Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Balkander: "Alla lider vi med Roy"

Jag lider med Roy. Alla lider vi med Roy. Det här var inget värdigt avsked, men kom ihåg: Det går ingen nöd på fotbollstränare med förflutet som förbundskapten för engelska FA och det är trots allt bara fotboll. Snart kommer nya matcher och saken är glömd.

Låt gå för att England just nu står utan både premiärminister och landslagstränare, nationens två viktigaste positioner. 

Intressantare att fundera på varför det gick som det gick. I den analysen skall vi minnas att vi talar om en nation som inte vunnit något av värde på 50 år. Det är lång tid, även i fotbollens moderland, i Premier League-miljardernas högborg. Därför är en åttondelsfinal i ett EM kanske ingen katastrof? 

Tillbaka i Annecy efter sex timmars bilfärd från Nice. Och vi försöker förstå. Vilka ord finns kvar? Vilka adjektiv skall välja nu? Mitt förslag är att njuta. Och sedan minnas. Morgenbladets utsände vill åka hem. Till Island. Till festen. Till de gemensamma upplevelserna. Jag försöker ”trösta” och förklara att alla där hemma vill åt andra hållet.

Det är nu det sker. 

Island har ingen Gunnar Gren, Agne Simonsson eller Ralf Edström. De har Hannes Halldorsson, Gylfi Sigurdsson och Kari Arnason. De framtida hjältarna, sagornas förgrundsfigurer. De vi sedan kommer tala om. 

Jag försöker dra mig till minnes när en svensk senast vann en knockout-match i ett stort mästerskap och googlar mig fram till Sven Göran Eriksson. 1-0 mot Ecuador i VM 2006 följdes dock av sedvanlig engelsk strafförlust mot Portugal. 
Senast ett svenskt lag vann en slutspelsmatch i ett mästerskap var 10 juli 1994. I DEN kvartsfinalen. Bronsmatchen mot Bulgarien räknar jag bort. Det är, som ni märker, i alla fall inget som händer varje dag. 

Så satt vi där igen, vid samma podie, i samma presskonferenslokal som fem dagar tidigare. En stor fotbollspersonlighet hade just berättat att han lämnar. Förra gången var det Zlatan Ibrahimovic och nu Roy Hodgson. 
Jag tror banne mig att de satt på samma stol. Men innebörden var den samma. Allt har sin tid. Roy gjorde vad han kunde, men fick inte ihop det, Zlatan talade om ansvar men var aldrig riktigt där. 

För övrigt är det en del U21 (Håkan Ericsons lag, ni vet) över Island. Redan genom att ta sig till mästerskapet var segern vunnen, resten bonus. I Tjeckien i fjol togs sedan hinder efter hinder. Precis som med Island nu. Mestadels taktiska triumfer ofta efter mirakulösa vändningar. Där England fick åka hem. 
Ni minns hur det slutade, va? 

Svenska fotbollförbundet vill förtydliga att Håkan Ericson visst hade kunskap om Zlatan Ibrahimovic planer på att sluta. Dock ingen bekräftelse. Ingen visste. Låt gå för det, men det jag däremot inte kan sluta tänka på att är att inte generalsekreteraren kände till Zlatans planer på en exit-video. 

Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men att kommersialisera på ett nederlag, med personlig vinning som konsekvens är i alla fall emot mina principer. Att ens tänka tanken på att förlora innan förlusten inträffat, när man byggt en hel karriär på att kalla sig vinnare känns … inte schysst.