fram till final i VM 2006 stod Cristiano Ronaldo på andra sidan. 
Värdnationen är favorit. Även på söndag.

Plus
Ljudkulissen på Stade Vélodrome var fascinerande. Man hör ju sämre med åren, men jag har såvitt jag kan minnas (man minns ju sämre med) aldrig upplevt något liknande på en fotbollsarena. Tack arkitekten, tack publiken. 
 

Minus
Man lider med Tyskland. Men någon gång, så ...