Avsked är alltid början på något nytt. Efter en rätt kass allsvensk fotbollssäsong och en meteorologiskkäftsmäll valde blott 1437 (den officiella siffran) trots gratis inträde att ta sig till Bravida Arena för att följa BK Häcken-Falkenbergs FF på söndagseftermiddagen.
Jag förstår er som stannade hemma. Jag hade fattat ett liknande beslut om jag inte var här i tjänsten.
Efteråt finns inget att ångra. Sällan flockas rubriker och historiska skeende runt en match som denna allsvenska epilog.
Inte nog att vi skulle ta farväl av allsvenskans trognaste tränare (Peter Gerhardsson, åtta säsonger), allsvenskans främste målskytt av nu aktiva (René Makondele) och en av de största snidarna (Martin Ericsson), vi var enligt mina beräkningar på väg mot årets lägsta publiksiffra eftersom inget tydde på att vi var fler än 1412 på plats.
Dock visade Got Events incheckningssiffra på drygt 1300 och så lades fotografer och reportrar till – och så vips var vi 1437, vilket är tre fler än Häckens lägsta siffra 2016.
Skit samma. Det var inte det vi skulle avhandla.
Förhandsdramatiken handlade om John Owoeris dagsform, om anfallaren som tidigt var långt ifrån ordinarie, skulle lägga beslag på skytteligatiteln, Häckens tredje efter Mathias Ranégie 2011 och Waris Majeed 2012.
Efter två snabba Häckenmål var matchen avgjord, Falkenberg ett slaget lag och Owoeri om omöjligt ännu mera målsugen. Alla passningar gick mot nigerianen, alla gester från Owoeri handlade om ”spela mig, jag är fri”.
Detta uppfattade Nasiru Mohammed, som passade fram till tre av 2016 års allsvenska skyttekungs fyra mål.
Ingen har gjort fler under säsongen. Och till slut skrapade årets allsvenska skyttekung ihop 17 mål. Endast en gång sedan 16-lagsserien infördes 2008 har antalet mål för den bäste varit lägre.
Känslan var att han lika gärna kunde ha gjort 17 till – bara mot Falkenberg. Maken till svag motståndare och mentalt nedgånget lag får man leta efter.
Falkenbergs tidigare bottenrekord var 0-5 och 1-6. Det slogs i eftermiddagskylan med två mål. Deras resa fortsätter nu i superettan. Jag är rädd – vis av historien – att färden kan ta ände med förskräckelse (division 1 södra direkt).
2011 besegrade Häcken Mjällby med 6-0, året efter IFK Norrköping med samma siffror. Att Martin Ericsson, René Makondele och Peter Gerhardsson fick ta farväl av nya Rambergsvallen med tidernas största seger kan betraktas som ett tecken; en utstakad riktning.
Plus
Den nye tränaren (Mikael Stahre?) kommer inte till ett dukat bord, men till en åldersbalans och ett skede i BK Häckens utveckling där pilarna pekar uppåt, där möjlighet till ett nästa steg finns. Mot Falkenberg gjorde Alexander Farnerud fyra poäng. Han blir en viktig kugga i 2017 års lagbygge. Liksom John Owoeri, som sannolikt kommer bättre tränad till kommande säsongsstart än den senaste.
Minus
Fotboll skall spelas och serier avgöras i annat klimat än det svenska denna söndag. Överens?
