Ingen trivdes som Villas landslagsman när bandyn flyttade inomhus i Lidköping.
Johan Andersson flyttade hem igen efter sitt ryska äventyr, Villa blev ett topplag och när den efterlängtade hallen invigdes trivdes Johan Andersson bäst.
Fem mål, fyra på straff, han bommade faktiskt en också, två målgivande passningar och bland alla anteckningar i protokollet, det första historiska målet i den nya arenan.
- Synd att det inte var ett spelmål, men det är klart att det känns gott att ha gjort det första målet. Jag hoppas någon tog reda på bollen, jag brukar spara på sådana som betyder något, säger matchhjälten.
Den sköna historien kunde IFK Kungälv ha förstört för den första chansen redan efter en minut hade Ted Skoglund men Martin Berggren räddade det skottet och de två returfösningarna.
Därefter reducerades Kungälvs inblandning i den här biten av bandyhistorien till att statera – och att orsaka straffar.
Villa hade fått tre straffar redan efter åtta minuter, den andra slog Johan Andersson i ribban, Jesper Bryngelsson hade hunnit göra ett spelmål emellan, snyggt framspelad av – ja, Johan Andersson naturligtvis.
Det blev lite väl mycket historia för huvudrollsinnehavaren.
- Fem mål i en match har jag inte gjort tidigare, fyra straffar? Jag vet inte, kanske under pojklagstiden.
Sedan öste han beröm över den nya arenan.
- Jag var faktiskt nervös igår inför det här. Men det var en fantastiskt upplevelse, det är vad bandyn behöver. Jag har aldrig åkt på bättre is.
Kungälv var aldrig ens nära och det hade inte gjort någon större skillnad om Daniel Gratjov, Glenn Skoglund och Mikael Vaihela funnits med på isen.
Det var klasskillnad och den blir ännu tydligare under tak.
Patrik Johansson klarade sig dock riktigt bra. Och att det slutade 9–3 var sannerligen inte målvaktens Pertti Virtanens fel.
Han var en av Kungälvs bästa när Johan Andersson invigde hallen i Lidköping.
