Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Balkander: "Fick Hamrén verkligen ut max av Zlatan?"

Här är det meningen att jag skulle tycka något om Erik Hamréns tid som förbundskapten. Som om jag inte redan gjort det. Han tar paus nu, oklart hur lång, men åk för guds skull inte hem och begrav dig. Så illa var det inte.

Erik Hamrén är Sveriges just nu mest omtyckta person i bemärkelsen ha åsikter om. Vad vi tycker skiljer sig åt. Den enkla vägen nu är att såga, att peka på att Sverige inte lyckades göra ett enda eget mål under tre gruppspelsmatcher i Frankrike. Den åsikten skall vi ha. Och till det finns förklaringar. Delar är Hamréns ansvar, delar spelarnas.

Sverige behövde tre 100-procentiga insatser. Utfallet blev ingen och det är åtminstone två för lite.

Nu rök vartenda lag ur Sveriges kvalgrupp direkt i gruppspelet samtidigt som samtliga motståndare – Italien, Belgien och Irland – gick vidare. Klart att det smärtar, klart det gör ont.

Erik Hamrén talade om stolthet, om kärlek och om respekt. Han lyfte särskilt fram Lasse Richt, Marcus Allbäck och Paul Balsom, han riktade en stor tacksamhet till de som slutar, till Zlatan Ibrahimovic, till Kim Källström och Andreas Isaksson.

Han jämförde också med Norge, med Danmark och Holland och hittade motiv som gör vår svenska prestation tillräckligt stark för att framstå som lyckad.

Min tå klämmer någon annanstans och jag frågade Erik Hamrén om det under denna hans allra sista presskonferens som svensk förbundskapten.

Har vi verkligen fått ut max av den spelare en hel värld fruktat, som en samlad expertis lovordat, som fått Svenska Fotbollförbundet att kränga matchbiljetter i en omfattning de inte gjort annars?

Särskilt som Erik Hamrén var rätt tydlig med att Zlatan Ibrahimovic är vår störste någonsin. Tiden gör åverkan på perspektiven, åt historieskrivning kan de bortgångna inget göra.

Jag vill ha det till protokollet, dels för att jag i grunden delar Hamréns uppfattning om Zlatan Ibrahimovic som vår störste någonsin, dels för att han långt ifrån är den som vunnit mest.

Det fanns en dröm om medalj, men ingen realistisk. Det erkände även Erik Hamrén när frågan kom på tal.

Problemet när vi sätter vår meste målskytt överst på den svenska landslagspallen är att andra nått längre än till en kvartsfinal i ett EM-slutspel.

Om det inte vore för OS-guldet 1948, inget VM-silver 1958. Utan femteplats 1974, ingen EM-semifinal 1992. Det är förebilderna som driver utvecklingen vidare, det står alltid en nästa generation i farstun.

Vi kommer aldrig mer få en Zlatan Ibrahimovic, precis lika lite som en Sven Rydell, Gunnar Gren eller Torbjörn Nilsson.

Tänk er själva: Platsen som kung, landsfader, legendar, reklampelare storstjärna och lagkapten är ledig.

Fem delar sorg, sex delar möjlighet.

Lycka till, ni som är kallade.  

Plus: Mitt landslag i VM-kvalet, lite snabbt hopslängt, är det här: Robin Olsen – Victor Nilsson Lindelöf, Erik Johansson, Pontus Jansson, Martin Olsson – Christoffer Nyman, Albin Ekdal, Oscar Hiljemark, Emil Forsberg – Emir Kujovic, Marcus Berg. Dock: Jag är öppen för förslag.

Minus: Har ingen, inte en endaste, funderat på en övertalningskampanj för att få Andreas Isaksson att fortsätta i landslaget? 34 år är ingen ålder på en målvakt. Inte 38 heller. Ett EM till håller du, ”Isak”!