Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

1/3

Åke Lindegarth död – blev 88 år: ”Gick alltid i täten”

Göteborgske idrotts- och evenemangsprofilen Åke Lindegarth har avlidit vid en ålder av 88 år. Han sörjs närmast av hustrun Marianne, barnen Marie, Lena och Mats, barnbarn och barnbarnsbarn.
– Djupt sorgligt. Åke gick alltid i täten, säger tidigare arbetskamraten och Ullevichefen Björn-Åke Carlén.

Bland Åke Lindegarths många uppdrag märks det som sekreterare i Gais, rollen som Ullevichef, evenemangschef i Göteborg, grundare av Idrottsmuséet och en av personerna bakom Göteborgsvarvet.

Han hade stor del i att EM i fotboll 1992 och VM i friidrott 1995 hamnade i Göteborg, var med och startade Föreningen Svensk Elitfotboll, såg till att Gais gick tillbaka till grönsvart matchdräkt och var initiativtagare till klubbens första supporterförening Makrillarna.

Åke Lindegarth kan även tillskrivas Göteborgs goda ställning som evenemangsstad under början av 80-talet, medverkade till att Rolling Stones och Bruce Springsteen spelade på Ullevi – och att musikgalorna levde vidare på Eriksberg.

I slutet av 1970-talet var han generalsekreterare när Sveriges ansökte om vinter-OS med Göteborg som huvudort 1984.

Åke Lindegarth somnade efter en tids sjukdom in natten mot måndag 88 år gammal.

– Han hann glädje sig åt Arsenals seger på söndagen, säger svärsonen Ulf Carlsson, tidigare mångårig kanslichef på Göteborgs fotbollförbund.

Starkt förknippad med Gais

Ulf Carlsson är gift med Åkes dotter Marie och lärde känna Åke Lindegarths unika ledaregenskaper.

– Det som är så tråkigt är att alla de stora ledarna går bort. De är svåra att ersätta, säger Ulf Carlsson och syftar i nutid även på Gunnar Larsson och Agne Simonsson.

Åke Lindegarth är starkt förknippad med Gais och var under 1960- och 70-talen sekreterare och som sådan ansvarig för klubbens värvningar, bland annat landslagsspelarna Hasse Johansson, Janne Olsson, Sten Pålsson och Kurt Axelsson. De tre sistnämnde var med i den svenska VM-truppen 1970. Janne Olsson är den ende gaisare som har fått Guldbollen.

– Åke var bästa kompis med Orvar Bergmark och det sägs lite på skämt att han var med och tog ut landslaget på tiden, säger svärsonen Ulf Carlsson.

”Han var en galjonsfigur i svensk fotboll”

Under säsongen 1963 bytte Gais matchdräkt från ”Arsenaltröjan” till dagens grönsvarta. Det hade aldrig hänt utan Åke Lindegarth. Han var även initiativtagare till Gais första supporterförening Makrillarna 1961.

– Han var den som tände hela Gais. En PR-kille enligt många och väldigt kreativ, säger Lars Dimming, en av redaktörerna till Gais 100-årsbok från 1994.

Lars Dimming berättar om ytterligare ett initiativ signerat Lindegarth.

– Han hittade på det här med raketer. Gais var den första klubb i Sverige som varje gång de gjorde mål skickade de upp en raket, säger Lars Dimming.

LÄS MER: Sveriges första ”värvarbrev”

Lars Dimming jämför Åke Lindegarth med IFK Göteborgs tidigare klubbdirektör Anders Bernmar.

– Han var inte som Anders Bernmar, men samma anda. Lite fräcka. Han var en galjonsfigur i svensk fotboll.

Fler vittnar om hans stora betydelse för Gais.

”Den störste ledare vi har haft”

– Han var väldigt stolt över att Gais under hans år i klubben hade 22 landslagsmän, säger Tony Balogh, redaktör för Gais 125-årsbok som utkom 2019.

Tony Balogh delar Gaishistorikern Bengt Gellingskogs bild av Åke Lindegarth.

– Han är förmodligen den störste ledare vi har haft i modern tid i Gais. Många har gjort mycket, men han skapade det som är Gais kultur, säger Tony Balogh.

Ingemar Johansson och Åke Lindegarth på Ullevi i samband med en fotbollslandskamp mellan Brasilien och Sverige på Ullevi 1983. Bild: Bildbyrån
Ingemar Johansson och Åke Lindegarth på Ullevi i samband med en fotbollslandskamp mellan Brasilien och Sverige på Ullevi 1983. Bild: Bildbyrån

I slutet av 1970-talet var Åke Lindegarth evenemangschef i Göteborg och startade som sådan ihop med Harry Ericksson och ett antal profiler på GT halvmaratonloppet Göteborgsvarvet.

– Jag tog kontakt med honom för att se om kommunen kunde tänka sig att vara med. Han tände på alla cylindrar. De var en stor idrottsledare i Göteborg, säger den förste varvsgeneralen Harry Ericksson.

LÄS MER: Misstaget som startade Göteborgsvarvet

Redan 1966 började han arbeta med evenemang på Ullevi, från 1968 tillsammans med Björn-Åke Carlén.

– Vi fick en storhetsperiod i början 80-tal med galorna, EM i fotboll, VM i friidrott. Han var oerhört delaktig i att ”roffa hem” de evenemangen och har betytt väldigt mycket för Ullevi, för staden och för regionen. Det är en jätteförlust, säger Björn-Åke Carlén.

Tillsammans höll de kontakten med EMA-Telstar och Thomas Johansson som arrangerade de första stora arenakonserterna i Göteborg från och med 1982 (Rolling Stones).

Förhandlade om galaflytt till Eriksberg

– Han hade ett kontaktnät som var enormt. Det är nödvändigt i den branschen. Och omvärldsbevakning; att veta vad som händer och vad som är gångbart för Ullevi, säger Björn-Åke Carlén.

Efter Bruce Springsteens konserter på 1985 framkom att Ullevi behövde stärkas upp för att tåla de skakningar som uppstår i samband med att 10 000-tals människor hoppar i takt till musiken.

– Då var jag och Åke ute på Eriksberg och förhandlade om att få göra galor därute. Det var också rätt bra till slut. Vi som jobbade med honom under den tiden fick ett fantastiskt arbetsliv. Åke gick i täten och låg bakom mycket av det vi fick uppleva, säger Björn-Åke Carlén.

Got events tidigare evenemangschef Anders Albertsson beskriver honom som lite av en katalysator.

– En Leif Nilsson-typ. Väldigt drivande. Jag minns honom en trevlig person som man alltid kunde ringa och fråga, säger Anders Albertsson.

Som mångårig styrelseledamot i Idrottsmuséet i Kviberg gav han vid ett GP-besök 2012 uttryck för vilken av alla svenska idrottshjältar han själv satte överst: Boxaren Ingemar Johansson som blev världsmästare i tungvikt 1959.

LÄS MER: Ingos världsmästarbälte från 1959

– Han är på något vis den störste vi haft. Det är klart att Borg och Stenmark är stora också, men att vara ”The Champ” på den tiden då det bara fanns en världsmästare i tungvikt, det var stort, sa Åke Lindegarth då.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.