Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Balkander: Det skrämmer mest med Belgien

Kevin de Bruyne besitter en slags ren fotbollskraft. Inga konstigheter, hårt jobb, bra positionsspel och kliniska avslut i kritiska lägen. Som vid 2-1 mot Schweiz. Det skrämmer mest med Belgien.

Defensivt släpper Belgien stora ytor på sin vänsterkant, bakom Eden Hazard, där vänsterbacken Jan Vertonghen dessutom ofta hamnar väl centralt. Översatt till mötet med Sverige 22 juni talar detta för Jimmy Durmaz, Sebastian Larsson eller Mikael Lustig. Väggspela er fram till snett-inåt-bakåt-lägen i straffområdet. Locka upp dem – och hugg!

Just så gick för övrigt Schweiz ledningsmål till och vore jag Marc Wilmots och förbundskapten i Belgien skulle jag, om inte vara orolig så åtminstone tydligt poängtera detta för Hazard och Vertonghen i efteranalysen.

Skall Belgien vinna EM måste defensiven stärkas. Det debatteras flitigast hos de röda jävlarna med bara veckor kvar till turneringen. Laget blir emellanåt väldigt långt och sårbart för omställningar. Vem är Sveriges motsvarighet till Xheradan Shaqiri, som via stor rörlighet och snabba fötter blottade brister i Belgien? Orkar Kim Källström ta den rollen med?

De tre offensiva mittfältskrafterna – Martens, de Bruyne och Hazard – är svårmarkerade eftersom de hela tiden byter position med varandra och därmed tvingar motståndaren att kombinera zonmarkering med följsam närmarkering. 

Vid 1-1 kom Dries Martens brett ute till höger och svepte ett inlägg bakom Schweiz backlinje mot Romelu Lukakus vänsterfot vid bortre stolpen. Skolbok, men rätt långt från tävlingskoncentration från hemmalagets mittback Philippe Senderos, numer lagkompis med Kim Källström i Grasshoppers.  

Axel Witsel är Belgiens svar på Tysklands Philip Lahm och Österrikes David Alaba. Spelfördelare från ytterbacksposition. Central mittfältare ibland, ytterback ibland. Mot Schweiz testade Witsel båda rollerna och jag tror ärligt talat inte att vi får se honom som högerback mot Sverige.

Kevin de Bruyne tar hörnorna från båda håll. Mot Schweiz av blandad kvalitet. Lite för låga ibland, lite får långa andra gånger. Sverige bör dock hålla koll på belgarnas fasta situationer, med huvudstarka spelare som Marouane Fellaini, Thomas Vermaelen och Jan Vertonghen. 

Belgien är inget glimrande lag, inget fulländat lag, men fysiskt och tekniskt kapabelt att nå minst semifinal i EM – och just nu i färd med att tänka mindre på Vincent Kompany och mer på hur de faktiskt skall kunna uppfylla det uttalade favoritskapet. 

Jag uppskattar att Sveriges tre veteraner, Andreas Isaksson, Kim Källström och Zlatan Ibrahimovic, redan före EM uttalat att de lägger av i landslaget. Det skapar extra kraft och prestationsförmåga under själva turneringen. 

• • •

Plus: Vi talar om ungdomsdomarnas arbetssituation. Många funderar på att sluta. Glåpord från ledare och föräldrar ökar. Snyggt att, som vid Skepplanda cup under lördagen, höra arrangören i högtalarsystemet betona betydelsen av ömsesidig respekt, i syfte att hjälpa domarna i sin utbildning.

Minus: Belgien har dyrare spelare än Sverige, men därmed inte nödvändigtvis bättre i enskild match. Jag räds mötet i Nice, men ser också möjligheter.