Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Balkander: "En insats som ger hopp om VM"

Två minuter i himlen, åtta i andra riktningen, men överlag en insats som ger hopp. Sverige har ett fotbollslandslag att räkna med. VM i Ryssland? Jag håller det inte för uteslutet.

Jag tror aldrig jag har sett någon sjunga den svenska nationalsången med sådan inlevelse som John Guidetti. Jag tror heller aldrig att jag har sett en svensk vänsterback tävlingsdebutera från start som Ludwig Augustinsson, killen från BP som vill bli världens bäste på sin position.

Han tar sannerligen steg åt det hållet. Positionsspelet, blicken, besluten, löpförmågan och vänsterfoten. Kanske främst vänsterfoten, den fot som låg bakom Sveriges och John Guidettis jätteläge redan efter drygt tio minuter, den fot som genom hela matchen skapade lägen åt Janne Anderssons landslag.

Vi skall ha i beaktande att Sverige mötte Frankrike, i Frankrike, med ett lag där bara åtta var startspelare i sommarens EM och en av giganterna heter Johansson i efternamn och nyligen var som vilken Johansson som helst. Det gäller inte längre, även om det inte blev några poäng.

Jag skojade lite med Håkan Mild före matchen om vem som egentligen är Trollhättans främste fotbollsspelare genom tiderna. Mild, som värvade en 16-årig Jakob till IFK Göteborg, föreslog att vi skulle vänta en sisådär 65 landskamper och ett VM-brons innan vi fortsätter den diskussionen.

Från himmel till helvete

Jag köper det och jag köper att det är lätt att färgas av resultatet, där Sverige på tio minuter gick från himmel till helvete, från tre poäng till noll.
Men attityden och arbetsinsatsen kan ingen ta ifrån Jakob Johansson, i tio år en av Sveriges mest underskattade fotbollsspelare.

Det var inte på det vi föll, att mittfältet slutade springa och tappade positionerna, det var på ett par hala målvaktshandskar och ett par tveksamma domslut. Ni som är fullpepprade av reprisbilder är kanske av en annan uppfattning, men jag tycker att frisparken Milorad Mazic blåser på Emil Krafths tackling före 1–1 är felaktig. Målet kom dessutom för tidigt för en fortsatt svensk segerchans.

Så här direkt efter slutsignal och förlorad match känns allt bittert, orättvist, onödigt och värdelöst. Med perspektivet att det här var en match Sverige inte skulle ha en chans i bör vi inte hylla också. Det är lätt att såga Robin Olsen, peka på misstagen vid målen, men jag tycker egentligen lika gärna att vi kan peka på det han gjorde bra. Räddningarna. Att vara målvakt är i alla stycken ett utsatt jobb.

Med beröm godkänt

Det här var ju fjärde testet, första förlusten, efter att ha klarat de tre tidigare med beröm godkänt – och dessutom tagit poäng – var det här något annat.
Den överlägset tuffaste utmaningen, den svåraste uppgiften, men också – i efterhand – ett kvitto på att Sverige är att räkna med.

Sverige skapade i Paris denna kväll tillräckligt med chanser för att besegrar EM-finalisten. Vi borde kanske till och med ha gjort ytterligare tre mål och jag tänker på John Guidetti och Ola Toivonen i första halvlek, på Isaac Kiese Thelin i andra.
För att nå VM krävs det att vi är sämst tvåa när gruppen är färdigspelet.

Den här insatsen får mig att tro att det är möjligt.

• • •

Plus
Sverige är att räkna med. Det tar jag med mig från den här matchen. Även om det blev noll poäng.

Minus
Att så snabbt efter det vackra ledningsmålet släppa in kvitteringen var den här kvällens tuffaste stund.