Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Balkander: "Det roliga är över för Wales"

Frankrike eller Tyskland blir något helt annat, men Portugal är klart för final, efter turneringens första seger, efter blixtrande punktinsatser och en storstjärna som tog ansvar.

Matchen målades upp som ett möte mellan de båda Real Madrid-stjärnorna Cristiano Ronaldo (Portugal) och Gareth Bale (Wales). Och vilken kamp det stundtals blev. Hur Bale smög ned från sin forwardsroll, drog på sig markering av Ronaldo – och sprintade ifrån honom i kontringsattack. 
Det här var uppenbarligen en match som betydde allt för båda stjärnorna och kanske allra mest för Ronaldo, som med gester inledningsvis tog över den roll han brukar dela med Pepe (skadad nu); att påverka domslut. 
Han har i landslaget under detta mästerskap även visat en annan sida, den lite mer nedtonade ledarens sida. Det bar frukt nu. 
Wales är precis som Island ett begränsat fotbollslag. De individuella färdigheterna är inte på Portugals nivå och blir tydligt när mittfältsdirigenten Aaron Ramsey saknas. 
På nytt tog Renato Sanches för sig mest av de portugisiska mittfältarna, men hittade i en statisk första halvlek inte det samspel med Nani och Ronaldo som krävs för att komma till skott. 
Jag har hyllat det franska huvudspelet, hur Antoine Griezmann, Paul Pogba och Olivier Giroud har varit kungar och dominerat i det offensiva luftrummet. 
Tips till Wales nästa gång ni möter Portugal: Börja med att kolla var ni har Ronaldo. Vilken tajming i löpningen, vilken spänst i upphoppet och vilken precision i nicken. 
Målet direkt efter paus paralyserade och tryckte tillbaka Wales ytterligare, samtidigt som Ronaldo kände vinden i ryggen. Skottpassningen till Nani vid 2-0 bara minuter senare var följden av tappad koncentration, men också en skymd målvakt. Enligt vissa regelböcker borde Renato Sanches därför ha blåsts av för offside. 
Jonas Eriksson varnade Joel Allen i matchupptakten. Helt korrekt. Nedsparkning av motståndare (Nani) efter bolltapp och i kontringsläge är regelvidrigt. Där satte svensken nivån på matchen, som trots det blev rätt rörig efter paus. 
Eriksson har varit detta mästerskaps bäste svensk. På planen. Det är semifinalplatsen ett tecken på. I högtalarna och tv-reklamen har Zara Larsson dominerat, medan Lars Lagerbäck efter insatserna med Island snart lär få ”lyssna” på erbjudanden från spännande klubbar och ligor. 
Jag är dock inte alls säker på hur han kommer svara. 
Wales, som tidigare aldrig nått längre än en kvartsfinal i Sverige-VM 1958, har blivit tummarnas landslag. Bortslagen passning följs alltid av en tumme upp; för initiativet, för tanken, för att du alltid måste fortsätta våga. 
Jag minns att det var likadant på Henrik Larsson och Marcus Allbäcks tid. Nu har Gareth Bale tumme med hela fotbolls-Europa.
Som föredöme, pådrivare och förgrundsfigur. 
Att det var just Bale som var närmast att reducera i en någorlunda slutforcering kändes helt logiskt. 
Nu är det roliga över.
Titeln ”Bäst på de brittiska öarna” är ett kraftigt plåster på såren.

Plus
Cristiano Ronaldo. Vi måste ge honom det. 
Minus
Luften gick ur Wales, lite som med Island. Ändå en bra slutkvart. Vi måste ge dem det.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.