Men som Lagerbäck skulle ha sagt. ”We haven’nt won anyting yet”.
Och det har han rätt i.
Inställningen att varje match kan vinnas och skall betraktas som en möjlighet är fascinerande.
Även om Sverige i resultat räknat vara nära att ta poäng av Belgien i sista gruppspelsmatchen var tron aldrig där. På riktigt.
Här tvivlar ingen. Hela den isländska sagan innehåller redan så många tecken på att det osannolika kan bli sannolikt (och därefter genomförbart) för att vi någonsin skall ifrågasätta deras förmåga igen.
Det var på lördagen 6 734 dagar sedan Lars Lagerbäck förberedde sig för sin allra första landskamp som ansvarig för ett seniorlandslag, då som assisterande för Sverige ihop med Tommy Söderberg på ett ödsligt hotell i Orlando. Då hette talangerna Yksel Osmanovski, Fredrik Ljungberg och Daniel Andersson och motståndet USA.
Resan har sedan dess innehåller hela registret. Ifrågasättanden, hyllningar, sågningar, förlöjliganden och återvunnen respekt.
Sedan inträdet i Viasats studio har Lagerbäck genom en genuin förmåga att förklara fotbollens innersta väsen och dess grundläggande taktik blivit uppskattad och sedan folkkär.
Folk älskar Lasse Lager. Och jag måste säga att jag aldrig har sett honom så här avslappnad.
Att på en presskonferens blanda in sitt eget sexliv i ett försök att förklara sitt känsloliv är … väldigt olagerbäckskt. Men nu skedde det och jag tolkar det som ett tecken på att de är precis så avspända det säger att de måste vara.
Kvartsfinalen mot Frankrike blir hans 25:e mästerskapsmatch, den fjärde utslagningsmatchen. Seger och Lars Lagerbäck är odödlig.Resultatraden är bitvis imponerande. Sex segrar, tio oavgjorda och åtta förluster. I fyra av sju gruppspel har han lett sina lag utan en enda förlust.
Det är lätt att förstå att Heimir Hallgrimsson skämtsamt kallar honom för geni och att Aron Gunnarsson låter uppriktig när han säger att det är trist att den ena av de två tränarna skall sluta nu.
Lars Lagerbäcks facit mot värdnationer är kort. 0-2 mot Tyskland i VM-åttondelen 2006. Stark kritik efteråt, förmodligen orättvis och för hård. Även om Tyskland i slutändan inte vann guld var motståndet starkt.
På fransk tv redovisas folkets förutsägelse. 88 procent av fransmännen tror på seger, fem procent på oavgjort och sju procent på isländsk seger.
Jag skulle säga att oväntat många varnar för Island.
Utanför Louvren stötte jag på två isländska supportrar, far och son, som blandar realism med förhoppningar – och framtidstro.
Thorir Örn Ivarsson är 16 år och har fått nya mål, han skall också bli landslagsman och spela EM.
Se där ytterligare en konsekvens av den isländska EM-sommaren 2016.
Plus: Att stå inför sitt livs uppdrag helt utan press är få förunnat. Därför: Njut i kväll. Áfram Island. Och tack för att vi fick vara en del av festen.
Minus:Att ha turneringens bästa trupp och inte få ut mer än vad Marc Wilmots fick av Belgien är ... tråkigt för honom. Tack för den här tiden!
