Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Balkander: "Europa skrattar åt oss"

Ni klagar på kvaliteten och vill ha färre lag. Visst, men då hade Sverige inte varit med. Och kanske lika bra det. Europa skrattar åt oss. En chans kvar att tysta dem, att visa världen att vi hade här att göra.

Jag tänker på Albanien. Som spelat färdigt, men inte vet om de går vidare. Övriga grupper, som Sveriges och Islands, kan spela på resultat, medvetna exakt vad som krävs för att ta plats bland de fyra bästa treorna.

Upplägget ger utrymme för spekulationer om uppgjorda resultat, om spelare som ställs över och lag som inte gör sitt bästa.

Det är inte vad Uefa ville ha när de beslutade att utöka mästerskapet från 16 till 24 lag.

De ville heller knappast ha en diskussion spelkvalitet, om utarmning, om sämsta mästerskapet på länge.

Men det är vad de fick och det är där vi står.

2020 tas nästa steg. Då består EM-slutspelet av 24 lag och ett mästerskap utspritt över hela kontinenten.

Då står vi förmodligen även med en diskussion om supportermissnöje. Tjusningen, som nu i Nice, är uppslutningen, uppladdningen, atmosfären och känslan av gemenskap.

Ett mer utspritt mästerskap är ett mer urvattnat mästerskap är ett tråkigare mästerskap.

Men som diskussionen var om boendet inför mästerskapet: Hotelldöd uppstår endast vid dåliga resultat. Som i Belgien 2000. Nu saknar vi resultat och står därmed snart med en diskussion om hotelldöd. Det gäller även avstånd och nationsgränser. Mindre viktiga när poängen rullar in, sega när resultaten uteblir.

En annan fråga ur det perspektivet är det säkerhetsmässiga. Hur garantera säkerheten under ett mästerskap spritt över 13 länder? Den frågan är i alla fall inte jag karl nog att svara på.

Uefa erkände under måndagen att de missbedömt risken för införsel av exempelvis pyroteknik. Visiteringen är i stycken bristfällig och skapar osäkerhet.

Under måndagen reste vi till Nice. Vi reste med förhoppningar, mindre än tidigare, där drömmar drömts och verkligheten kommit ifatt.

Det är vägs ände, sista korsningen, men Erik Hamréns lag fortfarande sitt öde i egna händer. Makten över härligheten, evigheten och tabellen.

Problemet (jag väljer att kalla det för problem) är att Belgien är i samma läge. Förlust och det är över, vinst och åttondelsfinal hägrar.

Oscar Hiljemark svarade "Zlatan" på frågan vem som avgör.

Frågar ni mig blir det Romelu Lukaku.

Sagt av realisten, inte pessimisten.

Först när man inser sin egen position kan man göra något åt den.

Det bästa med lottningen till Europa League nuförtiden är att man får lära sig namnet på klubbar man inte visste fanns. IFK Göteborg skall alltså kvala mot Llandudno FC från Wales vars hemmaarena Maesdu Park har en publikkapacitet på 1 013 åskådare. Jag har också läst mig till att de vann den nordwalesiska amatörcupen både 1929, 1948 och 1962. Europeiskt cupspel har de dock aldrig ägnat sig åt.

Plus
Det blåste och regnade i Pornichet, tältet där spelare möter media blev ett klumpigt vindfång. Nu åker vi till Nice. Där Zlatan är skiner alltid solen, var det väl han sade? Presskonferens med lagkaptenen i eftermiddag. Ge oss något att tro på, tack.

Minus
Jag ryser fortfarande åt tanken av Belgiens kontringsspel. Fast Sverige är inte Irland, de ytorna har vi inte sett sedan matcherna mot Portugal. Den svunna tiden.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.