Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Balkander: "Drömmen går att ta på"

Det är för tidigt att prata miljoner, men hoppet lever och drömmen går att ta på. Och visst innehöll resultatet mycket mer än bara 1-0?

Fotbollens vägar äro outgrundliga, hur taktisk förmåga, mental kraft, stenhårt arbete och taktfast publikstöd kan mala ner en individuellt starkare motståndare. Bara så där. 

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Vi har sett det så många gånger den här sommaren, det senaste året och liksom Lars Lagerbäck var inspirerad av Roy Hodgson är Jörgen Lennartsson stöpt i en liknande form, i Pia Sundhages anda. Tron på laget, på det gemensamma, att ingen prestation är större än den svagaste länken och att alla fotbollsmatcher går att vinna, bara man scoutar motståndaren på rätt sätt och sedan litar på den analysen när taktiken läggs. 

IFK Göteborg gjorde i princip allt rätt den här kvällen.

Målet kan ha varit det vackraste som gjorts på Gamla Ullevi. I alla fall det viktigaste. Inte sedan arenan byggdes 2009 har det spelats klubblagsfotboll på en liknande nivå, mot lag med förmåga att passa bollen till varandra 30 gånger i rad utan att bli stressat.

Det var Mads Albaek som efter en kort diskussion med Emil Salomonsson fick uppdraget att med sin vänsterfot ta frisparken från drygt 20 meter, just framför den klack som sekunder senare exploderade i glädjeeufori över bollbanan. Ibrahim Sehic gick åt rätt håll, men var chanslös. Bollen smet in i målvaktens vänstra kryss och blev crescendot på ett fotbollsdrama som skruvades upp gradvis. 

Först Karabach chocköppning och totala bollinnehav, sedan Blåvitts känsla av att ha hamnat rätt i position, just så balanserat Jörgen Lennartsson talade om att han ville se sitt lag; samlat, men inte för lågt och redo för kontringar. 

På tårna. 

Just så (på tårna) som Mikael Boman agerade när Karabachs vänsterback Ansi Agolli tappade balansen och IFK-anfallaren högg, stal bollen och sökte en djupledsgående Tobias Hysén. ”Tobbe” drogs ned av Badavi Hüseynov och öppnade för Albaeks fantastiska frispark. 

Ett lagarbete även det. 

IFK Göteborg tillåts väldigt sällan spela som mot Karabach i allsvenskan. Precis lika lite som de fick spela på kontring i allsvenskan under 90-talet, då Champions League-gruppspel var ständigt aktuellt.

Då kunde Blåvitt ena veckan få slita mot Västra Frölunda på Ruddalen för att nästa spela jämnt mot Manchester United. 

Där är laget inte än, men vi såg ett embryo, denna vackra sensommarkväll. 
Många var bra och när den nye vänsterbacken är så skicklig som Scott Jamieson var nu skall Mats Gren och hans värvningsteam hyllas. Ett fynd? Yes.

Förutom målet gjorde Albaek mycket rätt, liksom Alvbåge, liksom Boman, liksom Ankersen, liksom Bjärsmyr.

Europa League är längre ingen omöjlighet. Hållen nolla i Azerbajdzjan och saken är biff. 
Det är dock en helt annan historia.

Plus
Jag har inte sett IFK Göteborg spela så här koncentrerat på hela säsongen. Jag efterlyste en perfekt insats i gårdagens tidning. Och visst var det vad vi fick?

Minus
Ett mål är ingenting. Det här är bara halvlek. Det är viktigt att betona, för att inte säga avgörande.