Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Björn Ferry

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Ferry har siktet inställt på framtiden

OS-guldet blänker i bokhyllan men han saknar inte livet som skidskyttekung. Nu har Björn Ferry siktet inställt på framtiden. Exakt vad han ska göra vet han inte, men medan han funderar på det ska han vara SVT:s expertkommentator under skidskytte-VM.

Det är plusgrader och bilvägen upp mot friluftsområdet Utsikten är blöt och isig. Fotografen saktar ner för ett korsande skidspår men Björn Ferry säger att det inte är något att vara orolig för. Enligt honom är det bara han själv som brukar åka skidor här dagtid en vanlig vardag. 

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Han om någon borde veta. Det här är hans hemmaplan. Vägen är till och med uppkallad efter honom. Björn Ferrys väg, Storumans hyllning till sin OS-hjälte. Den sista branta backen är nysandad. Två lavskrikor syns högt uppe i en tall och lite senare glider två havsörnar fram över himlen. Att Björn Ferry fotograferas ute i naturen bland träden känns passande. Skogen är viktig för honom och här uppifrån kan man skymta den skogsfastighet han köpte för några år sedan. 

– Kärleken till skogen hänger till stor del ihop med det som är mitt stora intresse – omställningen till ett hållbart samhälle. Skogen är ju en evighetsmaskin om man sköter den rätt och att arbeta med den skapar en mening. Jag påverkar den här lilla plätten i 50 år framåt och förvaltar en del av världen som någon annan ska ta över. På ett av våra skiften finns en del tallar som är 250–300 år. De stod där innan franska revolutionen, det ger perspektiv på livet.

När hans dagboksbiografi, Ferry Tales – inte så förbannat tillrättalagt, släpptes i höstas blev det stora tidningsrubriker. Hans kritik mot damlandslaget i skidskytte, där han bland annat pekade ut vissa landslagsåkare som mobbare, blev väldigt uppmärksammad. 

Det var med andra ord lite som det brukade vara när han var aktiv. Mediabilden av honom har varit en spelevink som snackat mycket och återkommande producerat citat som ofta gett stora rubriker. När han tog sitt OS-guld i Vancouver 2010 skrev Aftonbladets sportkrönikör Simon Bank en hyllningskrönika med rubriken: ”Glappkäften hade rätt”. Med anledning av att Björn Ferry inför OS pratat om sina guldchanser som få andra trodde på. 

Mediabilden av honom är på ett sätt korrekt eftersom han är sig själv när han uttalar sig i media. Samtidigt behöver man inte prata med honom speciellt länge för att inse att det finns flera dimensioner. Det finns även en Björn Ferry som är genuint intresserad av samhällsfrågor, miljö och den senaste forskningen kring en rad olika frågor. Ofta är han påläst. Han gillar att läsa, gärna om ekonomi och politik, och förra året avverkade han omkring 50 böcker.

Trots alla rubriker genom åren tycker han att det är missvisande att säga att han skulle gilla att synas så mycket. Han tycker snarare att det är så att media har gillat honom. Han har aldrig själv kontaktat några tidningar för att de ska skriva utan det är alltid de som ringer honom.

– Men jag förstår dem. De sitter där och försöker få inbundna idrottsstjärnor att säga något vettigt, men får bara tråkiga intetsägande svar. Då ringer de i stället den där Ferry, som tömmer mobilbatteriet.

En vecka före fotograferingen på Utsikten är han en av huvudattraktionerna på ett seminarium i Stockholm. Andra inbjudna är bland annat en pensionerad hjärnkirurg och Ericssons vd och koncernchef Hans Vestberg. Temat är vinnarskallar inom idrott och näringsliv. 

När Björn Ferry äntrar scenen gör han det självsäkert och med pondus. I blåsvart kostym svarar han avspänt på frågor och det dröjer inte länge förrän han har fått publiken att skratta. 

Han är med på ett tiotal tillställningar av den här typen varje år och är fullt medveten om att det är OS-guldet som har gett honom en biljett till de här sammanhangen. Men att bara åka landet runt i egenskap av OS-guldmedaljör lockar inte.

– Nej, jag går inte i gång på det, även om föreläsningar sägs vara det mest lönsamma man kan göra nuförtiden. Då vill jag hellre bara sitta som publik och lyssna på inspirerande föreläsningar och själv utvecklas som människa. Sedan har jag mitt motto från Mikael Rickfors när han köper vingar för pengarna. ”Att göra det man måste är att göra det man vill.” Det är det där att ta sig tid till att fundera ut vad man verkligen vill. Att bara göra saker för att det är lönsamt är att våldföra sig på sig själv. Jag tackar nej till det mesta och ja till det som känns roligt och utvecklande. 

Han har ingen uttalad strategi för vad han ska göra framöver, men sannolikt kommer framtidsplanerna på något sätt att inbegripa skogen, miljön och omställningen från fossila till förnybara bränslen. Han vill vara med och påverka och i sommar ska han, precis som förra året, besöka politikerveckan i Almedalen. Han är närmast lyrisk när han berättar om alla möten och inspirerande samtal han hade förra sommaren. 

Även om han blickar framåt njuter han fortfarande av sin guldmedalj. Bragden när han vann jaktstarten i Vancouver är hans livs lyckligaste stund. Medaljen ligger i en bokhylla och han går regelbundet och känner på den. På hemmakontoret hänger fotot av målgången.

– Jag hade fantiserat om det sedan jag var liten och jag hade kunnat göra så mycket annat. Jag hade kunnat studera eller gjort vad som helst men jag valde idrotten och satsade på det fullt ut. Sedan är man nära, ser att det kan gå. Sedan går det ytterligare tio år, och att då få lyckas. Det är så stort i sig själv.

För honom var det främst en personlig framgång. Eller som han själv utryckte det: ”Det är inget stort steg för mänskligheten att Björn Ferry tagit OS-guld men för mig är det ett stort steg”. 

Namnet Ferry låter onekligen brittiskt och en gång lurade han en kvällstidningsreporter att han var släkt med popartisten Bryan Ferry, men att de inte hade någon kontakt med den grenen av släkten sedan släktfejden i Brighton 1973. Sanningen är att det är ett taget namn av Björns farfars far i början av 1900-talet. 

Björn är yngst i en brödratrio och växte upp i ett villaområde i Storuman. Han fick på många sätt en väldigt fri uppfostran. 

– På gott och ont. Min pappa hade varit hårt hållen hemma och slagen i skolan. Så skulle inte hans barn ha det, och åt mig har han knappt höjt rösten under hela uppväxten. Det är tur att man hade stränga grannar som sade åt en när man gjorde konstiga saker.  

Han tror att många främst såg honom som en pajas i skolan, vilket medförde att många felaktigt trodde att han hade fuskat när han hade alla rätt på ett prov. På meritlistan från grundskolan finns både kommunmästare i huvudräkning och att ha blivit hemskickad från Luciafirandet för att han sagt könsord. Med stor inlevelse hade han läst Viktor Rydbergs Tomten inför hela skolan, men bytte ut ordet tomten så att det bara var ett manligt könsorgan som var vaken.

Sin första skidtävling gjorde han i sjuårsåldern och han visste rätt tidigt att det var idrott som var hans grej. Skidgymnasiet i Lycksele var ett naturligt val och det var här samhällsintresset tog fart. Mycket beroende på en bra samhällslärare. Lumpen var egentligen inget som intresserade honom men idrottsplutonen i Sollefteå gav träningsmöjligheter. 

Det var där han upptäckte att han hade talang för att skjuta och övertalades att prova på skidskytte. I landslaget pågick ett generationsskifte och han blev erbjuden att åka med på ett träningsläger. Snabbt insåg han sin potential och det gjorde även demontränaren Wolfgang Pichler. Resten är svensk idrottshistoria med en lång landslagskarriär som gett världscupsegrar, VM- och OS-guld. 

I unga år var Gunde Svan en stor idol, men äldste brodern Anders har också betytt mycket som förebild. På sitt sätt en vinnarskalle bortom allt som har med sportsliga prestationer med att göra. Björns storebror har under många år kämpat mot en svårartad cancer. Gång på gång har han besegrat olika dåliga prognoser. Det ger perspektiv på hur deppig man kan tillåta sig vara över ett dåligt resultat i en skidskyttetävling.    

– Anders satsade på skolan och det gick bra. Han var bäst och fortsatte att plugga teknisk fysik. Doktorerade tidigt och åkte runt i världen och drog in miljoners miljoner till universiteten. Han visade att det var möjligt att komma från Storuman, ett loserställe, och ändå gå hela vägen. Han var en förebild för mig när det gäller att våga satsa allt på det jag trodde på.

För några år sedan hittade Björn Ferry en lista med målsättningar som han hade gjort i början av sin karriär. Han brukar göra listor men det här var hans allra första och där hade han punktat upp sina drömmar: bli ekonomiskt oberoende, träffa den rätta, vinna OS-guld, bli hemmapappa och skriva en bok. 

Den rätta visade sig bo i grannbyn Ensamheten och heta Heidi Andersson. Numera rikskänd även hon, efter elva VM-guld i armbrytning och huvudrollen i den guldbaggebelönade dokumentärfilmen Armbryterskan från Ensamheten. Han hade hoppats på att hon skulle dyka upp på den där hemvändardagen annandag jul 2000 på hotell Toppen.

Det visade sig att även hon hade spanat in honom sedan tidigare. När musiken tystnat och lamporna tänts gjorde han sitt drag och gick fram till Heidi som höll på att klä på sig ytterkläder. ”Det måste vara mycket snö i Ensamheten”, var allt han kom på att säga. ”Jo”, svarade hon och sedan var det ett år kvar till nästa hemvändardag. Då gick det bättre. 

I dag är de gifta och har treårige sonen Dante tillsammans. Några ringar har de inte, i stället har de ett diplom hemma på väggen där de lovar att vara snälla mot varandra och göra roliga saker tillsammans.

Trots att han inte är ekonomiskt oberoende menar han ändå att alla drömmar från den där listan har slagit in. Den punkten symboliserar för honom att ha det så bra att man kan välja hur man lever sitt liv. Som att kunna vara mer med Dante nu när skidskyttekarriären är över.

– Det där sista året med satsningen inför OS i Sotji var påfrestande med alla resdagar och alla arrangemang för att jag inte skulle bli sjuk och missa viktig träning. Om Dante blev sjuk flyttade jag hem till mina föräldrar och ibland kunde jag inte träffa honom alls innan det var dags att åter åka iväg. Nu är det är skönt att kunna vara som en normal människa och att kunna välja att vara hemma med honom.

Mer tid för familjen var huvudskälet till att han slutade. Men också att han kände sig färdig. I dag håller han igång med 6–7 timmars träning i veckan mot 25 timmar när han var aktiv. Att han nu ska följa skidskyttet från sidan, som kommentator, tycker han bara ska bli kul. Han saknar inte alls tävlandet, förutom möjligen att vara en del i laget. 

– Jag hade säkert kunnat behålla en landslagsplats ett par år till. Men att ställa upp i tävlingar och placera sig som nummer 30 med vetskapen att det hade kunnat gå bättre om jag satsat allt, det är inget för mig.

[ mer om ... ]

Namn: Björn Lars Johannes Erik Ferry.

Ålder: 36 år.

Bor: Bostadsrätt i Storuman.

Gör: Titulerar sig olympisk mästare, skogsbrukare, affärsman, styrelsearbetare, författare och expertkommentator.

Familj: Frun Heidi Andersson och sonen Dante.

Aktuell: Bloggar och är expertkommentator för SVT under skidskytte-VM med start 5 mars, i början av mars är han också gäst i Renées brygga, TV4. I slutet av mars kommer hans bok, Ferry Tales som storpocket.

3 PERSONER SOM BETYTT MYCKET

MIN TRÄNARE

”Wolfgang Pichler var förste som förstod vidden av min talang, han fick mig att inse den själv också. En sann entusiast med galen energi och stort hjärta. Wolfgang utvecklade skidskyttet i Sverige från korpnivå till världselit. Utan honom hade det blivit svårare.”

MIN FRU HEIDI

”Jag gillar att umgås med människor som gör mig bättre och min fru är en sådan. Jag önskar att jag kunde bli lika trygg, god och positiv som hon. Hon älskar verkligen livet och ibland smittar det av sig på mig. Ibland blir jag trött på att hon är så förbannat optimistisk.”

MINA FÖRÄLDRAR

”Jag kallar dem för morsfarsan, de är en enhet. De har stått för tryggheten i mitt liv, den som gjort att jag vågat ta risken att satsa på mina drömmar. Jag har alltid vetat att jag skulle landa i ett hav av bomull om saker skulle skita sig.”

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.