Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Balkander: Fel att plocka av Sabah i paus

Det är lätt att bli högljudd när kvaliteten saknas, men det är dags att höja tonläget. Dessvärre saknas resurserna att göra något åt det.

Jag funderade många gånger hösten 2014 på varför nye sportchefen Mats Gren valde att inte förlänga kontraktet med dåvarande tränaren Mikael Stahre. Resonemanget sprang ur det faktum att Blåvitt den sommaren och hösten spelade en mycket sevärd och vägvinnande fotboll och att Stahre själv ville fortsätta. Dessutom pekade resultatkurvan uppåt: Sjua 2012, trea 2013 och tvåa 2014. Det kändes logiskt att han skulle få chansen lyfta laget en nivå till.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Förklaringen till att Stahre fick gå var att IFK Göteborg i så fall tidigt hade ”tvingats” erbjuda honom ett längre kontrakt och att IFK ville skapa ett bättre samarbete mellan U-lagen och A-laget och en bättre fysisk nivå.

Någorlunda argument, om de fått bäring.

Utan att ha gjort någon vetenskaplig utredning i ämnet känns Jörgen Lennartssons IFK Göteborg vare sig som ett lag som bättre tar hand om de egna talangerna eller spelar en mer vägvinnande fotboll. 

Inte sedan allsvenskan blev en 16-lagsserie 2008 har Blåvitt släppt in fler mål efter 25 omgångar än 2016. För första gången sedan 2012 missar klubben pallen. 

Truppen tillhör seriens allra dyraste, medelåldern på startelvan mot Kalmar FF var drygt 27 år (och därmed svårsåld) och de både ungtupparna – 21-årige Elias Omarsson och 19-årige Lawson Sabah – offrades när skit skulle bytas mot något bättre i andra halvlek. 

Jag funderade på detta i paus, innan bytena, när tre egna misstag lett till tidig 3-0-ledning för Kalmar FF, hur klokt det egentligen är att plocka av en yngling redan då – och i praktiken göra honom till ansvarig.

Det blev bättre efter paus, men att det var dåligt före var alls inte bara Lawson Sabahs fel.

Om nu tanken är att IFK Göteborg under Lennartssons ledning bättre skall värna de unga egna vore det rimligare att Billy Nordström hade fått ösa på som vänsterback under hösten, att Lawson Sabah tydligare hade matchats in, om tron på just honom som ”coming man” är tillräcklig. 

Flera av de äldre var minst lika skyldiga till katastrofinsatsen i första halvlek. Jag tycker att John Alvbåge borde ha tagit Romarios första skott, det som satte nivån på matchen. Och jag är tveksam till Mattias Bjärsmyrs agerande vid 0-3.

Anfallsspelet var svagt. Under hela första halvlek, både vid ställningen 0-0 och i kommande underlägen, ägnade sig IFK Göteborg åt träigt och försiktigt bollrullande i egen backlinje. De efterföljande projektilerna mot välmarkerade anfallare gjorde ingen glad, knappt ens Peter Swärdh. 

Det löps för lite, möts för sällan – och för lag som IFK Göteborg skall det inte behövas en halvtidspaus, hårtork och två byten för att få igång ett någorlunda anfallsspel.

Blåvitt var självkritiskt efteråt. Några alternativ till det var inte möjliga. Det räcker som sagt inte att inse att det inte fungerar, någon måste se till att det blir bättre. 

Kalmar FF är duktiga, men inget världslag. Däremot är Rasmus Elm en fantastiskt skicklig fotbollsspelare. Det visade han med all önskvärd tydlighet denna söndagseftermiddag.