Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
1/5

"Affe" leder laget bakom laget: "Ett fantastiskt team"

Sedan Alf Westerberg klev in som huvudtränare har IFK Göteborg tagit tio poäng på fem matcher, lyft ur krisen och hittat en stabilitet som har saknats tidigare under säsongen. – Det har varit ett fantastiskt teamarbete, vi har hittat en energi och en delaktighet i gruppen som känns väldigt bra, säger tränaren inför derbyt mot BK Häcken.

Efter en fiaskoartad säsong valde IFK Göteborg i juli att sparka Jörgen Lennartsson och assisterande tränaren Magnus Edlund. In som huvudansvarig kom i stället Alf Westerberg, som tidigare har varit assisterande tränare i klubben. Och med 56-åringen vid rodret har Blåvitt fått ordentlig ordning på poängskörden. Tre segrar, en oavgjord, en förlust och ett ordentligt kliv uppåt i tabellen är facit sedan förändringen. 

– Det är klart att det är skönt med en bra start. Och i de här senaste vinsterna mot AIK och Elfsborg har laget plockat fram en styrka som är väldigt härlig att se. Samtidigt definieras vår insats i de här matcherna egentligen inte förrän efter 30 omgångar, då ser vi värdet av det vi har gjort nu, säger Westerberg när GP slår sig ner med tränaren i solskenet vid en av Kamratgårdens träningsplaner. 

Utbildade sig till journalist 

Från att ha huserat i en roll i skymundan står skåningen från söderslätt helt plötsligt i rampljuset som huvudtränare i en av Sveriges största klubbar. En position han har landat i efter fyra och ett halvt år i andra roller i IFK Göteborg och innan dess uppdrag i klubbar som Trelleborgs FF, Kalmar FF och Malmö FF.

– Ända sedan skolåldern har jag nog haft fallenhet för att leda. Och även fotbollsbiten, som jag har haft ett rent och skärt intresse för så länge jag kan minnas, gjorde att jag ganska tidigt var inne på yrket som fotbollstränare. Det tillsammans med att jag var väldigt begränsad som spelare gjorde väl att jag kom igång tidigt som tränare. Jag var knappt 20 år när jag hoppade på mitt första tränaruppdrag, i IFK Trelleborgs juniorlag. 

Var det givet att det var just fotboll och ingen annan idrott du ville satsa på?
– Njae. Jag höll på med lite av varje, så som man gjorde mycket mer förr. Jag var, och är fortfarande, en stor handbollsälskare. Vi var ett kompisgäng i Trelleborg som kombinerade båda sporterna, vi joggade från fotbollsträningen på Vångavallen vidare till Söderslättshallen för att träna handboll. 

Idrotten har med andra ord alltid haft en plats nära Westerbergs hjärta. Men yrkeslivet kunde mycket väl ha tagit en annan väg. Som ung studerade "Affe" journalistik vid Skurups folkhögskola, ett yrke han kom att ägna flera år av sitt liv åt. Efter att ha arbetat på ett par olika tidningar i Skåne, bland annat Skånska Dagbladet i Malmö, erbjöds han ett åtta månaders långt vikariat på Barometern i Kalmar. 

– Jag minns att jag tyckte Kalmar var så jäkla långt norrut. Men jag tänkte att "åtta månader ska jag nog stå ut där". De hade ju åtminstone ett par bra fotbollslag, då var både Kalmar FF och Kalmar AIK helt okej. 

Det slutade med att han och sambon Annika blev kvar på den småländska östkusten i 15 år. Och "Affe" hann med flera olika roller på tidningens redaktion.  

– Jag började med att jobba med sport när jag var i Skåne, men i Kalmar var jag reporter på samhällsredaktionen, bilagechef, nyhetschef och personalchef. 

Du som har varit i branschen, hur ser du på media i dag?
– Det har ju förändrats i många avseenden. Hastigheten är väldigt hög och det söks klick och byggs mycket varumärken, om man ska generalisera. Sedan tycker jag dock att svensk fotbollsjournalistik och även övrig journalistik i allmänhet åtminstone har skaplig koll på etik och seriositet. 

Tror du att din yrkeserfarenhet kan vara en fördel att ha med sig som elittränare i en storklubb?
– Det kan vara bra eftersom man har förståelse för rollerna, för hur ni jobbar. Annars tror jag väl inte att det har någon större betydelse, det är ändå 20 år sedan jag var verksam, även om jag var inne och fuskade lite grann med lite tv-kommenterande och sådant för ett tiotal år sedan, haha. 

"Något kittlar med att stå längst fram" 

1998 gick flyttlasset tillbaka till Skåne och Trelleborg. Även om han under sin tid som journalist i Småland hade kombinerat den rollen med tränaryrket var det från och med då som han bestämde sig på riktigt: Fotbollstränare var det han ville satsa på. 

– Jag arbetade som huvudtränare i Kalmar FF i två år, men var faktiskt inte anställd på heltid, så parallellt var jag personaladministratör på tidningen. Det var en period på tio år då jag dubblerade som tränare i olika klubbar, samtidigt som jag var på tidningen. Det var otroligt krävande. Så det fick bli antingen eller. När jag fick uppdraget som tränare för Trelleborgs tipselitlag så bestämde jag mig för att satsa på tränaryrket fullt ut. 

Han fortsätter: 
– Sedan dess har det varit fotbollen som har gällt, undantaget ett skede när jag slutade i Trelleborg första gången. Då var jag lite sugen på att kombinera de här två yrkeskunskaperna. Då tänkte jag att det skulle vara kul att jobba lite mer med redaktörskap, men så fick jag jobb i Malmö FF och så blev det inte så mycket mer av det... 

Du har lång erfarenhet av tränaryrket, hur trivs du med rollen som chefstränare?
– Det finns väl alltid någonting som kittlar med att stå längst fram, så är det, men jag kan inte kategoriskt säga att jag gillar det mer än något annan roll inom yrket. Jag har trivts väldigt bra i de andra rollerna också. Jag har inte gått och sökt efter den här situationen. Men när det sedan blev som det blev så kan jag väl känna att det, även om det naturligtvis var känslomässigt kluvet, är okej. 

Han fortsätter: 
– Jag kan inte säga att det var självklart att hoppa på uppdraget. Det var så otroligt snabba puckar och allt hände mitt under brinnande seriespel, och jag var i princip tvungen att bestämma mig över en natt. 

"Jag har för mycket temperament" 

Om det blir någon fortsättning i rollen efter säsongen vet han dock inte. 

– Det som är nu passar mig ganska bra, "att nu ska vi köra, nu ska vi ta det här i mål under de här förutsättningarna och göra det absolut bästa av situationen fram till november", det är gripbart. Vad som händer sedan får vi se. Det har varit så jäkla intensivt sedan jag tog över så jag har ännu inte riktigt fått något perspektiv på det här. Det jag kan säga är att det inte finns någon dramatik i situationen. Jag kommer jobba i IFK Göteborg 2018 och det kommer jag säkert göra i en bra och intressant roll. 

Hur är du som ledare, tycker du själv?

– Det är svårt att säga, men jag tycker åtminstone att jag försöker vara lyhörd och ta tillvara på alla kunskaper som finns, både på tränar- och spelarsidan. Det här är i allra högsta grad ett teamjobb, så det handlar mycket om att leda sitt team. Sedan kan jag väl vara både eftertänksam och analytisk, men jag har lite för mycket temperament bakom den här sävliga fasaden för att det ska vara hälsosamt...

"Affe" lutar sig tillbaka, här och nu finns det inget att vara ilsken över. Han blickar ut över Kamratgårdens hybridgräsplan. Torbjörn Nilsson, som sedan Lennartssons och Edlunds avsked har kommit in och axlat rollen som assisterande tränare, nöter extra med lagkapten Sebastian Eriksson. Målvaktstränare Sven Andersson står i mittcirkeln och samtalar med några av försvarsspelarna. Den gemensamma träningen är avslutad – men teamet sliter på. Och just den kollektiva styrkan menar Westerberg har stor del i att Blåvitt den senaste tiden har fått skutan på rätt köl igen. 

Hyllar legendaren: "Har gett oss mycket" 

– Det är egentligen inte så mycket som har förändrats. Inte i ledarskapet heller, om du frågar mig. Men någonstans är väl ett tränarbyte en väckarklocka på något sätt. Det kan ta på olika vis i en spelargrupp, men i det här fallet har det väl tagit oss samman på något sätt och gjort att vi har fått upp energinivån ordentligt. 

– Alla lägger ner väldigt mycket i det här, människor som är dedikerade och som har så mycket erfarenhet. Inte minst att Torbjörn har kommit in har gett oss mycket. Med all den kunskap han besitter samtidigt som han ändå har ett ödmjukt förhållningssätt, det tror jag öppnar ögonen på spelarna. Det har blivit ett nytt infall och det är väldigt, väldigt bra för gruppen. Sedan har vi Sven, som främst är målvaktstränare, men som drar ett mycket tyngre lass än vad folk utifrån kan förstå. Jag skulle egentligen kunna gå igenom allihop, men om man ska summera det så har vi väldigt mycket klokskap och engagemang här. 

De blåvita spelarlegendarerna Thomas Olsson och Hjalmar Jonsson är två andra som har fått ett ökat ansvarsområde sedan tränarrockaden. Duon som i huvudsak är ansvarig för klubbens U19-trupp är numera också involverad i verksamheten kring seniorlaget. 

– De är respekterade och bidrar med mycket. Jag sitter inte på all kunskap, snarare tvärtom, och jag tycker det är otroligt viktigt att den breda kunskapen inom gruppen används. Det är det vi vill få fram. Och när det gäller Thomas och Hjalmar så gillar jag överlag att man bygger ut och skapar den här stora teamkänslan. Att man involverar ungdomsverksamheten mer. 

Han fortsätter: 

– Vi pratar mycket om svårigheterna för akademispelare att slå sig in, jag tror att det här med att man har tränare som samverkar på det här sättet i både akademin och a-laget är jättebra. Det är bra ur alla synvinklar, då blir klivet upp till a-laget, som får många unga spelare kan kännas stort, lite avdramatiserat också. 

"Har jävligt lätt för att oroa mig" 

Men trots att det sedan förändringarna på ledarsidan har varit ett mer poängstarkt Göteborg vill "Affe" inte slå sig för bröstet. 

– Jag har jävligt lätt för att oroa mig, även i vanliga livet, men inte minst fotbollsmässigt. Jag vet att allt kan hända och att det kan svänga fort.   

Och även om formkurvan är fin och en Europaplats helt plötsligt finns inom räckhåll för Blåvitt är Westerberg försiktig när det gäller snacket om tabellplaceringar. 

– Vi är så tråkiga och osexiga att vi bara funderar på en uppgift den här veckan, och det är hur vi ska besegra BK Häcken. Och just nu är jag mest glad över att vi har skaffat oss ett hälsosamt avstånd till flera av lagen som ligger bakom oss. Men jag kan väl säga som så här, ska vi kunna nå en Europaplats kommer det krävas att vi tar en jävla massa poäng i höst, det är jag helt övertygad om. Samtidigt satsar vi för att ta oss så högt upp som möjligt och med positionen vi har skaffat oss nu är ingenting omöjligt.