Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Foto: Bildbyrån

Balkander: "Äntligen är hösten här - kolla själva"

Vad sägs om en genomgång av vad som gick fel under våren? Skojade bara. Däremot upptäckte jag under lördagsförmiddagen ett statistiskt halmstrå för Göteborgslagen att hålla fast vid, ni vet sådana där som egentligen saknar betydelse, men lyfts fram om de bekräftar en tes. Så … IFK Göteborg och BK Häcken är bättre om hösten.

Hörde jag en suck? En förhoppningens bubbla som sprack, en skribents misslyckade försök att ingjuta mod bland två mittenlags beprövade supportrar?

Jag förstår er.

Om man dessutom lägger till att IFK Göteborg sedan Jörgen Lennartsson tillträdde hittills alltid varit bättre på vårsäsongen inser vi ånyo att allt går att bevisa med statistik.

Välj teori och hitta siffror som stöder den.

Fakta i fallet är i alla fall att sedan allsvenskan 2008 övergick till att spelas med 16 lag har både IFK Göteborg och BK Häcken tagit fler poäng under höstsäsongen.

Blåvitt snittar på 1,71 poäng per match, att jämföra med 1,68 under vårsäsongen. För Häcken är siffrorna 1,58 på hösten och 1,4 på våren.

Löper vi linan ut och bygger en slutpoäng på detta statistiska material landar IFK Göteborg på 46 poäng och Häcken på … 46 poäng.

Det räckte 2016 till en sjätteplats.

Vi kan väl för skojs skull återvända till denna förutsägelse när vi sitter med facit 5 november.

Innan vi avslutar resonemanget om vår/höst kan alla anhängare av Blåvitt drömma om 2014 då laget snittade på drygt två poäng per match den senare delen av säsongen. Häcken gjorde sin bästa höst 2012 med ett snitt på 2,06 poäng per match de sista 18 omgångarna.

Allt detta säger förmodligen väldigt lite om hur det kommer sluta, men ger en fingervisning om rimliga förväntningar när sommaren passerats och höstmörkret lagt sig.

Personligen hoppas jag på några saker. Att Mats Gren får ordning på IFK Göteborgs truppbygge samt omedelbart hittar en rimlig vänsterbackslösning och en kvalitativ ersättare till flyktande Mads Albaek och Abdul Razak. Jag har inget emot Billy Nordström, men delar Grens bild av Billy i sådana flyttas upp för att spela, inte som utpekad tvåa bakom Sebastian Eriksson. Det skulle i sammanhanget i så fall åter göra Sebastian Eriksson till mittfältare.

Vad som är rätt eller fel där styrs av vilken spelartyp som kommer in efter för Albaek.

Jag ser också gärna att Blåvitt utnyttjar möjligheten att lyfta upp en fjärde forward, gärna en yngling, som ges tid att träna med A-truppen och därmed skaffa erfarenhet inför kommande säsonger, som nyligen Gustav Engvall och tidigare även Sam Larsson och David Moberg Karlsson.

Häcken måste bestämma sig och hitta rätt roller och balans med Alexander Farnerud, Daleho Irandust och Paulinho på planen samtidigt. En lösning, nu när Alexander Faltsetas är tillbaka, är att bänka talangen. För balansens skull. Även om det smärtar. Det skulle ge Abubakari, Friberg, Mohammed, Faltsetas, Paulinho, Farnerud och Kamara/Egbuchulam på planen samtidigt.

 

Plus: Stadsparksvallen. Sol. Semester. Söndag. Juli. Svensk fotboll när den (kanske) är som allra bäst.

Minus: Värvningen och omhändertagandet av Abdul Razak måste hur man än vänder och vrider på det betraktas som ett hyggligt stort misslyckande.