Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Foto: Bildbyrån/GP

Balkander: Det kunde ha varit värre

Seger, men den satt långt inne. Just nu uppträder IFK Göteborg inte som ett lag med ambition att nå Europa och tillhöra toppen av allsvenskan.

Om vi börjar med det positiva. IFK Göteborg gjorde mål på hörna. Det hör inte till vanligheterna. Martin Smedberg-Dalences hörna från vänster nådde Thomas Rogne som ovetandes (?) klackade in 3-0 i första halvlek. Det visade sig bli segermål i en match som frös till is av andra skäl än rent temperaturmässiga.

IFK Göteborg, som endast saknade en given startspelare (Mads Albaek) i en tänkt allsvensk premiärelva, hade mot division 1-laget Ljungskile allt som oftast problem att spela sig ur förstapress på egen planhalva. Den delen påminde om insatsen i årets första match, den mot mot Sarpsborg. Att sätta hög press på Blåvitt 2017 är en framgångsfaktor.

IFK:s stora problem som jag ser det är det centrala mittfältet. Nu fick Lawson Sabah i Abdul Razak och Mads Albaeks frånvaro chansen ihop med Sebastian Eriksson.

Jörgen Lennartsson svar på Sabahs insats var att i andra halvlek byta plats på honom och högermittfältaren Martin Smedberg-Dalence. Det resulterade i två baklängesmål direkt …

Tyvärr är Sabah för ojämn. Nu spelade han visserligen fram Sören Rieks till matchens första mål, men blir lite för yvig i sina aktioner och försvinner långa stunder bort ur spelet. Inställningen är det dock inget fel på. I Lawson Sabah får du alltid en hundraprocentig kämpainsats. Däremot är jag tveksam till att han klarar av att bära IFK:s mittfält mot bättre motstånd än Ljungskile. Samma sak med Sebastian Eriksson, som kräver en bättre bollspelare som partner för att komma till sin rätt. Nu blev det lite får många felbeslut och missriktade passningar för att prestationen skall ge Jörgen Lennartsson de svar han hade velat ha.

I fjol var Lennartsson inne på att Tobias Hysén och Elias Omarsson – båda med djupledsgående förmågor – inte skapar något bra anfallspar. Det blev tydligt även mot Ljungskile, där ”Tobbe” hade svårt att förstå hur Omarsson löpte. Om jag skall vara helt ärlig undrade jag samma sak. Det är inget fel på mängden löpningar från islänningen, däremot ibland riktningen.

Jag försvarade Thomas Rogne efter matchen mot Bröndby, som innehöll flera grova försvarsmisstag och jag överväger att göra samma sak nu, trots tveksamma ingripande vid både baklängesmålen. Jag ser det som en formsvacka, men misstänker att Lennartssons tålamod börjar tryta. Bakom känner David Boo Wiklander och Benjamin Zalo vittring.

Det kunde ha varit värre. I fjol inledde IFK Göteborg cupspelet här på Bravida Arena med 1-1 mot Degerfors och följde upp med 1-1 borta mot Frej.

Och eftersom prestationen inte räknas in i tabeller står Blåvitt på tre poäng.

Samma sak med huvudvärken.

Den blir i alla fall inte jag av med.

Plus: Det finns fortfarande tid. Men Mats Gren bör snart göra klart med minst en klasspelare, antingen centralt eller på en ytter.

Minus: Det finns ännu inget kapital. Mats Gren har avbrutit ett par förhandlingar med spelare han velat ha, men inte har råd med.